Året är 1984 och Flustret i Uppsala brinner

"Natten till den 22 januari 1984 skedde det som inte fick hända, Flustret började brinna. Det hela började med att serveringspersonal kände en konstig lukt som av bränt gummi och därför utfördes en inspektionsrunda men utan resultat. Detta upprepades ännu en gång men fortfarande utan resultat. Vid midnatt bröts plötsligt elförsörjningen till kassaapparaterna. Ungefär samtidigt upptäcktes en mindre brand ur en inbyggd stolpe på övervåningen. Brandkåren larmades då personalen inte lyckades släcka brandhärden. Eftersom man trodde att det rörde sig om en mindre brand utrymdes lokalen lugnt. Snart insåg man dock att hela vinden var övertänd. Släckningsarbetet försvårades av att det var mycket kallt denna januarikväll och branden låg hela tiden ett steg före. Släckningsarbetet pågick i över ett dygn. Enligt ögonvittne lystes Uppsalas natthimmel upp då Flustret brann och det syntes på långt håll. Morgonen efter branden återstod bara ett skal av byggnaden. Mycket hade gått förlorat eller blivit skadat i branden. Hela övervåningen blev i stort sett utbränd, men stora delar av bottenvåningens ytterväggar och bärande innerväggar förblev intakta. Golvbjälklaget i den äldre delen och i den nya verandadelen blev inte brandskadat, men vattendränkt. Andra delar av undervåningen blev rökskadade. Efter genomförd brandbesiktning konstaterades att byggnadens kvarvarande delar var i bättre skick än vad man hade trott. Kärnan av gamla Flustret fanns kvar."

(Min kursivering)

(Flustret, en nattklubb utomhus: Examensarbete i landskapsarkitektur av Emelie Arnoldsson, 2007)

På morgonen den 23 januari hörde jag om branden på morgonnyheterna. Jag tog min kamera och åkte direkt in till Uppsala. Min äldste pojke, Fredrik, följde också med. Det var en sorglig syn som mötte oss när vi kom fram. Husstommen stod till stora delar kvar men inuti var det utbränt. Det rökte och bolmade fortfarande och man kunde se en och annan eldslåga flamma upp. Mycket folk hade samlats och de stod tysta och begrundade förödelsen.

Jag tog en rulle Tri-X med min Pentax Spotmatic. Vädret var grått och murrigt. Ja, på det stora hela taget var det en dyster dag i Uppsala.

Ja, du pappa, det här var ingen munter syn.

Titta gärna i det citerade examensarbetet. Där finns bland annat en hel del gamla bilder på Flustret.

På återseende

/Torbjörn

Oönskade reflexer med Epson V750 Pro

Det har tidigare skrivits här på FS om vissa problem vid skanning av småbildsnegativ med Epson V750 Pro. I huvudsak härrör problemen från negativhållaren som följer med vid köpet. Den är väldigt vek och det är svårt att få negativen att ligga plant och rakt. Ett annat problem är att det ibland blir oförklariga reflexer från negativhållaren som syns som solkatter på den skannade bilden. Jag har bara upplevt de här problemen vid inskanning av småbildsfilm. I övrigt är jag helnöjd med skannern som jag tycker ger förnämligt resultat. Med anledning av de här nämnda problemen ringde jag Epsons kundtjänst för en månad sedan och de erbjöd sig att skicka en adapter för våtskanning utan kostnad. I dag fick jag den levererad av DHL direkt vid dörren. Bra jobbat Epson! Jag har inte hunnit testa att skanna i vått ännu och det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad.

Så här kan det ibland se ut när man skannar småbildsnegativ med Epson V750 Pro.

Observera "solkatten" i mitten och till vänster i bilden

På återseende

/Torbjörn

Håll igång de gamla kamerorna - liksom elementen!

Saker och ting mår bra av att användas. Det gäller i allra högsta grad gamla kameror och dito element. Om vi börjar med det sistnämnda så har jag haft ovanligt kallt i mitt radhus under de sista veckorna. Elementen har blivit luftade men det har inte hjälpt. Då erinrade jag mig att stiftet som sitter under varje termostat inte hade blivit motionerat på länge. Jag letade därför fram en lämplig tång ur verktygslådan och greppade med den tag i stiften och drog fram och tillbaka ett antal gånger. Tro det eller ej, men efter bara några minuter känner jag hur värmen strålar ut över elementen. Prova själv får ni se.

Jag har några gamla Pentax Spotmatic F som fått vara overksamma nu en tid så det var dags för lite motion. I med T-max 400, på med normalen och så ut i gråvädret. För gråväder var det den här dagen. Det kan inte hjälpas motion behöver både kameror och fotografer. Filmen har legat i negativpärmen i fyra-fem dagar så den är inte helt slät. Egentligen ska väl filmen ligga längre för att släta ut sig innan den skannas men nu behövde även skannern få lite motion så därför fick det bli så här.

Det finns alltid något att fotografera. Analogt eller digitalt. I alla väder.

På återseende

/Torbjörn

Festen är slut, nu drar vi hemåt

Den 14 augusti var det American Car Show i Uppsala. Det är en fröjd för ögat att vandra runt bland entusiasternas ögonstenar. Jag fick några ord med en av dem och han berättade om den ständiga jakten efter bra garageplatser där man kan hålla till och meka med bilarna. Nu finns det ju de som inte gör så mycket med sina bilar utan låter de vara i originalskick. För att inte rosten ska ta fart gnids de in med linolja var det en som påstod. Vädret den här dagen var alldeles för soligt för min smak så jag fick koncentrera mig på detaljer i huvudsak. Visar här några bilder från hemfärden där alla visar gott humör fast de kanske inte vann någon buckla den här gången heller.

Kom nu gubben min så drar vi!

På återseende

/Torbjörn

Förvaltning, konsolidering och omhändertagande

Förvaltning, konsolidering och omhändertagande. Vad har de begreppen med fotografering att göra? Det låter mer som en strategi för ett fastighetsbolag eller något liknande. För mig har begreppen i alla fall högsta relevans för närvarande. Sedan 2005 har jag samlat på mig massor av bilder. Det var då jag började fotografera digitalt. Nej, egentligen stämmer det inte. Jag har samlat på mig massor av ettor och nollor, som jag i och för sig kan beskåda i form av bilder på min dataskärm i hyfsad kvalitet, knappast mer. Det händer att jag skickar iväg några filer till något labb för utskrift men det händer inte särskilt ofta. Varför? Ja, det känns som om tiden inte räcker till för det här omhändertagandet helt enkelt. All tid går ju åt att ständigt fylla på med nya bilder. Det är ju det som är det roliga - inte att sitta timtal framför datorn. Nu har jag emellertid kommit fram till att det är dags att förvalta det jag under åren har samlat på mig. Jag måste se över min back up och hur jag sparar bilderna. Innan det är för sent. Jag använder Lightroom men jag behöver bli bättre på att märka upp de bilder som ska vara kvar. Det gäller också att konsolidera den bildsamling jag samlat på mig. Vad ska slängas och vad ska vara kvar. I början var jag duktig på det här tycker jag men nu har biblioteken svällt utan att ha blivit "konsoliderade".

Instinktivt känner jag att jag måste ta fram fler "fysiska" bilder. Bilder att plocka fram när man har släkt och vänner på besök. Eller varför inte när man själv får lust. I dag slår man på datorn men det känns inte inspirerande längre. Jag har helt enkelt tröttnat på att se på bilder på en dataskärm. För att något råda bot på det här så håller jag på med att ta fram en fotobok på Blurb med inskannade svartvita bilder från 1970-71. De som finns med på bilderna har aldrig fått se dem förut och det är naturligtvis synd och skam. Jag har inte haft kontakt med dem sedan den här tiden men det är ingen ursäkt. Det minsta man kan göra är väl att åtminstone betala tillbaka med bilder på de man fotograferar. Jag erkänner direkt att jag inte alltid varit så bra på det. På analoga tiden var jag bättre för jag har nästan inga bilder kvar själv från den tiden.

Att hålla ordning på negativ och dia upplever jag inte vara något större problem. De svartvita negativen förvarar jag i negativpärmar med uppgifter om varje negativ. Diorna finns i magasin som i sin tur förvaras i de lådor som följer med. Det är sämre ställt med  negativ från negativ färgfilm. De ligger kvar i kuverten från fotolabben. Här borde någonting göras känner jag.

Några tankar en regnig dag. Bifogar några bilder från sommaren 1969 som jag själv aldrig tidigare har sett. Det är bland de första negativ som jag själv framkallat. Tyvärr är det ett glapp mellan 1962 och en bit in i 1969 där det saknas negativ. Jag hoppas en dag att de ska komma fram. Även om det så sker vid ett stånd på Hötorget :).

Pappas gamla cykel. Var det den här han använde när han cyklade från Ockelbo till Gamla Uppsala på 30-talet för att dricka mjöd med en gammal faster? När jag flyttade till Uppsala 1969 följde cykeln med och den användes sedan i flera år i ett ständigt blåsande Uppsala. Tyvärr glömde jag bort att plocka av registreringsskylten när jag bytte upp mig efter några år.

Min kompis Kenneth och jag gjorde en biltur efter Norrlandskusten 1969. Slutmålet var Pite havsbad. Brorsan gjorde "rekryten" så vi fick låna hans röda Ford Taunus. Vi hade tält med oss och tältade på alla möjliga ställen.

Här är det dags för en fikastund och Kenneth tar fram termosen

Husvagnarna var inte så stora på den här tiden

Som sagt var, glöm inte bort att förvalta, konsolidera och omhänderta era bildskatter!

På återseende

/Torbjörn