Gesällen/Gråvinter

Gråväder med snöfall. Det kan väl aldrig gå. Nej, ska man fotografera snö ska det vara solsken och använder man svartvit film bör man överexponera ett par steg så att snön inte blir grå. Så står det skrivet och det är nog i de flesta fall sant. Den här dagen lyste solen med sin frånvaro men jag dristade mig trots det ut för att fotografera. Det kan man ju göra i alla väder.

Fast i det här ljuset blir allting mjukt, ja nästan utslätande. Snön får inte bli för vit då försvinner alla former. Till alla bilder har jag använt APX 100, exponerad efter box ISO och framkallad i XTOL. En billig film som fungerar utmärkt. Kameror jag använt har varit den fina Minolta XD7 med Minolta MD 2.8/28 (näst sista bilden) och den lika fina Minolta Dynax 7 med Tamron 2.8/24-70 (övriga bilder). Ingen Leica eller Contax har använts. Det går lika bra med Minolta.

Motiven är hämtade från Gamla Gefle och i närheten av där jag bor.

Gräv där du står.

På återseende

Torbjörn

Astaire, ett fenomen att minnas

Har precis sett en dokumentär om Fred Astaire. Vilket dansfenomen denne man var. Oöverträffad enligt filmen. Han hade det trögt i början av sin karriär. Såg inte särskilt bra ut. För stora öron bl a. Kunde utseendemässigt inte mäta sig med Hollywoodstjärnorna. Han kunde dansa och röra sig någorlunda tyckte man. Men knappast agera och sjunga. Den bilden av honom skulle dock med tiden förändras och han utvecklades till en enastående dansare, men även sångare och skådespelare. Hans filmer med Ginger Rogers blev oerhört populära över hela världen. Han var ytterst noga med dansstegen och han tränade i månader med sina partners (hade flera, inte bara Rogers).

Han var mycket noga med att kameran skulle vara stilla medan dansarna rörde på sig. Allt för att skickligheten och perfektionen hos Astaire och partnern skulle synas. Han var mycket tunn, och inte alls så atletisk som t ex Gene Kelly var. Men man undrar var han fick styrkan och balansen från? Den var något enastående.

Varför skriver jag det här om Fred Astaire? Jag är inte särskilt intresserad av dans. Men jag uppskattar goda prestationer och skickligt hantverk. Oavsett vad saken gäller. Dans, foto, idrott, musik, måleri etc. 

Man såg de här filmerna för länge sedan på TV. Det var innan färg TV kom och allt sändes i svartvitt. Det svartvita framhävde det drömlika i Astaires filmer och det såg verkligen snyggt ut. Det tycker jag än i dag.

När han blev äldre tog skådespeleriet över och han dansade mera sällan. Han blev även här mycket skicklig. En sann mästare.

Tyvärr är han nog bortglömd av de flesta som växer upp i dag. Detsamma gäller många andra gamla mästare inom andra genrer. Synd tycker jag.

Vad har den här bilden med Astaire och hans dansande att göra? Inte mycket kan tyckas. Men kanske en slags robusthet och balans? Bordet och stolarna står stadiga mot marken trots nedtyngda och snedbelastade av snö. Gjutjärn står pall för det mesta. Dessutom gör det sig bra på bild. Både i färg och svartvitt.

Detta om Fred Astaire.

På återseende

Torbjörn