Tobbes blogg
Gesällen/Den pakistanska stolen
Passerar Stortorget och ser en fin stol stå för sig själv. Ingen sitter i den. Den står en bit ut från ett stånd där man säljer kläder. Jag stannar och tar fram kameran, men jag måste vänta för en man kommer gående över torget och ställer sig i vägen. Han som säljer kläder kommer fram till mig och säger att stolen kommer från Pakistan och är mycket gammal. Han blir glad över att jag vill fotografera den och tackar flera gånger. Han talar inte så bra svenska så vårt samtal rinner snart ut i sanden.
Ja, så kan ett möte vara. Ett kort samtal kring en gammal stol från Pakistan. Kanske tog han den med sig när han flyttade till Sverige. Ingenting märkvärdigt men stolens ägare blev glad, fast han inte fick sälja någonting.
Jag har en mycket bra digitalkamera. Trots det tar jag ganska ofta fram någon av mina gamla, analoga kameror, sätter i en svartvit film (ofta APX 100) och drar i väg på stan. Är just nu väldigt förtjust i en gammal Minolta XD-7 från slutet av 70-talet. En liten, gedigen kamera helt i metall med vertikal metallridåslutare. Den första i sitt slag med både bländarförval och tidsförval, förutom manuella inställningar förstås. Många menar att det är Minoltas finaste manuella filmkamera. Fast efterföljaren X-700 är nog mer känd och tillverkades under drygt 20 år. Den är inte lika avancerad som XD-7 och huset har en hel del plastinslag. Ofta sitter den mycket fina optiken Minolta MD Rokkor 45/2 på på mina turer. Gillar den brännvidden mer och mer.
Ska delta i Hamrångebygdens konstrunda på påskdagen. Det blir ett 50-tal utställare över hela bygden. Själv ställer jag ut mina bilder på Hembygdsgården i Bergby.
Titta gärna in om ni har vägarna förbi.
På återseende
Torbjörn
Gesällen/Från gatan
Apropå inlägget från Björn Thundal så har Gatufotopoolen länge varit speciell. Om man uttrycker det milt. Kritik mot hur den modereras, eller i övrigt sköts, bör undvikas om du inte tycker om att hudflängas av Fotosidans redaktion. Den helige Graal liksom.
Nog om detta. Jag bläddrar lite i mina LR-kataloger och hamnar i Zagreb. 2013 deltog några medlemmar från Uppsala Fotografiska Sällskap i en utställning där och det var en mycket trevlig upplevelse. Både själva utställningen men också alla kringaktiviteter. Genom Fotoklub Zagrebs försorg disponerade vi t ex en minibuss med chaufför i två dagar.
När vi var där drog ett mäktigt snöoväder fram över staden och de smala trottoarerna blev nästan oframkomliga. Affärsinnehavarna var ute med sina skyfflar och försökte så gott de kunde skotta rent framför porten.
Bilder behöver inte ettikeras, kategoriseras, inordnas under någon rubrik. Man kan se på dem som de är. Bilderna står för sig själva. Betraktaren behöver inte begränsas i sitt betraktande, eller ledas åt ett visst håll. Gillar man inte en speciell genre så är det lätt hänt att man missar några pärlor p g a att de inordnats under just den genren.
Vi gör likadant med människor. De klumpas ihop under någon påhittad rubrik där alla i gruppen är lika. Var och en står naturligtvis för sig själv, sin egen personlighet.
På återseende
Torbjörn
Gesällen/Kobläng
Ingen kan blänga som kor. Som fånar står de där och blänger – och vi blänger tillbaka, likaledes som fånar. Nyfikenhet lär betyda ett visst mått av intelligens. Kor är säkert intelligenta djur som är nyfikna på oss människor. De är sociala och tycker säkert det är trevligt att träffa andra än sina kokompisar.
Tänk hur det var en tid när korna stod i sina bås även på sommaren. Vilket djurplågeri. Man behöver bara se ett s k kosläpp på våren för att förstå hur mycket korna gillar att vara ute.
Nu är det nog mest kvigor och ungtjurar jag fångat på bild, men de får alla sorteras in under "kor". En liten flicka skrev i en uppsats om kor: "Bland korna är framförallt tjuren farlig." (sign Purre: "Stilblommor och grodor").
De här blängande korna passerade jag när jag åkte upp till Rönnåsstugan i Ockelbo. Den är designad av Ralph Erskine och vid vissa tider har den öppet och serverar fika samt lättare förtäring. Man har en väldigt fin utsikt därifrån och vid klart väder kan man nästan skönja havet. Ockelbodalen breder ut sig vackert nedanför åsen.
Ett fint utflyktsmål om man är trakterna.
På återseende
Torbjörn