Kungen och drottningen sänkte Lightroom

Tidigare i somras hade jag problem med Lightroom 3 som ibland segade ner sig så att det i praktiken stod still. Jag kör LR på en välutrustad iMac. Frågan togs upp i forum och där menade någon att LR rullade bättre på PC än på Mac. Jag kontaktade Adobe i ärendet och efter lite skrivväxling kom svaret att det var justeringspenseln som var boven i dramat. Jag framkallar mina RAW-filer i LR och har då använt justeringspenseln väldigt flitigt då jag tycker den är suveränt bra i LR.

En dag körde jag ordentligt fast och det var när jag jobbade med bilden här nedan. Jag redogjorde för Adobe precis vilka inställningar jag hade när LR började sega. Därefter skickade jag filen till dem och efter ett par dagar meddelade de att de fick exakt samma problem som jag. Både på PC och Mac. Plattformen har ingen betydelse det är i stället respektive dators bestyckning som kan spela in. Till svar fick jag också att justeringspenseln i LR inte fungerar på samma sätt som i Photoshop. I LR kan den endast användas i begränsad omfattning medan den i stort sett kan användas obegränsat i Photoshop.

Kungen och drottningen sänkte Lightroom

I det här fallet har Adobes service fungerat alldeles utmärkt och jag har fått väldigt vederhäftiga svar. Nu hoppas jag bara på att Adobe ger justeringspenseln i LR samma funktion som i Photoshop.

På återseende

/Torbjörn

Säterdalen, kärt återseende och så lite bilder vid sidan om

Den fina och fantastiskt trevliga utställningen i Säterdalen har många ordat om tidigare så jag kan bara instämma i allt det positiva som skrivits. Utställning av bilder är en viktig länk i i en fotografs verksamhet. Att träffa likasinnade och få utbyta idéer och tankar ger mycket energi och lust tillbaka. Minst lika viktigt är att få en liten pratstund med besökare och berätta lite om bilderna. Det vackra Säterdalen var en förträfflig plats för detta arrangemang. Stora utrymmen att hänga bilderna på och dessutom möjlighet att hänga under tak på den gamla dansbanan. Det sista utnyttjades dag två då regnet öste ned på förmiddagen. Biblioteket i Säter hade välvilligt lånat ut skärmar som vi monterade bilderna på.

Man får heller inte glömma bort den sociala delen av en fotoutställning. Här fick jag träffa trevliga människor som har samma intresse som jag och som jag tidigare enbart lärt känna via Fotosidan. Det mest fantastiska var nog ändå att få träffa Marianne Bengtsson Rosander. Vi växte upp i Hamrånge i Gästrikland. Vi träffades senast 1968 då jag och några kompisar spelade på hennes studentskiva och nu återsåg vi varandra efter 43 år! Det blev många kramar och jag måste erkänna att det blev lite vått i ögonvrån.

Här hänger mina "grannar" Alf Johansson, Claes Wåhlin och Synnöve Kåseth

Magnus Höög förbereder hängning av sina vackra kustbilder

Ing-Marie Sjödin framför sina urläckra bärbilder

Johan Lindberg och Synnöve Kåseth tittar på bilder

Innan AnnBritt Grünewald invigde utställningen uppvaktades Peter Engman med blommor av Marianne Bengtsson Rosander

Dag två och vi har flyttat in i danssalongen. Marianne och Synnöve tar en paus innan hängningen

Innan vi kör igång går jag en sväng med min kamera. Matpalett och grön plastsked

Några barn leker i lekparken

Barnet och rutschkanan

En efterhängsen and besökte utställningen hela helgen

Den tiggde av alla

Vid närmare uppvaktning tittade den blygt bort

Utställningen var naturligtvis anpassad till våra fyrfotade vänner

Bröderna Bength, Göran t v och Leif t h, diskuterar medan Synnöve försöker få kontakt med yttervärlden

Utställningar är en viktig länk i en fotografs verksamhet

Ett stort tack för att jag fick vara med i denna mycket trevliga utställning. Jag ser redan fram emot nästa års. Till dess ska jag putsa objektivet som visade sig ha fått något klet på frontlinsen vilket gav tydlig vaselineffekt på bilderna jag tog i Säterdalen.

På återseende

/Torbjörn

Lite rester, tätt inpå

Bjuder här på lite rester från Prideparaden. Den här gången konverterade till svartvitt. Mitt standardobjektiv när jag fotograferar i gaturummet är en 28-75 mm zoom. Jag tycker det är ett lämpligt zoomomfång. Från samma ställe kan du fotografera både helbild och porträtt. För porträtt hade det i och för sig inte skadat med en något längre zoom. Jag stod på trottoarkanten och de som passerade revy kom i många fall väldigt nära. Vi kunde lätt kommunicera med blicken och tummen upp. När jag rör mig bland folk har jag oftast zoomen inställd på 30-35 mm. Får jag råd någon gång skaffar jag nog en fast 35:a.

Det finns de som inte gillar att fotografera sådana här tillställningar och tillmäter dem inget större värde. Jag måste säga att jag inte alls förstår det ställningstagandet. Gatulivet är väl alltid intressant att skildra på bild oavsett vad som där försiggår. Det är i alla fall min inställning. Här kommer resterna.

Några av bilderna saknar riktig skärpa men i ett sådant här sammanhang kan man inte räkna med att alla bilder blir perfekta. Det buffas och knuffas hela tiden och motiven står inte heller stilla. En oskarp bild kan ju ha andra förtjänster som gör den sevärd.

På återseende

/Torbjörn

Dokumentera mera, gärna i färg

Dokumentärfotografi är detsamma som svartvitt. Så tänker kanske många av oss. I vissa fall kanske det svartvita fotot passar bättre men i de flesta fall torde färgbilden vara att föredra. Färgen ger massor av information som det svartvita inte kommer i närheten av. Ska man t ex fotografera en folkdräkt är färg nästan ett måste och det finns massor av liknande situationer där färg är helt överlägset. I sommar har jag varit på några spelmansstämmor och där finns alltid några som bär folkdräkt. Både män och kvinnor. Förmodligen var det vanligare förr.

Den senaste stämman jag besökte var Rapp-Kalles spelmansstämma i Västland, Tierps kommun. Här följer några bilder därifrån.

Den sista tyckte jag passade bäst i svartvitt. Den svarta hatten och dito hår behöver ingen färginformation. Färgerna på västen och halsduken går man förstås miste om. Det finns säkert några till av bilderna som skulle kunna göras i svartvitt men jag har ändå valt att visa dem i färg. Den här möjligheten att välja färg eller svartvitt av en och samma bild är en av digitalkamerans stora fördelar.

På återseende

/Torbjörn

Porträttfotografen

Som intresserad och nyfiken fotograf får man ibland ikläda sig olika roller. I dag var det porträttfotografens. Sista dagen på Uppsala fotofestival hade vi riggat upp en liten tältstudio och erbjöd förbipasserande att bli avporträtterade. Vi var två stycken som alternerade och det var väldigt roligt. Vi tog inte betalt utan "kunderna" får sig tillsända ett antal lågupplösta bilder först. Sedan får de tala om vilka 3-4 de vill ha. Dessa mejlar vi tillbaka med såpass hög upplösning att de går att skriva ut i 20-30-format.

Snart väntar kulturnatten och då kör vi samma grej. Då lär det bli knökfullt i tältet och vi behöver nog bli två fotografer till. Här följer några av mina porträtt.

Vid ett sådant här tillfälle vill vi visa hur porträttfotografering kan gå till. Okonstlat och roligt. Vi vill uppmuntra människor att ta porträtt av varandra men även att gå till en duktig fotograf och låta sig fotograferas, gärna tillsammans med barnen, sin käresta, syster, bror eller kompis. I dag ansträngde vi oss i huvudsak på att få ett hyfsat bra ljus mindre på att få till en snygg bakgrund. På kulturnatten blir det snyggare och större bakgrunder så att vi även kan ta helbild.

På återseende

/Torbjörn