Att lägga på en rem

Jag har en gammal bandspelare från mitten av sextiotalet. Det är en Tandberg, modell 12 från 1966, fyrspår i stereoutförande. Den har mycket länge stått ospelad. Den blev med tiden "klen" och orkade inte med att dra bandet från den ena spolen till den andra. Visst skruvade jag då och då loss några skruvar och kikade in i innandömet, eftertänksamt hummande om vad det kunde vara för fel. Jag tyckte det mesta såg normalt ut. Lite gummihjul här, remmar där och fjädrar både här och där. 

Lite funderade jag också på hur det kunde komma sig att man kunde frambringa en sådan tekniskt avancerad produkt i lilla Norge. Den här tingesten var ju hur långt som helst från torskryggar, backhoppare och en tur på fjället. Fördomarna kom rejält på skam för bandspelarna från Tandberg var fantastiskt bra och min fick jobba hårt i många år. Men nu hade den som sagt var blivit lite "klen".

För några år sedan sedan fattade jag mod och öppnade bandspelaren igen. Av en bekant hade jag fått en gammal drivrem som han plockat bort från en reservdelsmaskin. Det är drivremmen som är slut, hade han kort och gott konstaterat. Full av iver gick jag till verket, inget eftertänksamt hummande längre utan full aktion. Av någon anledning avstannade dock reparationsarbetet och bandspelaren lades ånyo i malpåse. Varför vet jag inte i dag. Vad jag kan se av bortpillade gummihjul och annat smått och gott hade jag nog tänkt mig en större genomgång än vad jag mäktade med. Jag minns att jag bl a saknade lämpliga verktyg. Varför nöjde jag mig inte med att enbart byta drivremmen? Eller kräver det att man nästan plockar isär hela maskinen?

I alla fall så blev jag nyligen återigen sugen på att få i gång den "klena". Jag hade nämligen sett och hört "min" bandspelare på Youtube. Den spelade perfekt och inga spår av klenhet kunde skönjas. 

Från firma Svalander Audio beställdes drivremmar och i dag kom de med posten.

Ja, då är det väl bara att sätta igång då.

Jag återkommer med rapport hur det gick – den här gången.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Inget särskilt, men lite om den kommande solförmörkelsen kanske det blir

Jag har väl egentligen inget särskilt att berätta, men jag låter fingrarna löpa över tangentbordet så får vi se vad det blir. Det är ju solförmörkelse på gång nu på fredag, och då bör man skaffa sig solformørkelsesbriller för att inte bränna sönder näthinnan när man kikar mot solskivan. Om det kan man läsa på YR:s hemsida. Man ska också montera på ett solfilter på objektivet om man vill ta bilder på solen och månen.

Här kan du läsa om när solförmörkelsen inträffar i din stad. Här i Gävle börjar månen att skymma solen kl. 09:53, når sitt maximum kl. 11:01 och kl. 12:09 är det hela över. Fåglar brukar bli tysta när sådant här inträffar, förmodligen för att de inte är helt säkra på om lyset kommer tillbaka. Själv ska jag också försöka hålla klaffen under den här stunden. Det händer ju inte särskilt ofta, solförmörkelse alltså, och då tycker jag att man kan var lite högtidlig. Kanske blir det kostym, skjorta och slips också, för det är inte ofta jag tar på mig sådan utstyrsel nuförtiden. Så får det bli. Knäpp tyst, kostym, skjorta och slips.

Jag måste också i god tid införskaffa ett par solformørkelsesbriller så att jag kan se vad himlakropparna har för sig. Solfilter till kameran, vad kan det vara för något? Gråfilter? Nej, det måste vara ngt som liknar glaset i svetsglasögon. Brorsan kanske vet, han har varit svetsare.

Nu är ju solen en förutsättning för min och andras hobby, och många fotograferar enbart när solen skiner och det är blå himmel. Sådana bilder får hundratals gilla på Facebook, liksom bilder på sol upp och sol ned. Jag har ibland undrat vad det är med dessa bilder som triggar igång så många människor. Förmodligen beror det på vår avsaknad av sol och värme under den långa vintern. Men sådant skarpt ljus är inte alltid så lätt att hantera.

Nu kan man ju inte sitta inne och vänta på det ideala ljuset jämt och ständigt, för då blir det inte många bilder tagna.  Jag går ut ändå och försöker hitta något att fotografera. Fasadförmörkelse är ett bra tips. Då behövs varken solformørkelsesbriller eller solfilter.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Man behöver inte överge det gamla bara för att det finns nytt

Man måste inte överge gammal teknik bara för att det hela tiden kommer nytt. Så länge gammal teknik stöds av marknaden är det ju bara att fortsätta använda den, om det är just den man trivs med. Det är en självklarhet och inget man behöver hålla brandtal för eller på något sätt försvara. Köper just nu en Hasselblad 500 C/M på avbetalning och den levererar sköna, analoga bilder. Vi är inte alltid överens, men trivs trots det med varandra, och jag tror den vänskapen kommer att ytterligare fördjupas ju mer vi lär känna varandra. 

Länge har min fina skivspelare, Technics SL 1300, stått obrukbar. Automatiken fungerade inte och hastigheten gick lite hur som helst. Vinylskivorna blev ospelade. Jag investerade i nya grejer som fungerar utmärkt men skivspelaren har jag ändå behållt. Kanske en dag...

Så för några veckor sedan såg jag ett inslag på Youtube, om underhåll av skivspelare, och se där dök precis min SL 1300 upp. Det som förvånade mig var att allt var så enkelt att åtgärda. Några skruvar skulle lossas och chassit lyftas ur. Sedan skulle alla potar och kontakter smörjas med elektroniksprej. Rena trolleriet. Alltnog jag inhandlade sprejen hos Clas Ohlson och pillade bort skruvarna, lyfte ur chassit och sprejade överallt där det skulle sprejas. Alla reglage snurrades fram och tillbaka flera gånger och överflödig sprej torkades bort. Chassit monterades och skivspelaren kopplades in i förstärkaren. En LP lades på skivtallriken och simsalabim – allt fungerade! Rätt hastighet direkt och finjusteringen fungerade perfekt. Till min stora förvåning fungerade också automatiken! Det är bara att dra i reglaget så sätter skivspelaren igång och när skivan är slut återgår tonarmen i viloläge. 

En skivspelare är rent visuellt mycket vackrare än en CD-spelare. Det betyder mycket i sammanhanget, skönhetsupplevelsen. Den totala skönhetsupplevelsen, designen och ingenjörskonsten. Vid första påseende kan en hasselbladskamera se ut som en stor, svart, tung klump. En fyrkantig låda med ett objektiv på. Men börjar man titta lite närmare på den så ser man vilken genial och gedigen konstruktion det är. Stor ingenjörskonst helt enkelt och bara mekanik. Gammal teknik förvisso, men fortfarande fullt användbar. 

Det krävs naturligtvis grundläggande fotokunskaper för att kunna använda den gamla, analoga tekniken. Kunskaper man naturligtvis också har nytta av när man använder sin avancerade digitalkamera. Allting blir så mycket roligare när man vet vad man gör, när det är du som tar bilden så som du vill ha den.

Kameran är ett redskap oavsett vilken teknik du använder.

På återseende

Torbjörn

Balans i magen räddar dagen

Har en tid haft svårt att tåla kaffe. Trots att jag provat olika sorter, inkl IDEE-kaffe, så protesterar magen. Snabbkaffe fungerar bäst, men inte heller här utan att magen knorrar. Då, i det läget, kom jag att tänka på en artikel om bas och syra som jag läste för många år sedan. Vilken författaren var minns jag inte, men eftersom jag ännu kommer ihåg delar av innehållet måste artikeln ha varit intressant. Författaren karaktäriserade några vanliga baslivsmedel som antingen bas eller syra. Begreppen var då nya för mig och jag läste artikeln med stort intresse.

I alla fall så kom jag i håg att frukt och grönsaker är basiska medan t ex bröd, kött, mjölk och kaffe är sura. Kaffe till frukost har jag haft svårt att vara utan. Man kommer liksom i otakt resten av dagen. Därför testade jag följande, mycket enkla, tillskott till frukosten. Innan jag äter en tallrik yoghurt med bananskivor och jordgubbar i, alternativt havregrynsgröt, två smörgåsar med olika sorters pålägg samt kaffe tar jag en liten tallrik med färska grönsaker, t ex sallad, tomater och röd paprika. Jag ringlar lite rapsolja över, kryddar med lite salladskrydda och strör sedan över lite solros- och pumpafrön.

Vad händer? Jo, jag reagerar inget alls på den kopp kaffe jag dricker. Magen är helt lugn och inga svidningar känns. Tydligen neutraliserar grönsakerna det sura kaffet och magen kommer i balans. Dagen är räddad.

Balans i magen räddar dagen. 

På återseende

Torbjörn

PS Här kan ni läsa mer om basiska respektive sura livsmedel.

Jag blev bönhörd banne mig och tårarna rinner

I mitt förra blogginlägg undrade jag lite grann över ombyggnationen av Slussen och i dag på morgonen blev jag "bönhörd". När jag slog på datorn låg ett mail från Projekt Slussen och väntade på mig. Det är klart att jag blev både förvånad och överraskad. Kanske låg det i luften som man säger när något oväntat sker.

När ljuset är det rätta traskar jag omkring i min stadsdel Sätra med min lånade Hasselblad. Det är i längden påfrestande att använda manuell fokus, i synnerhet i dåligt ljus. Mitt fokuseringsöga tröttas och tårarna rinner. Kyla och blåst förvärrar besvären ytterligare. Har sökt "droppar" mot besvären på apoteket men har endast funnit "droppar" mot torra ögon.

Kanske kan man träna upp sina ögon med mer manuell fokusering? Jag använder det ibland när jag fotograferar med mina digitala kameror, men inte händer det särskilt ofta.

Söndagskväll och inga särskilda förberedelser för den kommande veckan. Ingen matlåda som ska fixas eller rena kläder plockas fram. Man anpassar sig snabbt till det nya läget och tar dagen som den kommer. Men visst finns där en agenda, en liten och gles en. Struktur i livet behövs alltid. I fotoklubben lär vi oss att skära passepartouter, och på tisdag ska vi titta på några kartongprover från en firma i Alfta, Hälsingland. Bilder har lämnats in till RIFO, SVEFO och till Fyrklubbstävlingen. Den senare är ett samarbete mellan Folkare fotoklubb (Avesta), Gävle fotoklubb, Söderfors fotoklubb och Långshyttans fotoklubb. På lördag blir det förmodligen en tripp till Fotografiska och trevligt fotofika med Dagnygänget.

VM på skidor i snömodd har avslutats och SM-finalen i bandy står för dörren. Västerås har nästan bägge benen i finalen och sedan återstår det att se om det blir Hammarby eller Sandviken på andra planhalvan. Ja, sedan dröjer det inte särskilt länge förrän högste serien i fotboll drar igång. Men däremellan kommer förstås Vasaloppet andra söndagen i mars. Om nu inte snön hinner försvinna det vill säga. Då får det väl bli stavgång mellan Sälen och Mora i stället! För Gefle IF:s del väntar en nybyggd fotbollsarena bredvid Gavlerinken Arena och Gunder Hägg-stadion. (Det anrika Strömvallen lämnas åt sitt öde). Ett fint centrum för fotboll, ishockey och fri idrott. Å alldeles intill ligger Tennishallen. Allt på promenadavstånd från min lägenhet. 

Det kan alltså köra ihop sig, även för en pensionär.

På återseende

Torbjörn