Gesällen/Jag, Lisbeth och Puchen

Året är 1966 i juni månad. Lisbeth har haft skolavslutning och bjuder på en liten fest. Hon har slutat nian. Själv slutade jag nian året innan. Jag är född året innan Lisbeth, fast egentligen är det bara knappt fyra månader som skiljer oss åt. Jag är nämligen född i slutet av oktober och hon i mitten av februari. Vi har här varit ihop ett år. Lisbeth har inför skolavslutningen tagit bussen in till stan (Gävle) och inhandlat lite kläder. De visar hon upp här. Själv har jag ett par byxor efter min bror som han köpte på Hollywood i stan. Han började arbeta direkt efter sjuan och kan kosta på sig att köpa lite fräsiga kläder. Byxorna har ett högt liv, spanskt, och är supersköna. Jag har också en hemstickad kofta som min mamma stickat. På fötterna har jag ett par skor av märket Master som inhandlades på Hedvalls skor i Bergby. Jag köpte alltid Masterskor och alltid hos Hedvalls. De hade mycket bra sortering och priserna var mycket lägre än inne i stan.

I bakgrunden kan man skymta min vita Puch Florida. Den var väldigt betydelsefull i vårt förhållande. Lisbeth bodde i Norrsundet och jag i Bergby och det är sju kilometer mellan orterna. Puchen gick varm däremellan och det hade den gjort den här dagen också. Nu står den i skuggan och svalkar av sig.

Den som tog den här bilden på oss är Lisbeths far Paul som var en mycket flitig fotograf. Vad han hade för kamera här minns jag inte men inte var den särskilt avancerad. Att bilden behållit färgerna så pass bra beror nog på att den hela tiden legat i en ask.

Här sitter jag på min älskade Puch Florida. Min förresten, det var egentligen brorsans men han hade här redan tagit körkort och köpt sin första bil, en Amazon, så det var mest jag som använde den. Vid den här tiden hade det kommit ställbara munstycken till mopeder och naturligtvis köpte jag också ett sådant. Inte bara jag förresten, alla grabbar gjorde det. Med ena handen på gashandtaget och den andra på den vridbara delen av munstycket hängde man, likt en cowboy på sin häst, på ena sidan av moppen. Man skruvade och skruvade och försökte hitta den optimala inställningen. Jag vet inte om det ens var möjligt, men man fortsatte ändå att skruva.

Det var en ljuvlig tid att vara 16 år, ha sällskap med en trevlig flicka samt ha en vit Puch Florida med ställbart munstycke.....

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Någon gång under 1968 tog vårt förhållande slut. Jag var med i en sånggrupp och det tog mycket av min fritid i anspråk. Jag flyttade till Uppsala för att studera och efter en tid där träffade jag Eva som kom att bli min hustru. Vi gifte oss 1975 och belönades med två pojkar. Fredrik som bor i Uppsala och Kristoffer i Malmö.  Under hela min yrkeskarriär bodde jag i Uppsala och Knivsta. Eva gick bort 1997. Jag levde fortsättningsvis ensam, frånsett några korta förhållanden. Jag slutade arbeta 2014 och flyttade då till Gävle. Jag hade saknat havet under tiden i Uppsala och Knivsta.

Lisbeth träffade efter en tid Lasse och de flyttade till Stockholm där de bodde i tio år. De fick Nina som nu bor i USA med sin familj. Lisbeth och Lasse flyttade tillbaka till Gävle i början av 80 talet. Lisbeth slutade att arbeta 2014.

Vi äter frukost på tredje advent 2024

Hösten 2018 träffade jag Lisbeth på ett café i Gävle. En gammal bekant till oss båda hade ringt och berättat att det fanns några gamla vänner från skoltiden i Bergby som brukade träffas en gång i månaden på ett cafë i staden. Jag tyckte det lät trevligt så jag gick dit och där var också Lisbeth. Det kändes märkligt att träffas igen efter 50 år. Sedan dess är vi tillsammans igen och det känns väldigt fint. Trots alla år som flutit förbi har vi väldigt många gemensamma minnen och vänner. Vi är än så länge särbos men träffas  ofta och då kommer frågan upp: Ska vi flytta ihop? Det var ju så länge sedan, för oss båda, så vi kommer nog inte ihåg hur man gjorde.

På återseende

Torbjörn

Från 1970 års horisont

Vi sitter i mitt rum i föräldrahemmet i Bergby Bernt och jag. Bernt och jag växte upp tillsammans. Året är 1970 i november månad. Hamrånge kommun, med centralorten Bergby, har under perioden 1969/1970 inkorporerats med Gävle kommun. Många hoppas på stora satsningar i den f.d. kommunen nu när vi blivit storkommun. Vid den här tiden har jag studerat historia i två terminer vid Uppsala universitet. Jag gör nu studieuppehåll på grund av inkallelse till det militära. Jag ska rycka in en bit in i november så kanske det är det vi sitter och diskuterar här. Snart bär det av till Boden.

Under sommaren har jag arbetat på Kopparfors massafabrik i Norrsundet och under hösten har jag vikarierat som mellanstadielärare i Bergby. Jag har så smått börjat fotografera. Köpte en Pentax Spotmatic för drygt ett år sedan. Tidigare hade jag lånat min brors kamera. Det är med denna Pentax som de här bilderna är tagna. 1971 köpte jag en Spotmatic med inbyggd ljusmätare och då blev det lättare och roligare att fotografera. Jag har kvar kameran fortfarande.

Vi pratade helt säkert om Fotbolls VM som hade hållits i Mexico tidigare det här året. Särskilt om Ronnie Hellströms tabbe mot Italien. Han släppte in ett inte så märkvärdigt skott från Domenghini. En markboll som Ronnie reagerade för sent på och som gick under honom när han slängde sig ned. Det sved rejält att se detta. Ronnie, den stora idolen, hur kunde du?

Efter alla år som passerat bor Bernt och jag i samma Brf här i Gävle. Tillsammans med en gemensam barndomsvän brukar vi äta lunch en gång i månaden.

Vid den här tiden hade jag börjat framkalla mina svartvita filmer själv. Jag höll till i tvättstugan hos mina föräldrar och laddade dosan i matkällaren. Då kände jag inte till att det fanns mörkrumssäckar. Här var det Tri-x och D-76 framkallad i 20° i 8 minuter, troligen vid ISO 400, enligt anteckningarna.

Bernt

Jag

Korgstolen vi sitter i fick jag med mig till mitt boende i Upppsala. Den levde ett eget liv på nätterna. Det knakade och knastrade och man kunde lätt tro att det spökade. Det slutade med att jag fick sprejmåla den vit. Då blev den äntligen tyst.

Väl framme i Boden fick jag ibland låna ett mörkrum som fanns på I 19. Mörkrummet användes mestadels av några stamanställda som fotograferade avfyrning av artilleripjäser. Av dem fick jag reda på att sandfiltret i sköljen var trasigt. Tyvärr för sent. En film blev blästrad och förstörd. Efter den händelsen blev det inga mer besök där.

På återseende

Torbjörn

Blommornas sista föreställning

Min Brf består av sex fyravånings punkthus. Föreningen äger marken som omgärdar husen. Vid alla hus finns planteringar med blommor, buskar och prydnadsträd. På någon plats finns även äppelträd. Det ser nästan ut som man går igenom en villaträdgård. Allt sköts av de boende själva. Jag tog min kamera och fotograferade blommornas kanske sista föreställning för året. Första frostnatten hade helt fördärvat de vackra dahliorna men många andra stod pall för den första kylan. T ex var alpvallmon och ölandstoken helt opåverkade liksom jordärtskockan. Rudbeckian var också svårt tagen av frosten. Var också förbi Lisbeths trädgård och tog lite bilder på flockhortensian. Flockarna av blommor är så skira och eleganta till skillnad mot den kraftfulla stammen.

Ölandstok

Rudbeckia

Jordärtskocka

Flockhortensia

Flockhortensia

Dahlia

Dahlia

Dahlia

Dahlia

Dahlia

Alpvallmo

Snart står vintern för dörren. Det betyder inte att det kommer att saknas motiv att fotografera inom närområdet. Snön formar om allt den faller på och då får trädgårdens alla växter nya uttryck. Ser också fram emot nyfallen snö mot Tickselbäckens mörka vatten. Gör sig bra med svartvit film. Jag har kvar ganska mycket film i kylen.

På återseende

Torbjörn

Att finna fågeln i snårskogen

Lisbeth och jag är väldigt förtjusta i rödhaken. Det är en fin, liten fågel som gillar mänskligt umgänge. Vi får besök av den både i stan och vid stugan i Hälsingland. Inget gömsle behövs. Det räcker med en kopp kaffe och något därtill. Sedan är det bara att sitta och vänta. Lisbeth bor i en radhuslänga så rödhaken har rätt många besök inbokade under dagen och det är bara att hoppas att man inte är sist i kön. Vi matar den inte men den kommer och tittar till oss en stund i alla fall. Det syns mycket tydligt att den har koll på oss.

Ibland är den svårfångad eftersom han ofta landar i en stor jasminbuske med tätt grenverk. Det händer också att den blir kvar där hela besöket och då är det svårt att få skott på den.

När jag fotograferar använder jag oftast fokusområde mitten. På min kamera (Sony A7R III) är det enda fokusområdet som har korsformig detektering och ger därför säkrast AF. Men nackdelen med fokusområde mitten är att ytan är för stor när man ska sätta fokus i trånga utrymmen, t ex en fågel i en buske. Fokusen hugger på så mycket annat än fågeln. På sista tiden har jag testat flexibel punkt, den minsta, och det har fungerat rätt så bra. Har testat den tidigare men med blandat resultat. Upplever att flexibel punkt inte är riktigt lika träffsäker som mittenpunkten. Här är man dock tvungen att använda den lilla flexibla punkten och naturligtvis AF-C.

Den har jag kunnat placera mellan grenverket på fågeln. Ofta har det lyckats. Då har fågeln inte rört sig så mycket. Den sitter inte still många sekunder.

Jag har använt spotmätning (standard) som mätmetod. Fågeln har oftast suttit i motljus och då fungerar spotmätning bäst för att få fågeln rätt exponerad. Trots detta har fågeln ofta blivit underexponerad. Spotmätningcirkeln har varit något för stor och påverkats av ljuset som omger fågeln. Har naturligtvis kunnat kompensera detta med att öka exponeringen några snäpp men såg inte detta förrän jag laddade upp bilderna. Justeringsmask i LR fixade det och nedtoning av bakgrund.

Jag har använt ett 70-200 och alla bilder är rejält beskurna. ISO har varit 1600 och alla bilder har brusreducerats (50%) i LR. Lite brusreducering kan tyckas men det räcker tycker jag. Mer försämrar skärpan. Som synes kan det bli rätt omfattande efterarbete när man fotograferar viss typ av fotografering. 

På återseende

Torbjörn

Lit de Parade

De vissnade resterna av buskrosen och pelargonen ligger som på Lit de Parade. De förgängliga blommorna har ännu sin speciella skönhet kvar. Till våren, när ljus och värme återvänder, blommar de igen. 

Till tröst för de människor som levt i kyla och mörker under vintern.

På återseende

Torbjörn