Jag har shoppat, eller var det nödvändigt?

Nu vet jag ju egentligen inte vad som ligger i begreppet "shopping". Att köpa en ring falukorv och två liter mjölk – är det att shoppa? Förmodligen inte. Det handlar väl om att köpa sådant som inte är absolut nödvändigt. I så fall är mitt senaste köp kanske ett gränsfall men när jag tänker efter ett tag så är det tveksamt om det rör sig om shopping. Jag har köpt (möjligen shoppat) en ny kamera. I morse beställde jag en Sony Nex 5N med 16 mm/2,8 och 18-55 mm/3,5-5,6 från Wex Photographic i England. Efter cashback från Sony kostar paketet 549£. Jag ser verkligen fram emot den här kameran som har fått så fina recensioner överallt. Kanske får man en kick och avancerar ett snäpp på den branta utvecklingskurvan. Kul ska det i all fall bli. Sony Nex 7 är väl strået vassare och har bättre ergonomi men den är för dyr.

Förhoppningsvis blir jag så här tokglad åt min nya kamera :)

Det är ju alltid roligt att vänta på något gott. Förutom den nya kameran står skinkan och lutfisken snart för dörren. Under tiden får man nöta på gamla grejer och menyer. Vinterhjulen åkte på i dag. Knivsta fick lite snö första advent och det är väl dags för vintern att komma nu. Blomlådor och blomkrukor står fortfarande ute men nu åker de in i förrådet och vissna blommor och jord kör jag till föreningens gemensamma kompost. Jag är beredd.

På återseende

/Torbjörn

Jag tog en pelare i anspråk och reclaimade

Numer är det så vanligt att huller om buller blanda svenska och engelska i språket så jag tänkte att även jag ska testa hur det känns :). Det känns lite ovant att "reclaima" men inte helt fel. "Återta" (återerövra) är väl inte fel heller men den här gången får det stå över.

Ett tjugotal fotografer sammanstrålade under lördagseftermiddagen i "pelarsalen" vid Sergels torg. Var och en tog en pelare i anspråk och monterade upp sina bilder, oftast med hjälp av häftmassa. Några delade pelare med en kompis och det hela gick lugnt och metodiskt tillväga. Det handlade om företeelsen Reclaim Photography som redan har beskrivits av några bloggare. För mig var det första gången och det var en mycket trevlig upplevelse. Förutom att träffa trevliga människor fick man tillfälle att se mycket bra fotografi. En och annan jäktad storstadsbo stannade till och man fick tillfälle till en trevlig pratstund. De flesta halvsprang dock till andra begivenheter (läs julhandel) och deras ögon verkade ej vara inställda för att skåda fin fotografi.

Här följer ett fylligt bildpotpurri:

Mammons tempel i ny djärv arkitektur dominerade utsikten över Sergels torg

Hur länge är en varmkorv varm en gråkall novemberdag?

Några kongoleser förberedde en demonstration bland jäktade storstadsbor

En ung flicka trotsade kylan klädd i kort kjol av rosa tyll (som Cornelis skulle ha diktat)

Man telefonerade ensam och i grupp

Lunch intogs småspringande av en del

Jan-Olof hälsade på vid min pelare

Liksom Jessica och...

...Ulf

Berndt erbjöd den unga flickan eld och jag reagerade inte tillräckligt snabbt. Livet bjuder sällan på omtagningar

Kvinnorna tittade intresserat på Berndts bilder

Kvinnan väntade på någon på den mörka sidan

Färgglada ungdomar spred  julens "budskap"

En fruktätande leopardkvinna smög förbi min pelare

Efter två timmar ute i kylan var det skönt att åka upp i Kulturhuset och få en varm kopp kaffe med tilltugg tillsammans med Jan-Olof och Stephan. När jag en stund senare kom ut igen hade mörkret redan lagt sig över staden.

På återseende

/Torbjörn

Eken har fallit

Ja, så har till slut den omtalade TV-eken fallit. Människors engagemang för det gamla trädet har varit näst intill rörande och kanske ibland svår att förstå. Man ska ha vördnad för livet och ett så här gammalt träd är naturligtvis värd all respekt och uppskattning. En dag tar dock livet slut, även för ett vördnadsfullt gammalt träd. Trädets dödskamp och lidande är över och bäst var det kanske som skedde. Ruttna rötter har ingen bra prognos. Kan eken ha fungerat som ett känslomässigt substitut för alla de människor som engagerat sig för det?

Något slags ställföreträdande engagemang som egentligen har sin botten i något helt annat. Något som människorna inte förmår artikulera och uttala. En livssituation, eller företeelse i samhället som man reagerar starkt mot men som man inte klarar av att hantera. Energin riktas i stället mot det gamla trädet och man finner stor gemenskap i den gemensamma kampen. Jag har full förståelse för att dessa människor mår mycket dåligt i dag och jag hoppas att staden tar lärdom av det inträffade och ser till att sköta om alla gamla träd på bästa sätt men även ser till att ständig förnyelse sker.

Varmkorvkö

Fot bland fötter

Högfotad

Hoplänkad

När jag var liten fanns en jättestor ask som växte alldeles intill landsvägen som gick genom byn. Vi grabbar brukade klättra upp i den och kolla på alla bilar och människor som passerade under oss. Trädet blev en samlingspunkt för oss. Ibland hade vi fickorna fulla med krusbär för det fanns rester av en gammal trädgård alldeles i närheten och där växte både vinbär och krusbär. Kanske kastade vi ett och annat kart på någon ovetande som cyklade förbi under oss. Så småningom skulle vägen breddas och asfalteras och ett flerfamiljshus byggas. Trädet sågades ned och vi grabbar stod harmsna och såg på eländet. En era var slut och en annan stod för dörren.

På återseende

/Torbjörn

Syrierna demonstrerar

Medan vi svenskar så smått börjar planera för den annalkande julen demonstrerar människor för mänskliga rättigheter och demokrati. Det sker nästan ständigt över hela världen. Vi har sett på TV hur regimerna i Tunisien och Libyen har fallit. Vi trodde att regimen också fallit i Egypten men det tycks som om Mubaraks män fortfarande sitter kvar vid makten och folket protesterar. I Syrien sker massdemonstrationer mot en regim som mördar sin egen befolkning. Kan en sådan regim betraktas som legitim? Soldater deserterar från armén och det börjar likna inbördeskrig. Syrier bosatta i Sverige demonstrerar också och jag råkade passera när ett stort antal syrier hade samlats vid Mynttorget. Man kunde känna flera olika stämningslägen bland demonstranterna. Beslutsamhet, glädje, förbittring och sorg. Jag stod en stund bland dessa främmande människor och kände både deltagande och samhörighet.

I Sverige får riskkapitalbolag grönt ljus av regeringen att ta över åldringsvård från kommun och landsting. Är riskkapitalbolag intresserade av åldringsvård? Naturligtvis inte, men att tjäna pengar. Bonusprogram beslutas för bolagets ledning på bekostnad av åldringarna som vanvårdas. Svenskarna samlas på gator och torg i massdemonstrationer mot en sådan kallhamrad regering. Trodde du ja. Nej, i stället ökar stödet ytterligare i de opinionsundersöknigar som presenteras. Jag begriper ingenting. Vad är det som händer?

Så tillbaka till den svenska vardagen

En man studerar veckan förslag till V75-system och ser i andanom miljonerna strömma in. Själv förbannar jag mitt usla lottosystem som ger mig löjliga 18 kr i stället för 18 Mnkr :(

På lördag är det dags för Reclaim Photography på Sergels torg kl 13–15. Jag är beredd med häftmassa i högsta hugg och hoppas många stannar upp ett tag och tittar och diskuterar. Väl mött.

På återseende

/Torbjörn

Skönhet kan anta många olika skepnader

Utan att gå in i en djupare diskussion är det lätt att konstatera att skönhet kan anta många olika skepnader och det är också så som ordstävet säger att det alltid ligger i betraktarens öga att bestämma vad som är skönhet. Vi tycker lika om mycket men i en del fall skiljer vi oss åt. När jag i söndags besökte Fotomässan for de här tankarna igenom mitt huvud.

En väl konstruerad och fungerande kamera kan utan vidare klassas som en skönhet och det är bara att glädja sig åt ingenjörskonstens landvinningar som gör livet både enklare och roligare för oss fotografer. NEX-7 fick pojken i mig att vakna. Den här vill jag ha ;)

Fast ingenjörerna borde ha tänkt på oss glasögonbärare också. Utan ögonmussla blev det bättre

Blev väldigt imponerad av den nya EVF-sökaren i Sony A77 och den mycket snabba autofokusen. Klämde på den mest för att bekanta mig med den senaste tekniken. Min A850 har blivit som en kompis och kompisar sviker man inte :)

Jag stod en bra stund och betraktade de fantastiskt fina utskrifterna från Epsons bläckstråleskrivare. Skrivarna är dessutom snyggt designade och producerar ständigt skönheter i form av perfekta utskrifter.

Porträtten med de överskärpta ögonen tyckte jag inte alls om. Jag fick en känsla av att ögonen höll på att trängas ut ur sina hålor. Andra däremot tyckte att de var fina. Kanske för att de var fotograferade med en Leica S2 :).

Det putsades och fejades för att ytterligare förstärka skönheten hos den unga kvinnan

Elinchrome visade sina studioutrustningar och jag frågade fräckt om jag fick testa

För dagen var jag utrustad med Minoltas gamla 50/1,7 till min Sony A850

Den vackra kvinnan var genast med på noterna och agerade vant och skickligt

Jag gav positiv respons hela tiden och det blev en fin stämning

Ljussättningen var mycket enkel. En blixt med paraply snett framifrån höger från modellen sett och en blixt bakom modellen mot bakgrunden. Det var allt

Jag försökte få fram den s k Rembrandttriangeln på modellens skuggsida och på några av bilderna lyckades det ganska bra

Studiofotografering är väldigt roligt när man har duktiga modeller och bra utrustning som fungerar utan att krångla

Jag tackade den duktiga och vackra modellen för att hon ställde upp och det här var mässans absoluta höjdpunkt. Att få en stund tillsammans med en vacker kvinna ger både glädje för stunden och mening med livet

Den sköna Guldlock svepte förbi med sin uppvaktning men utan de tre björnarna

Som van mässbesökare stressade jag inte runt överallt utan gjorde nedslag där jag fann något som intresserade mig. Lyssnade en stund på ett föredrag och gick sedan till nästa. Träffade en del bekanta som jag fick en trevlig pratstund med. Annelie, Tommy, Björn, Stephan, Leif, Staffan, Lysa och säkert var det några till som jag nu glömt bort. Bläddrade i några fina fotoböcker från Photohome som jag nog ska testa när jag gör min nästa fotobok. Köpte boken "De sista tanterna" av Fatima Bremmer med foto av Magnus Wennman, som också signerade den. Synd om alla snälla tanter försvinner. Med dem försvinner också en massa härliga bakrecept :). Av Staffan fick jag tips om att Matton hade fina portfolios som de sålde till bra pris. Jag köpte en för 20 st bilder i A3-format. Nu återstår det bara att fylla den med något sevärt också.

På återseende

/Torbjörn