Gesällen/ "Fy fan" och "Skit på linsen", kommenterade han

Jag lade in ett porträtt på en vacker somalisk kvinna i gruppen Skandinaviska fotoklubben på Facebook. Jag har fått många positiva kommentarer och gillanden. Men det är en kommentar från en man som avviker från de övriga. Han kommenterar bilden med orden "Fy fan" och "Skit på linsen". Visst blir man fundersam över sådana kommentarer. Överraskad? Nja, jag vet inte, i dag skäms inte folk över att öppet visa sitt främlingshat. Att de samtidigt avslöjar sin egen brist på kunskap och begåvning tycks inte hejda dem.

Naturligtvis är mannen som fällde kommentarerna nu bortplockad från gruppen. Det var säkert ett pris han var villig att betala för att få uttrycka sitt främlingshat och rasism.

Den här underbara kvinnan bor inte så långt ifrån där jag bor. Hon är själv intresserad av foto och har förklarat att hon gärna ställer upp för fler fotograferingar.

Bilden har tidigare publicerats i min blogg.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Håller maten på att ta slut?

Läser i DN att hälften av livet i världshaven har tagit slut. Mätperioden sträcker sig ca 40 år tillbaka i tiden. Det låter väldigt oroväckande. Bilden av havet som outsinlig källa för föda måste m a o revideras. Utfiskning och klimatförändringar har slagit hårt på livet i havet och vad kan vi människor göra åt saken. Att fiska mindre låter ju som en enkel lösning, men det är ju också det som måste göras. För att fiskbestånden ska ha möjlighet att återhämta sig. Klimatförändringarna är en svårare nöt att knäcka. De som förorsakas av människans sätt att leva kan vi till viss del påverka, men knappast de som kan förklaras av naturliga variationer.

På landbacken, å andra sidan, ser vi resultatet av det förändrade klimatet i form av ihållande torka och regn. Förutsättningarna för att bedriva matproduktion försämras naturligtvis om de här fenomenen håller i sig över tid. Summan av kardemumman är ju att man undrar om maten i framtiden kommer att räcka till oss alla? Folkvandringar p g a krig och konflikter har alltid funnits i olika omfattningar, och är särskilt aktuellt i dag. Risken finns att vi snart får folkvandringar som har sin orsak i att klimatet har förändrats så pass att vissa regioner blir obeboeliga.

Jag såg ett program med Hans Rosling där han med elegant statistik visade att befolkningsexplosionen nu är ett minne blott. En familj med två barn är nu det normala i de allra flesta länder, även i de s k utvecklingsländerna. Kurvan för befolkningstillväxten planar av vid ca 11 miljarder och därefter kommer tillväxten att öka väldigt långsamt. Detta förutsätter naturligtvis att det finns tillräckligt med mat för att fylla alla dessa munnar och att klimatet inte förändras till det sämre. Annars får vi nog se annan lutning av den där kurvan.

Ja, det är många tankar som flyter upp till ytan när man gör sina rundor med kameran. Den här dagen blev det en tur med den mycket fina Minolta Autocord, den finaste TLR-kamera jag har.

Apropå mat så kom jag för en tid sedan i samspråk med en kvinna från Somalia. Hon bjöd på somaliskt kaffe och vi kom att samtala om svenska och somaliska matvanor. En sak hon inte kunde förstå var hur mycket vi svenskar åt, och hur ofta. Ni äter ju jätteportioner jämt, sade hon. Förmodligen har hon rätt. I allmänhet behöver vi nog inte äta så mycket vi gör, och inte heller så ofta. De flesta har stillasittande jobb och förbrukar inte särskilt många kalorier per dag. Själv har jag dragit ned på portionernas storlek. Jag går mätt från matbordet, i stället för proppmätt.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Är den digital, frågar mannen?

Jag är och hälsar på Björn och Ingemor i deras vackra fritidshus i Korsheden. Korsheden ligger strax utanför Söderbärke i södra Dalarna. Här förplägnas jag med god mat och gott fikabröd. Vi pratar om allehanda ting och det känns som om samtalen kan pågå hur länge som helst. Björn och Ingemor är fantastiskt trevliga människor och jag stortrivs.

Björn och jag går en runda genom den intilliggande skogen. Den är skyddad och ingen åverkan får göras. Här växer höga, mäktiga granar som effektivt filtrerar solljuset. Det här är ingen låg-ISO-skog.

Senare på dagen gör vi en tur till Söderbärke. Vi promenerar förbi Hembygdsgården och kyrkan ned till sjön Barken. Där sätter vi oss på en bänk och ser ut över den vackra sjön. En man kommer förbi och undrar vad vi har för oss. Han är nyfiken på min gamla Yashica Mat 124 och får kolla hur bilden framträder i sökaren. Han undrar om den är digital, för han har hört att det inte längre finns film att köpa. Kanske är det så i Söderbärke, synd i så fall.

Är den digital, frågar mannen?

När vi kommer till sjön ställer vi våra klockor

Hus vid Barkens strand

Vi sätter oss på bänken och tittar ut över sjön

Solen reflekteras i Hembygdsgårdens fönster

Badsjön

Det fanns film kvar i kameran och därför fick den komma med på resan. Den har stått oanvänd ett halvår i skåpet så den behövde motioneras. De rutor som finns kvar rinner snabbt genom kameran och jag uppskattar fortfarande den känsla av ursprung dessa kameror har.

Väl tillbaka i Korsheden fortsätter de trevliga samtalen, allt medan mörkret sänker sig utanför de stora fönstren. Det är dags att bryta upp och köra hem på snirkliga vägar och genom mörka skogar.

Tack än en gång Björn och Ingemor för ett mycket trevligt besök i ert vackra hus.

På återseende

Torbjörn