Magyar Posse

Vid Kulturfestivalen i Stockholm i augusti stötte jag på ett finskt band som spelade på Brunkebergs torg. Bandet har det märkliga namnet Magyar Posse och de kommer från Porri. Magyar lär anspela på ungerskt rött vin och Posse betyder helt enkelt "gäng" eller något i den stilen. I gamla vilda västern filmer brukade man samla ihop just en "posse" för att jaga i fatt skurkar och boskapstjuvar.

I alla fall så gillar jag det här finska gänget. Jag har svårt att klassificera vilken typ av musik de spelar men den är ganska tung. Som en accent i det tunga finns den fiolspelande Sandra Mahlamäki. Hon tillsammans med gitarristen Harri Sippola uppfattar jag vara förgrundsgestalter i bandet. Kanske någon här på FS vet mer om det här gänget?

Från vänster: Jari Lähtainen, Harri Sippola, Olli Juokio, Sandra Mahlamäki, Mikko Rintala och Pasi Salmi

På återseende

/Torbjörn

Baktung

Helgens födelsedagsfirande är avklarat och en ny arbetsvecka står för dörren. Jag känner mig inte alls baktung, som rubriken kanske anspelar på. Nej, den som är baktung är väl denne gentleman som jag fångade på American Car Show i Uppsala i augusti.

Här var det baktungt!

På återseende

/Torbjörn

Åren de går och går

Jag sitter en stund vid datorn och reflekterar över åren som går med sådan ryslig fart. Helt plötsligt, ja det känns så, ska man fylla 60. Nog känns det väldigt konstigt för det var ju föräldrarna som var så gamla! Nu har man tagit deras plats i kön. Normalt är det väl bra att komma framåt i kön, men inte behöver väl kön betas av så fort! Nåväl, inte är det så illa. Jag har bjudit släkt och vänner på fest. Det ska bli roligt att träffas och ha lite trevligt tillsammans. Maten är beställd. Jag är ledig i dag och ska städa undan det värsta. Ska handla lite tillbehör senare i dag och hänga upp några förstoringar.

Jag önskar er alla en trevlig helg!

Jag stannade för en kopp kaffe vid Nämforsen i somras på min väg hem från Tornedalen. Fick också tid att leka lite med kameran

På återseende

/Torbjörn

Oxel

Bland lövträden har jag mina favoriter. Jag sätter björken främst och sedan kommer linden. Ett annat favoritträd är oxeln. Utanför mitt vardagsrumsfönster har jag en lång rad med oxlar som är väldigt dekorativa med sina robusta, på undersidan ulliga, sågtandade blad. Under blomningen är trädet väldigt dekorativt liksom på hösten när trädet överhopas med röda bär som trastar och skator kalasar på.

Sista resan är avklarad

En kastad fimp sprider död och förintelse omkring sig. Några förfärade bär trycker tillsammans i ett hörn av bilden

På återseende.

/Torbjörn

Märk hur vår skugga....

Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère
Inom ett mörker sig slutar
Hur guld och purpur i skoveln, den där
Byts till grus och klutar
Vinkar Charon från sin brusande älv
Och tre gånger sen dödgrävaren själv
Mer du din druva ej kryster
Därföre, Movitz, kom hjälp mig och välv
Gravsten (gravvård) över vår syster
Lillklockan klämtar till storklockans dön
Lövad står kantorn i porten
Och vid de skrålande gossarnas bön
Helgar denna orten
Vägen upp till templets griftprydda stad
Trampas mellan rosors gulnade blad
Multnade plankor och bårar
Till dess den långa och svartklädda rad
Djupt sig bugar med tårar
Så gick till vila från slagsmål och bal
Grälmakar Lövberg din maka
Där, ditåt gräset långhalsig och smal
Hon än glor tillbaka
Hon från Dantobommen skildes idag
Och med henne alla lustiga lag
Vem skall nu flaskan befalla
Torstig var hon och uttorstig är jag
Vi är torstiga alla

(Carl-Mikael Bellman)

På återseende.

/Torbjörn 

Lyssna på Imperiets fantastiska version av Bellmans mästerverk: