Huvudet finns i Ystad men kan skickas mot postens portokostnad.

Jag såg meningen i rubriken till en annons och fann den ganska kul. Nu undrar man naturligtvis var övriga delar av kroppen befinner sig :)? Finns det inte en visa förresten om en jätte som har sin kropp utspridd över Sveriges landskap? Minns inte nu vare sig text eller musik.

Tycker mer och mer om analog fotografering. Den har, förutom sitt speciella uttryck, en avstressande, ganska långsam, arbetsgång som är mycket tilltalande. Köpte ytterligare en Pentax Spotmatic F på eBay häromdagen, mest för att få det fina normalobjektivet SMC Takumar 50/1,4. Analog, manuell fotografering kräver ljusstarka objektiv. Annars blir det svårt att fokusera i lite sämre ljus.

Apropå huvuden, så undrar man dessa dagar var världens politiker har sina någonstans. Under armen? Eller kanske i Ystad? Klimatforskarna är nu ganska ense om att vi människor påverkar klimatet genom vårt sätt att leva, och då främst gäller det utsläppen av s k växthusgaser. D v s främst koldioxid och metan. Drastiska åtgärder måste sättas in omedelbart för att få ned utsläppen annars ligger vi alla på jorden pyrt till. Tycker inte att det här är en s k cykelställsfråga utan en helt avgörande fråga för mänsklighetens överlevnad. Tittar man på TV, eller läser dagspressen, vimlar det av cykelställsfrågor, t ex kilopriset på säsongens först fångade humrar. Frågor som rör hela mänsklighetens överlevnad får väldigt lite utrymme. Hur kan det vara så här och hur ska vi tolka det?

Är vi inte intresserade av vår egen, och kommande generationers, fortlevnad? Det verkar inte så. Regeringen håller på med sin cykelställspolitik, som t ex jobbskatteavdrag, i stället för att gripa sig an de stora utmaningarna vi står inför, som exempelvis klimathotet.

Kom, pojken min

Rökpaus

Senaste nytt

Vi har länge tagit allt för givet, att livet går ut på att konsumera mer och mer, få hjulen att snurra. Men vi har väldigt länge undvikit att beräkna den verkliga kostnaden för utvecklingens negativa effekter. Det är hög tid att betala av det enorma skuldberg som med tiden vuxit till gigantiska höjder. För att klara av detta tuffa beting måste det till statsbudgeten tillföras enorma belopp. Är vi medborgare i dag beredda att betala? Tror inte det, och den förda politiken går i helt andra riktningar. Var ligger ansvaret? Hos alla naturligtvis.

På återseende

Torbjörn

SilverFast 8 har öppnat ett öga

Skannerprogrammet SilverFast 8 är kanske marknadens bästa men har inte varit särskilt lätt att få att fungera problemfritt. I princip har det legat i malpåse i snart ett år p g a ständiga krascher med mina två skannrar Epson V750 och Reflecta RPS 7200. Under tiden har jag använt Vuescan, som är väldigt stabilt, men det har kanske inte världens roligaste interface.

I går gav jag mig sjutton på att få SilverFast 8 att fungera igen. Först avinstallerade jag version 6 och därefter version 8. Laddade ned de färskaste drivrutinerna för respektive skanner och till slut installerade jag om version 8 från hemsidan. Nu gick programmet en liten stund för att sedan krascha. Jag skrev till LaserSoft och fick automatsvar som innehöll svar på kända problem. Följde ett tips och vips så öppnade programmet ett öga. Nu går det att skanna med Epson, men Reflectan fortsätter att tjura. Den kraschar efter ett tag. Får alltså jobba vidare med den.

Fem björkar

Fem björkar, fotograferade med min gamla Rolleiflex från 1948, var min första skanning sedan SilverFast 8 öppnade Epsonögat.

Annars då. Är dunderförkyld och försöker kurera mig så gott det går. Måste bli pigg till torsdag kväll för då ska jag vara med på utställningen Planket, som ingår i Uppsala Fotofestival. Alla utställningar har vernissage på torsdag kväll kl 18:00. Festivalen invigs samma dag kl 17:00 i Langlets Park vid Walmstedska Gården.

Bilder är beställda från Crimson. Denna gång via Prefix för bilderna till Planket ska vara laminerade så att de klarar regn och rusk. Dyrt blev det, men vad gör man inte för konsten. Kom gärna förbi och titta om det passar.

På återseende

Torbjörn

Ny zoom

Jag har aldrig haft ett 70-200 zoomobjektiv. Men nu har jag ett. Cyberphoto erbjöd 1 000 kr i rabatt vid köp av Tamrons nya 70-200 zoom så då slog jag till. Ska sälja några gamla zoomar som jag inte använder. Jag har som hastigast hunnit testa det lite grand. Sandvikens AIK (SAIK) hade en träningsmatch mot det ryska laget Dynamo Kazan i Uppsala i går och jag var där en halvlek och tog lite bilder. Nu blev det inte så många bilder tagna för jag ville ju se spelet på planen som stundtals höll hög klass. Tyvärr hade jag glömt bort att det råder vinter inne i Relitahallen så efter 45 minuter var jag fullständigt stelfrusen och åkte hem.

Mitt första intryck av zoomen är väldigt positivt. Den fokuserar raskt, exakt och tyst. Visst missar den ibland men det kan i många fall bero på ovana från min sida. Objektivet har innerfokusering vilket gör att det inte expanderar vid zoomning. Då jag är road av att fotografera bandy och fotboll kommer jag säkert att få stor nytta av det.

Ni som är experter på sportfotografering tycker säkert att en 70-200 zoom är för kort vid fotografering av bandy och fotboll. Det är till vis del sant, du täcker ju inte hela planen med det utan får ta en sida i taget. Som i de allra flesta fall en kompromiss alltså. Men som sagt för min fotografering duger det.

Här gick det undan, men Tamron 70-200 hängde med

Den här zoomen lär ju vara minst lika bra som Canons och Nikons motsvarande och till de fattningarna är objektivet dessutom stabiliserat. Både Tamron och Sigma har verkligen hostat upp sig den senaste tiden och levererat mycket bra objektiv till mycket konkurrenskraftiga priser. I en del fall är de t o m bäst på marknaden. Jag har också Tamrons ganska nya 24-70 zoom och det är ett fantastiskt fint objektiv. Visst är det ganska stort och tungt men det får man ta.

Lite tekniksnack blev det i det här inlägget men ni får samtidigt se det som en gnutta konsumentupplysning.

På återseende

Torbjörn

Vad är det för hoj?

Jag var en sväng till Gävle i helgen och när jag stod ute vid Gävle strand och tittade på briggen Tre kronor hörde jag något som knattrade bakom min rygg. Jag vände mig hastigt om och lyckades få en bild på en något äldre yngling som kom farande på en likaledes något äldre motorcykel. Det ser ut att vara en Husqvarna men mer vet jag inte. Den lät lite kraftfullare än en s k lättviktare, vilket jag först trodde att det var.

Fin gammal hoj

Motorcykeln såg ut att vara i mycket fint skick, men jag hann aldrig syna den närmare i sömmarna för den något äldre ynglingen knattrade vidare ut mot havet.

På återseende

Torbjörn

Normal svartvit konvertering

Efter att en tid ha fotograferat med svartvit film kan jag konstatera två saker. För det första – svartvitt blir väldigt fint och naturligt med film, för det andra – det är lätt att gå till överdrifter när man konverterar digitala bilder till svartvitt. Det här är mina högst personliga åsikter. När jag skriver "film" så avses inskannad film. Nu är inte min avsikt här att jämföra analoga svartvita bilder med digitala bilder konverterade till svartvitt. Jag vill bara visa vad som för mig är att betrakta som en "normal" konvertering av en digital bild till svartvitt.

Så här har jag gjort med bilderna, som alla är fotograferade i RAW-format. Vid RAW-konverteringen i Lightroom har jag lagt till profilen för Tamron 24-70/2,8 och dragit Klarhet till 20. Inget annat. Konvertering till svartvitt är gjort i Silver Efex Pro2 i normalläge, Structure mellan 25-30 samt gulfilter. Inget annat. I Photoshop har jag sedan lagt på en ram, förminskat bilden till 2 400 pixlar på längsta sidan, lagt på High Pass-filter med radien 0,3, blandningsläge linear light och opacitet 70%. Sparat har jag gjort för webb. Inget annat.

Själv tycker jag att alla tre bilderna ser tämligen "normala" ut. De har ändå inte filmens uttryck, och det är inget jag har eftersträvat heller. Jag har t ex inte lagt på någon filmkaraktär i Silver Efex Pro2. Filmen har sitt uttryck och digitala bilder har sitt. Så här blir det när man gör en, i mitt tycke, normal konvertering, utan att dra alltför mycket i spakarna. På ingen av bilderna har jag lagt på extra kontrast, förutom Klarhet i LR och Structure i "silvern".

Jag kan uppleva ibland att många av de konverterade svartvita bilderna här på FS är överarbetade. Naturligtvis är det upp till var och en att välja om man vill ha det uttrycket i sina bilder. Men det "överdrivna" tenderar rätt så snart att bli en måttstock för det normala. Detsamma kan naturligtvis också sägas om färg, men det behandlas inte här. Med tiden blir vi så vana vid det "extrema" uttrycket att det finns risk för att vi upplever en vanlig, normal bild, som tunn och intetsägande. Jag är medveten om att begreppet "normal" inte är ett absolut mått utan förändras ständigt, men jag tror nog att ni förstår vad jag är ute efter.

På återseende

Torbjörn