Tobbes blogg
Slutet är nära, eller fortsätter det som förut?
Vad är det för speciellt med nyårsafton egentligen? Ett år håller på att ta slut och ett nytt står för dörren. Men är inte allt ett kontinuum? Inget tar slut och inget börjar på nytt. Det flyter på liksom. Tiden alltså. När Big Bang inträffade startade klockan och den tickar på. Dag som natt. Ja, men planeterna då? De står ju inte stilla. Och de fyra årstiderna? Och då och nu? Okej då, det är komplicerat så visst är det väl något speciellt med nyårsafton kanske. Men inte så värst. Inget dramatiskt händer ju i natt. Lite smällare och raketer blir det förstås ett tag, men sedan är det som vanligt igen. En ny almanacka är införskaffad den gamla håller på att ta slut. Men inte riktigt. Några veckor av 2011 inryms faktiskt i 2010 års almanacka. Fast 2010 tar slut. Om en kvart. Tiden är ett förunderligt ting.
Snart dags att låsa upp 2011. Vem har nyckeln?
Det är kallt nu, men det blir varmare sen. Och kom ihåg – solen lyser även på liten stuga.
På återseende 2011
/Torbjörn
En rolig historia
Får jag bjuda på en rolig historia så här i slutet av 2010? Tyvärr har jag glömt bort själva historien men poängen är att skratten och glädjetårarna finns dokumenterade. Vi kan tydligt se att de inblandade hade väldigt roligt. Detsamma hade jag när jag tog bilden under ett födelsedagskalas i Billdal, strax utanför Göteborg, i augusti 2010.
Det var så roligt, jag måste skratta...
Dokumentera mera!
På återseende
/Torbjörn
Drottningoffret var det.....
For en sväng till Stockholm den tredje maj i år. Ägnade mig åt lite gatufotografering runt omkring i stan. På hemvägen stannade jag till en stund på Sergels torg för jag såg att det var en del aktiviteter där. Ett filmteam höll på att rigga upp en kamera i trappan som vätter mot fontänen. Nere på plattan stod en stor folkmassa och alla hade en ros i handen. Jag tänkte att det måste vara en reklaminspelning för Socialdemokraterna. Då kommer den väl att visas i TV under valkampanjen senare under hösten tänkte jag vidare. Det dröjde inte länge förrän jag upptäckte Susanne Reuter bland alla människor. Efter ett tag gick hon upp i en talarstol och höll tal. Ett tal som inte hördes för oss som stod där. Det blev många omtagningar och efter varje tagning fick människorna lämna tillbaka sin ros. Inför nästa tagning fick de rosen tillbaka. Ja, så här höll det på ett bra tag. Många stannade till och tittade på medan andra kastade ett öga helt hastigt åt händelserna och gick sedan vidare.
Inte förrän nu till jul har jag fått vetskap om att inspelningen handlade om serien Drottningoffret som visas på TV 1 med början i kväll kl 21:00. Det ska bli kul att se om några av "mina bilder" kommer med :-).
Filmteamet riggade upp en kamera i trappan
De här var inte så intresserade av inspelningen
Inte den här killen heller
Men han var desto mer intresserad
Förmodligen en statist
Liksom de här
Så dök Susanne Reuter plötsligt upp
Hon gick uppför trappan till talarstolen
Nu var hon på plats...
...och talet till nationen kunde börja
Jag har inte varit ute i kylan och fotograferat så mycket den sista tiden utan det har blivit lite städning och uppdatering i Lightroom i stället. Ett arbete som lätt blir eftersatt när kameran går varm.
På återseende
/Torbjörn
Några annorlunda julklappstips
Nu är vi mitt uppe i julbestyren och den ständiga frågan dyker upp: "Vad ska vi köpa för julklapp till faster Agda?" Jag har gjort en djupdykning i mina arkiv och hittat tips på lämpliga, kanske lite annorlunda, och billiga julklappar som passar både faster Agda och många andra. Håll till godo.
Varför inte köpa...
...en schysst, begagnad DVD-rulle
...lite kopparsaker som behöver putsas
...en stilig högersko till din älskade
...lite löshår till den tunnhåriga
...en flirtande docka
...ett framhjul
...ett nummer av "Situation Stockholm"
...ett originellt smycke
...en bild på din käresta
Men en sak måste du lova mig:
Köp ingenting som dödar!
Trots den något skämtsamma tonen i den här bloggen så finns där ändå en underton av allvar och eftertänksamhet. En julklapp behöver inte kosta en förmögenhet för att vara välkommen. När man ser alla julklappstips för tusentals kronor i annonsblad och TV-reklam undrar man vart vi är på väg. Som vanligt är det barnen som far illa. Både de som får och inte får de senaste, dyra prylarna. De som hela tiden får blir naturligtvis bortskämda och får dålig verklighetsuppfattning. De som inte får känner sig säkert utanför och kan med tiden utveckla bitterhet både mot föräldrar och kompisar. Lite återhållsamhet i julklappsköpandet är bara hälsosamt för oss alla. Fast handlarna har väl en annan uppfattning - och rekordet för julhandeln ryker säkert all världens väg. Rekord är ju till för att slås.
På återsende
/Torbjörn
På rad
Året är 1973. Det är midsommartid och mycket varmt. Det är också tid för dop av min äldste son Fredrik i Hamrånge kyrka. Släkt och vänner har samlats hos mina föräldrar där vi njuter av det varma vädret, den goda maten och det hembakade fikabrödet. Jag minns att Fredrik inte alls uppskattade dopceremonin i kyrkan utan protesterade högt och vilt. Det ledde till att prästen tappade koncentrationen och kom av sig under Fader vår ;-). Eftersom han sedan länge varit en vän i familjen gjorde det inte så mycket utan vi log alla överseende. Hursomhelst var det en svettig tillställning i sommarhettan och det var skönt att få komma hem och söka svalka i trädgårdens skugga.
Här har jag radat upp några av släkten mot husväggen.
Från vänster till höger:
Lennart, min systers man, svärfar Evert, pappa Gunnar, syster Marianne, mamma Gunvor, svärmor Berta och min hustru Eva. I dag är det bara Lennart, Evert och Marianne som är kvar i livet.
När det närmar sig juletider kan jag ibland känna stor saknad efter de som inte längre finns med bland oss. Men det är inte så mycket att göra åt, det är livets gång. Jag tycker att jag tagit en hel del bilder under åren som gått men så här efteråt ångrar jag att jag inte tagit ännu fler. Ju äldre man blir desto större värde sätter man på sina gamla bilder.
Snåla inte på film eller minnesmedia utan fläska på med bilder! Ju fler desto bättre.
På återseende
/Torbjörn