Gesällen/Det där med kameraremmar och kamerans storlek

Jag känner mig inte bekväm med de kameraremmar som följer med vid ett kameraköp. De är på olika sätt alltid i vägen när man ska fotografera. När man lyfter upp kameran ska helst remmen, eller remmarna, vara ur vägen för sökare, skärm och alla rattar och knappar. Jag har testat en Black Rapid Sport-rem också men är inte tillfreds med den heller. Den är fäst med en skruv i stativgängan under kameran. Kameran hänger uppochner på sidan strax nedanför höften. Det går snabbt att ta upp kameran till ögat och den är fri från besvärande remmar. Men trots det så känns det inte riktigt bra att ha en dyr kamera, med tillika dyrt objektiv, hänga lite utan kontroll på sidan. Hängandes uppochner dessutom. Mår kameran bra av att hänga så? I folksamlingar, bussar, tåg och liknande är risken dessutom stor att man stöter till någon, eller något, med kameran. Jag har flera gånger tappat både objektivlock och motljusskydd p g a detta.

Trivs inte så bra med de här kameraremmarna

Trivs bättre med den här typen av kamerarem med en fästpunkt

Fast visst går det att ta bilder med de klassiska nackremmarna också

De klassiska nackremmarna, där kameran hänger på magen, är nästan OK. Men när man tar upp kameran till ögat är ofta de två remmarna i vägen på ett eller annat sätt. Jag vill ha kameran så fri som möjligt från remmar som slingrar sig än hit, än dit. En rem med en fästpunkt, där kameran också hänger på magen, fungerar alldeles utmärkt. Tyvärr har jag inte hittat någon som är gjord av kraftigt, stoppat material. Den jag nu testar fick jag vid RIFO-utställningen i Bollnäs. Den fungerar endast med små, lätta kameror och min Sony A7RII är egentligen lite för stor.

Sedan kan man ju undra lite över den senaste utvecklingen med små spegellösa kameror. De är de allra flesta utmärkta kameror. Men för att komma till sin rätt ska de helst användas med små objektiv. Små kameror, små objektiv. Det låter som en självklarhet, men så har det inte blivit. Stora, tunga zoomar passar inte till de här kamerorna. Fördelarna med det mindre formatet går förlorad och handhavandet är inte det bästa. Sony lär ha en större, spegellös kamera på gång, arbetsnamn A9. Där kommer de stora, ljusstarka zoomarna och teleobjektiven mer till sin rätt. Men vad händer då med A7-serien? Blir de kamerorna nischkameror för små, lätta, och inte så ljusstarka, objektiv? A9 blir allroundkamera, som DSLR -kamerorna alltid varit.

Pendeln svänger fort i den här branschen och man undrar i vilket läge den befinner sig just nu?

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Rönnåsstugan

"Vi sitter på Sven och Nannys balkong och fikar. Fikar är väl kanske inte rätta ordet här. Det är sent femtiotal, eller möjligen tiden kring 1960-61, och då fikade man nog inte, man drack kaffe. Sven är min fars morbror och Nanny hans fru. De har inga barn, vilket vi barn tycker är underligt. Far och mor är naturligtvis med, så även min bror och syster. Alla är vi finklädda. Förmodligen är det söndag, kanske är det någon som fyller jämnt. De vuxna dricker kokkaffe och vi syskon hallonsaft. Solen skiner och det är varmt och behagligt. De vuxna pratar och pratar och skrattar gott åt varandras historier. Far och Sven är fantastiska berättare och jag lyssnar mer än gärna. Så tystnar de. Nedanför balkongen hörs motorbuller och höga röster. En öppen sportbil har stannat till och några ungdomar hoppar in. Så far de iväg med en ryslig fart.

– Det där var "Ockelbo" Lundgrens bil, säger Sven. De ska nog upp till Rönnåsstugan.

Sven hämtar en kikare och tittar upp mot Rönnåsen. Vi övriga väntar med spänning på besked.

– De flaggar däruppe, så det är nog fest på gång, säger Sven till slut och lämnar över kikaren till far...."

Jag sitter här vid Rönnåsstugan (ritad av Ralph Erskine) och njuter av den vackra utsikten över Ockelbodalen. Härifrån ser man gårdarna i Ulvsta, kyrkan och Bysjön. "Vid klart väder ser man röken från fabriksskorstenen i Norrsundet" säger reklamen. Fast inte i dag. Fabriken är nedlagd sedan ett antal år.

Inga höhässjor syns ännu och lär väl inte dyka upp senare heller. Den tiden är förbi.

Molnen jagar över himlen och på marken följer skuggorna som lydiga tjänare.

Hade tänkt mig få en kopp kaffe i stugan men det är stängt. Nu har jag "reservproviant" med mig så det går ingen nöd på mig. En sädesärla dyker upp och springer fram och tillbaka på räcket nedanför. Så kommer en till. De burrar upp sig, putsar och fejar. Jag kastar åt dem några brödsmulor som de genast pickar upp. Jag lägger några smulor på räcket närmast mig och de flyger genast dit. De verkar gilla mitt sällskap och visar ingen rädsla.

Far vidare genom Ulvsta, Gammelfäbodarna och Åmot mot Jädraås. I Ulvsta står ladorna tomma, eller innehåller höbalar. Så värst mycket höprassel lär det inte bli där i midsommar.

I Gammelfäbodarna spelar man basket mellan björk och fur. Sporten behöver kanske utvecklas.

I Jädraås stannar jag vid järnvägsstationen Pallanite. Det här är gamla finnmarker och många platser har finska namn. Jag går förbi det lilla kraftverket, följer den grävda kanalen fram till dammluckorna. Jädraån har här dämts upp till en liten sjö.

Där står ett par och metar. Jag stannar till och vi får en trevlig pratstund. Det visar sig att vi har flera gemensamma bekanta i de här trakterna. Bl a min kusin B. som växte upp här och har föräldrahemmet kvar, det f d konditoriet.

Ser att B:s bil står på gårdsplanen så jag svänger ned och knackar på dörren. Ingen öppnar och jag tar en sväng runt den stora gårdsplanen. Här var det mycket liv och rörelse en gång i tiden och kaféet och bageriet var välbesökta. Sätter mig ned och väntar en stund men drar vidare mot Sandviken och Gävle. Efteråt har jag fått veta att de äter middag hos grannen, femtio meter bort. Tar en genväg över skogen, som leder till Smörnäs och Oslättfors, men kör fel och hamnar i Ockelbo igen. Genvägar är som bekant ofta senvägar.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Sommarlov

Att renodla och inte ta med så mycket saker i sina bilder är ett gammalt råd vid fotografering. Fotograferar man dessutom i färg blir resultatet ofta bra om man inte gödslar med regnbågens alla färger. Någon, eller några enstaka brukar räcka. Bilderna blir lugnare och behagligare att betrakta. I alla fall tycker jag så. Använder man vidvinkel kommer ju mycket med, om man inte går väldigt nära motivet. Här är de två första bilderna tagna med normalen (55mm), medan det sista med 70-200 i 200 mm läget. Den bilden är också kraftigt croppad eftersom den är tagen genom grenverket på en gran.

Det var länge sedan jag hade sommarlov. Åker man till Tårtan nu på onsdag utlovas sommarlov till alla. Det lockar, för det skulle vara härligt att få uppleva ett sommarlov igen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Flickan i regnet

Åskan går för fullt och det störtregnar. En flicka med paraply kommer springande nedanför mitt sovrumsfönster. Hon stannar en stund och tvekar mellan blixtarna. Jag får nästan lust att skrika till henne att inte ställa sig under något av de höga träden. Själv minns jag med fasa när blixten slog ned i en transformator där jag växte upp.

Vi var ett gäng grabbar som satt en bit nedanför transformatorn på en brädfodrad dammvägg. När blixten slog ned sveptes vi alla ned i vattnet av tryckvågen. Ingen av oss blev skadade på något vis, förutom en tillfällig lomhördhet.

Efter en stunds funderande går hon vidare i störtregnet. Allt medan åskan blixtrar och dundrar.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/En amerikanare på nationaldagen

En amerikanare dök plötsligt upp och ville vara med vid firandet av nationaldagen i Boulognerskogen i Gävle. Nytvättad och fin förstås. Med massor av blänkande krom och två svenska flaggor monterade på kofångaren.

Fin entré med andra ord.

På återseende

Torbjörn