Gesällen/ Dödgrävare på fejan

Jag var tidigare med i en grupp på Facebook där jag bidrog med många bilder och andra typer av inlägg. Efter flera angrepp från vad jag kallar "dödgrävare" beslutade jag mig för att gå ur gruppen. Dödgrävare är personer som inte bidrar med något utan i stället ständigt klagar och klankar ner på andra i gruppen som bidrar. På Facebook har sådana här personer fått en plattform för sitt agerande, en plattform de aldrig haft tidigare. Nu kan de vräka ur sig både galla och hat mot andra människor. Det märkliga är att de får hålla på utan att de som modererar plockar bort dem.

Det som slutgiltigt fick mig att lämna gruppen var en bild på två flickor. 

Den bilden gick bra...

Första bilden gillades av många och jag fick många positiva kommentarer. Det framgår ju ganska tydligt att flickorna är medvetna om att de blir fotograferade. I själva verket bad de om det. 

...men inte den här.

Den andra bilden däremot väckte ett antal dödgrävare till liv. Några var så upprörda över flickornas brist på hyfs och uppfostran att de krävde att bilden skulle plockas bort. De var upprörda över att flickorna satt på ryggstödet och hade fötterna på sitsen. Till råga på allt rökte en av flickorna.

Ett annat gäng dödgrävare ville veta om flickorna givit sitt medgivande till publicering. Jag hann aldrig svara på den frågan. En av dem, den drivande, hade nämligen lyckats identifiera flickorna och uppsökt dem. Han visade flickorna bilden och de tyckte att det var en kul bild. "Frågade fotografen er om han fick publicera bilden", frågade då dödgrävaren. "Nej", svarade flickorna, "vi såg flera personer som passerade förbi men vi märkte inte att någon fotograferade". 

Jag gick helt öppet med min kamera och stannade ett kort ögonblick framför flickorna och tog bilden. Det här är en helt öppen plats och det finns inga möjligheter att fotografera dolt. Själv var jag övertygad om att de lagt märke till mig, men så var tydligen inte fallet. Det har ju heller ingen betydelse i sammanhanget. Det finns ju inget som helst kränkande i den här bilden. Flickorna tyckte ju t o m om den.

De här dödgrävarna vänder sig alltså emot att jag inte frågat flickorna om lov att publicera fotot. Så skriver de i alla fall. Själv har jag en annan tolkning. Dödgrävarna är ett gäng frustrerade och missunsamma människor med ett betydande inslag av Jante i sig. Själva saknar de förmåga att ta sådana här bilder och andra – och då ska fasen i mig ingen annan få visa att de kan, och du ska inte komma här och tro....

Visst, fanns det de som gillade bilden, men de överröstades av dödgrävare som skrev långa inlägg och undrade vilken människa jag var. Min moral var usel och nu är det stopp för sådana här bilder. Till slut blev tråden väldigt lång, för dödgrävarna slutade aldrig med sitt gnölande. Jag höll låg profil och väntade att administratörerna skulle kasta ut, eller åtminstone varna, det här gänget. När så inte skedde raderade jag tråden och lämnade gruppen.

Lite trist var det allt för jag hade många vänner där, men grupper med dödgrävare i kan jag inte med.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Efterhängsna kameror

Mina analoga mellanformatskameror (TLR) är verkligen efterhängsna, jag blir helt enkelt inte av med dem. Det är något magiskt med dessa kameror som jag inte riktigt får fram med mina digitalkameror. Inbillning säger somliga. Kanske blir man påverkad av förhållandet mellan till synes enkelt konstruerade kameror och kvalitén på bilderna. Hur kan så enkelt konstruerade kameror ge så vackra bilder?

Funderar ändå på att sälja två Yashica Mat (124+124G). Sparar en gammal Rolleiflex och, den finaste av dem alla, Minolta Autocord. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Vintermänniskor

Naturen är stor, väldig och ibland våldsam. Vi människor är i det sammanhanget mycket små. Fick känna av naturkrafterna den här dagen. Snön yrde och emellanåt rasade massor av snö ned från både träd och hustak. Klädde på mig varmt och njöt för fullt i vinterlandskapet. Snön mjukar upp och reflekterar det lilla ljus som letar sig ned genom molnen. Gråljuset härskade oinskränkt och fick kompenseras med lite extra exponering. Vitbalansen i min kamera har en liten dragning åt det kalla hållet och det passade bra den här dagen. Snön dämpar också alla ljud, bilar och bussar rullade fram nästan ljudlöst.

Jag brukar följa årstidernas växlingar från min balkong. Den vetter åt öster och där får jag sällskap av morgon- och förmiddagssolen. Vill jag se utsikten åt söder för jag kika igenom fönstren i sovrummet och köket. De övrig väderstrecken är jag hänvisade till gården, eller någon av grannarna. 

Bilder tagna i omgivningarna hemmavid, där naturen står och väntar inte långt från husknuten.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ "I morse var det så bullrigt här, och som vanligt fick man ingen information"

Det här med information är inte så lätt. Hur ska den utformas för att nå fram? Vilka medier ska användas? För mottagaren är det dessutom svårt att sovra en viss information från all övrig. Vad är viktigt för mig? Mediebruset är i dag så högt uppskruvat att det är som att gå med ständig tinnitus. Kan ingen stänga av eländet!

Mediebrus

Våra ögon ser vad de vill se, övrigt sållas bort. Detsamma kan sägas om våra öron. Det jag ser ser kanske ingen annan. Det pågår mycket där ute som man inte har en susning om. Filtreringen är effektiv, och förmodligen helt nödvändig. Informationsstressen sliter, det har många fått erfara som försökt ta in allt.

Till slut lite filtrerad information, fri från störande mediebrus: Välkommen till Gävle Fotoklubbs Vintersalong på Lättings (fängelsemuseet) i Gävle 6/2–29/3. Vernissage i morgon lördag kl. 13:00.

På återseende

Torbjörn