Gesällen/Det blir nog ingen normalzoom för mig

Jag har ingen normalzoom, d v s en zoom med omfånget 24-70 mm, 24-105 mm eller 28-75 mm. En telezoom har jag dock, 4/70-200 mm. Fast inte använder jag den särskilt ofta. Jag har fyra fasta objektiv, 2.0/25 mm, 2.8/35 mm, 1.8/55 mm samt 2.8/90 mm makro. Mina fyra guldklimpar. Mycket fina objektiv. Har dock funderat länge på att skaffa mig en normalzoom. Använder ibland ett gammalt Tamron 2.8/24-70 med adapter. Det fungerar hyfsat bra, skärpan är bra i mitten men inte så bra längre ut mot kanterna.

För några dagar sedan beställde jag det hett eftertraktade Sony FE 4/24-105 mm. Gjorde en sväng på stan en timme för att testa. Mycket fint objektiv, supersnabb AF, fina färger och fin skärpa i mitten. Kantskärpan kunde dock vara bättre. Nu testade jag enbart alla brännvidder vid bländare fyra. Kantskärpan är säkert mycket bättre vid nedbländning. Jag har egentligen inget att klaga på, utom en sak. Det är för stort och klumpigt på min kamera och det kändes inte bekvämt att gå omkring med det. Kan inte tänka mig att göra mig av med några av mina guldklimpar för att finansiera köpet. De är nätta och mycket bekväma att fotografera med.

Så dagen efter jag fick hem objektivet skickade jag det tillbaka till Cyberphoto. Sonys 2.8/24-70 är ju också ett kanonfint objektiv, men verkar också vara en för stor pjäs för min relativt lilla kamera Sony A7RIII. Dessutom är det tokdyrt. Så det ser ut som om jag får fortsätta fotografera med mina fasta gluggar fortsättningsvis också, samt ibland med min telezoom. Ingen stor grej egentligen, fast visst är en zoom ibland väldigt behändig att ha.

Några bildexempel från Sony FE 4/24-105.

Det går ju att zooma med fötterna påstår några. Visst, det går utmärkt ibland men inte alltid. Man missar nog en hel del bilder om man hela tiden ska förlita sig på sina fötter enbart.

Det blev lite tekniksnack i dag i bloggen. Det händer inte särskilt ofta, men jag kände att jag villa dela min erfarenhet av att använda en s k normalzoom på en relativt liten kamera.

En liten kamera bör ha förhållandevis små objektiv för att kombon ska fungera optimalt. Annars är hela idén med små kameror förfelad. En del menar att små kameror enbart är lämpliga för APS-C formatet, eller mindre. Intressant blir att följa utvecklingen nu när Nikon har presenterat sina första spegellösa fullformatskameror och Canon väntas presentera sin(a) nästa vecka. Många spekulerar i om Canon kommer att behålla EF-fattningen för att kunna använda det befintliga objektivutbudet. Kameran blir då med automatik större än både Nikons och Sonys.

Lite spännande är det helt klart. Fast naturligtvis inte lika spännande som valet om en dryg vecka.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Valet närmar sig

Ja, valet närmar sig och valstugorna är sedan en tid på plats. Människor samlas, pratar och funderar. Vilket parti ska jag rösta på? Vilket ska jag inte rösta på? En del famlar och vet inte säkert. Andra är tvärsäkra.

Själv förtidsröstade jag första dagen det var möjligt. Är bortrest på valdagen. Lite tråkigt känns det ändå. Valdagen är en höjdpunkt jag inte vill missa. 

Som fotograf har man ständigt många val att fundera över. Analogt eller digitalt? Om analogt – vilken film? Vilket objektiv? Färg eller svartvitt? Medsols eller motsols? 

Här blev det analogt med svartvit film TMAX 100. Solen snett bakom ryggen, nästan från sidan.

Efteråt funderar jag alltid, valde jag rätt?

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Stadsfesten

Årets stadsfest i Gävle har precis varit. Artistuppträdanden, mat, öl och tivoli. Så kan man sammanfatta vad vi bjöds på. Tivoliattraktionerna lockade naturligtvis många barn och de kommer säkert att minnas vad de upplevt i många år. Jag minns t ex än i dag när jag åkte flygande mattan på Gröna Lund som sexåring. För mig som vuxen var det väl kanske inte så mycket som lockade. Folklivet är kanske det jag uppskattade mest. Jag tycker ju om att fotografera människor.

Det var fint att se de förväntansfulla ögonen hos barnen, men några såg också besvikna ut. Man kan inte alltid få allt det man önskar sig. Alla barn var inte heller lika framåt och modiga utan några nöjde sig med att titta på med mamma vid sin sida. Andra kastade bedjande ögon på far eller mor. Många viljor som skulle matchas mot varandra. Inte alltid så lätt att vara förälder vid sådana tillfällen.

Kvinnorna på sista bilden satt på en bänk och tittade på alla märkvärdigheter på tryggt avstånd. Efter några rundor gick jag till mitt favoritfik alldeles intill och fikade. En trevlig havande kvinna bjöd mig att sitta ned vid hennes bord. Alla övriga bord var upptagna. Fin gest och vi fick ett trevligt samtal. Hon skulle snart föda och ville inte trängas med alla människor på festområdet.

Jag stångade mig igenom folkmassorna och cyklade hem. Hemma väntade EM i friidrott.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Classic cars

Classic Car Week i Rättvik är en klassiker. Alltid vecka 31. Jag åkte dit för att se Lady Classic på onsdagen men kom iväg för sent och missade alla ladies. Fick nästan en chock när jag anlände. Genomfarten var totalt igenproppad av bilar. Jag fick vänta jättelänge innan jag lyckades ta mig igenom och hitta en parkering. Efter gatan satt fullt med människor och tittade på bilarna. Nu var inte cruisingen förrän på torsdagen men många av deltagarna körde runt och visade upp sig.

Den här gången försökte jag fånga människorna i bilarna. Ställde in kameran på följande AF och serietagning. Växlade mellan en 25:a och en 55:a. Hoppas den 25-105:a, som jag förbokat, kommer snart. De allra flesta av bilarna rullade men några stod stilla vid en rondell. Massor av besökare filmade och fotograferade.

Lyckades endast fånga en kvinna klädd i femtiotalslook. De ladies som deltagit i Lady Classic-rallyt verkade ha skingrats för vinden efter målgång. Jag lyckades dock få skott på ett gäng som precis kommit i mål med en kokande DeSoto. Såg den kokande bilen på håll när jag fikade på ett café en bit ifrån. Jag svepte i mig den sista slurken kaffe och småsprang iväg för att hinna få en bild på den kokande bilen. Tyvärr hade ångan lagt sig innan jag hann fram.

Jag stötte ihop med en kille som var där med sin Puchmoped modell 1958. Tvåväxlad med trampor. 

Hettan från bilarna slog emot oss som stod där längs gatan. För att få svalka gick jag efter en stund ut på långbryggan där man kunde ana svaga pustar i den annars nästan dallrande hettan.

På återseende

Torbjörn