Gesällen/Journalister som inte kan skriva

Expressen har genomfört en omröstning om Sveriges fulaste stad (egentligen ort). "Så intetsägande att vi inte ens vet vad vi ska skriva." Ja, så skriver Expressen om Gävle. Journalisterna grejar inte att med ord beskriva staden. Den hamnar på femte plats. På första plats hamnar Munkfors.

Journalister som inte kan skriva verkar ha sin framtid på Expressen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Rapport från klubben

På våra månadsmöten i fotoklubben brukar vi alltid ha bilddiskussion. Medlemmarna tar med sig pappersbilder och/eller digitala filer. Det är en stående programpunkt. I övrigt brukar vi bjuda in någon fotograf som visar sina bilder och berättar kring dem. Det kan även vara en medlem som gör samma sak. Ibland tar vi in någon som berättar om hur man ramar in snyggt med lämplig passe-partout. I regel är vår lokal näst intill fullsatt dessa gånger. På senaste månadsmötet hade vi öppet hus vilket hade annonserats i lokalpressen. Det dök upp tre, fyra nya ansikten och förhoppningsvis har vi dem som nya medlemmar också. 

Många har varit med länge i klubben så det behövs fyllas på med lite nytt blod och nya idéer. Den andra november sker inlämning till årets KM. Jag har precis fått hem fotopapper från Konstexpo. Sedan en tid tillbaka använder jag enbart papper från Hahnemühle. Jag gillar deras bomullspapper. Nu gäller det bara att få några intressanta bilder på pränt också.

Bilderna ovan hade jag med mig till det senaste månadsmötet. Försöker ta med mig lite olika typer av bilder för att åtminstone få feedback på någon av dem. Tyvärr är det ganska många som aldrig tar med sig bilder och ej heller har några synpunkter på andras. Det skulle vara intressant att få rapporter från medlemmar i andra fotoklubbar. Kanske kan vi inspirera varandra. 

Gävle fotoklubb samarbetar med Folkare fotoklubb i Avesta, Sala fotoklubb (fr o m i år) och Söderfors fotoklubb. Tillsamman arrangerar vi Fyrklubbstävlingen och till våren är det vi i Gävle fotoklubb som står som arrangör.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/I lampans sken

Kvinnorna sitter på restaurangen snett mitt emot mig. Jag har precis ätit lunch på "min" restaurang och ser hur kvinnorna samtalar ivrigt med varandra. I lampans sken. Min kamera ligger i axelväskan och jag försöker snabbt få upp den. Vem vet hur länge de blir kvar. Jag vill också få med skylten som lyser genom gardinen. Med 55:an på får det bli så här.

Bara det finns en gnutta ljus så går det att fotografera. Lade bara på lite kontrast för att inte tonerna i kvinnans ansikte skulle gå helt förlorade.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/En blå PV

"Ett gäng ungdomar från Hamrånge sitter inpackade i en gammal PV på väg hem från en fest i Ockelbo. Det är i slutet av 1960-talet. Sommarnatten är ljus och varm. Grusvägen är i dåligt skick med gropar och på sina ställen rullgrus. Leif kör lugnt och säkert, men så händer något. Bilen börjar kränga och Leif har fullt jobb med att hålla bilen på vägen. Punktering. Bilen jazzar hit och dit och till slut hamnar vi i diket. Farten är inte så hög så ingen kommer till skada. Tillsammans baxar vi upp bilen på vägen och hjälps åt att skifta hjul..."

Det här är senaste (sista?) gången jag färdades i en PV. Bilen som var så populär på 50- och 60-talet. Nu var det väldigt länge sedan jag såg en ute i trafiken. Fast häromdagen stötte jag på en när jag strosade runt på Gävles gator. En blå. Den stod parkerad framför ett hus med grön puts. Den kombinationen såg bra ut så det blev en bild. Bilen såg ut att ha blivit flitigt använd och lacken hade förbättringar både här och där. Jag är ingen bilkännare så årsmodell har jag ingen aning om. Det är i alla fall en senare årsmodell än den vi åkte i den där sommarnatten när vi hamnade i diket.

Lite knäböjning krävdes för att få den bildvinkel jag önskade. Fotografering kan ibland vara lite krävande. Här använde jag vidvinkel, en 25:a. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/M42 + 42Mp = sant (3)

Det finns säkert en gräns vid användandet av gamla objektiv på moderna digitala kameror. Gamla objektiv tål inte hur högupplösta sensorer som helst. De är konstruerade för det medium som fanns då – film. Moderna objektivkonstruktioner fungerar naturligtvis bäst.

De M42-objektiv jag använt i mina anspråkslösa tester visar sig dock kunna användas med Sony A7RII:s högupplösta sensor om 42 Mp. Man ser dock en hel del CA, och kanske förstärks det t o m av den högupplösta sensorn. Skärpan är inte helt lätt att bedöma neutralt då den är satt manuellt. Jag har säkert missat en del. Trots det tycker jag att den är OK om man inte granskar alltför nära. Kanske skulle dessa objektiv ge bättre resultat tillsammans med en mindre högupplöst sensor. 

Den här gången har jag använt tre Pentaxobjektiv: Super-Takumar 85/1.9, SMC Takumar 135/2.5 samt Tele-Takumar 400/5.6. Det första är en trotjänare som jag haft sedan 1970. Objektiven är gediget byggda och är alla fortfarande i perfekt skick.

Super-Takumar 85/1.9

Super-Takumar 85/1.9

SMC Takumar 135/2.5

Tele-Takumar 400/5.6

Tele-Takumar 400/5.6

I samtliga fall är objektiven nedbländade några snäpp. Vad vill jag visa med de här testerna? Inget annat än att gamla objektiv kan användas tillsammans med moderna digitalkameror. Var och en får avgöra om kvalitén är tillräcklig. Mina nya objektiv ger bättre bildkvalitet rakt igenom och är naturligtvis mycket mer lättanvända. 

Mina testobjektiv är nu förpassade tillbaka till glasskåpet efter väl förrättat värv. Det var kul att råkas, nu får de moderna ta över ruljangsen igen.

På återseende

Torbjörn