Gesällen/En kär gammal vän är tillbaka

Olyckan i Sigtuna, mitt förra inlägg, fick ett lyckligt slut. Skärmen blev inte skadad, det var i stället skärmskyddet som blev det. Jag borde naturligtvis ha kontrollerat bättre, men när jag kände på sprickorna med nageln verkade de väldigt djupa. Sens moral av det här är naturligtvis – använd alltid skärmskydd!

Ska genast beställa ett nytt.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Sprickan

Besökte Sigtuna för en vecka sedan. Efter att ha strosat runt i den mysiga staden gick vi till Tant Brun och fikade. Mycket folk var det där men så blev ett bord ledigt och vi satte oss ned. Jag hade fotograferat en del men nu låg digitalkameran i en axelväska som jag ställt bredvid stolen jag satt på. Batteriet var slut och jag hade glömt att ta med ett extra. Lyckligtvis hade jag en analog Minolta med mig också.

Efter att vi fikat klart lämnade vi caféet. När vi kom till bilen efter 10-15 minuter märkte jag att jag glömt väskan kvar hos Tant Brun. Vi gick genast dit och tack och lov fanns väskan kvar. Nu fastklämd mellan ett stolsben och ett bordsben. Vi tog loss väskan och promenerade tillbaka till bilen för vidare hemfärd till Gävle.

Dagen därefter tog jag upp kameran ur väskan och märkte direkt att den hade en spricka rakt över hela skärmen. Förmodligen hade personal skjutit in stolen med stor kraft och olyckligtvis hade den träffat kameraskärmen. Axelväskan hade inte kunnat stå emot.

Jag har säkert haft 6-7 digitalkameror men ingen har blivit trasig. Nu hände det min nyaste kamera genom olyckshändelse. Den är skickad till Sonys reparationsställe Info Care i Jönköping. Ingen garanti gäller i sådana här fall utan hemförsäkringen får träda till. En försäkring jag nästan aldrig har utnyttjat.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Det lilla livet mitt framför mig

Var ute en dag och dokumenterade ett gammalt bostadsområde i Norrsundet för projekt Rudans räkning. Så gott som alla bostäder revs på 80-90-talet. Bostäderna byggdes en gång av Kopparfors AB som ägde sulfatfabriken och sågverket och beboddes av de som arbetade där. Nu är sedan en tid både fabriken och sågverket nedlagda och samhället som en gång sjöd av liv för en tynande tillvaro. Skolan har lagts ned, liksom den enda macken. Kvar finns Konsum och en kiosk. ABF:s verksamhet på Fyren, det gamla danspalatset, betyder oerhört mycket för orten och sammanhållningen där. Projekt Rudan utnyttjar också lokalerna på Fyren.

Som sagt, jag gick omkring i det gamla bostadsområdet med min hasselbladare och försökte dokumentera det som fanns kvar. En vägskylt här och ett par till en bit bort. Några fruktträd. Två gungställningar, ett fotbollsmål. Inte mycket annat. Allt är borta. Inte ett spår finns kvar ens av husgrunderna.

På håll ser jag en jordkällare på en kulle. Källaren är omgiven av högt gräs och jag ger mig ut i gräshavet . Underlaget är knöligt och jag stöder mig på monopoden.

Då ser jag det.

Det lilla livet mitt framför mig. Ett nyfött rådjurskid ligger och trycker i det höga gräset. Helt stilla. Jag tar några bilder, ser mig omkring, men kan inte upptäcka geten. Går åt sidan och lämnar kidet. Tar några bilder på jordkällaren och tar en annan väg tillbaka.

Det vilda tar över när människor lämnar en plats.

I Tjernobyl liksom i Norrsundet.

På återseende

Torbjörn