Gesällen/Rainy Day Women

"Well, they'll stone you when you're trying to be so good
They'll stone you just like they said they would
They'll stone you when you're tryna go home
Then they'll stone you when you're there all alone..." (Bob Dylan)

Vi talar ju inte samma språk Bob och jag. När jag skriver Rainy Day Women så menar jag det också. Kvinnor en regnig dag. Bob menar nog någonting helt annat. Trots att jag knatade fram och åter på det stora stentorget kände jag mig inte det minsta "stenad". Regnet öste ned och jag sökte skydd under gallerians tak. Stod där och tittade på alla som krånglade med sina bångstyriga paraplyn. Regnet kom plötsligt och många skyndade över torget, förbi alla torgstånd och in under taket. 

Då, när vi står där och huttrar, kommer kvinnan farande ut från gallerian. Som ett jehu. Nu har jag ju inte setts något sådant väsen,  men de lär röra på sig rätt så snabbt har jag hört. Det gjorde hon, med stora kliv, i skor med hög klack. Fast inte högklackade skor, då tänker man på något annat. Hennes spänstiga steg ville jag fånga med kameran. Folk stod i vägen och hindrade och med 35:an på så försvann hon i sökaren i ett huj. Två skott, varav ett träffade någorlunda. Timmerflottaren på pylonen blev bättre träffad. Så kan det vara ibland på stan. Bilden dyker upp som en blixt och vips så är den borta.

Lade ut bilden i en gatufotogrupp på Facebook. En engelsk kille tyckte att jag kunde ha behållit den i mitt privata album. Varför utvecklar han inte, fast jag bad om det. Kan det vara de rosa skorna? Nu när dagen lider mot natt den andra dagen verkar det som om jag får leva med att inte veta.

Tänkte inte så mycket på det tidigare i dag då jag besökte Kolforsen. Testeboån rinner så vackert förbi där.

Fast det är förstås en annan historia. Dessutom helt utan regn.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Funderar på ett projekt

Har funderat ett tag på ett projekt. Ja, egentligen dyker det upp projekt hela tiden. Det gäller bara att fastställa ramar, begränsningar, få till en hållbar struktur. "Staden där jag bor", är det senaste som sysselsatt mina tankar. Men hur ska jag begränsa mig? För begränsa sig måste man. Annars blir det för spritt och fragmentariskt. För tunt. Gunnar Smoliansky lär inte gå över Götgatan har jag hört. Där har han sin naturliga gräns. Här i Gävle har vi en ännu naturligare gräns. Gavleån. 

Ska jag dokumentera gata för gata? Kvarter för kvarter? Hur gör jag med stadens människor? Ska de vara med på bild? Färg eller svartvitt? Det senare är ju inget problem eftersom jag kommer att fotografera digitalt. 

Provgick en runda med projektet i åtanke. En sak slog mig direkt. Jag har svårt att undvika människor när jag ska skildra staden. Eller så får det bli två projekt. Ett med och ett utan människor. 

Att fotografera den folktomma staden och förmedla den känslan kan innebära obekväma arbetstider. Men behöver nödvändigtvis inte göra det. För ett par år sedan gick jag genom staden på midsommardagens morgon. I vissa stadsdelar såg jag inte en enda människa. Nästan så att jag kände mig som stadens ende invånare där jag strosade runt. 

Så kommer frågan om utrustning. Ja, kameran är ju given, men vilket objektiv? Blir det trist i längden med enbart en brännvidd? Behöver jag något annat objektiv än min 24-70 zoom? Jag tror inte det.

Det blir ju ofta mycket snack och lite verkstad. Man funderar och funderar. Det viktigaste är ju att komma igång. Trial and error brukar fungera för det mesta.

"Det är bättre lyss till en sträng som brast..." diktade en gång Heidenstam, och visst är vi kanske ibland lite för fega att våga oss på något nytt. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Alla gör det

Det har spritt sig som en epidemi. Alla tycks göra det. Nja, kanske inte alla. Men väldigt många ungdomar gör det. Vad då? Spelar Pokémon Go förstås. Spelet är enligt uppgift ännu inte lanserat i Sverige men går att ladda ned från t ex Australiska sajter. Jag fick en kort introduktion av Eddie i dag när jag strosade runt på stan. Han hade jobbat nattskift men kunde inte undanhålla sig från att spela "några kilometer" på förmiddagen. Det här är ett motionsspel kan man säga. Med Google Maps i botten går spelarna runt i staden och letar efter fiktiva figurer. Det går alltså inte att sitta hemma i fåtöljen och spela. 

Eddie visar hur man spelar Pokémon Go

Kul med motionsspel tycker jag. Bra att ungdomarna kommer ut på stan i stället för att sitta inne hela dagarna. Spelet verkar vara väldigt engagerande och de ungdomar jag mötte berättade gärna hur det fungerar. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Aldrig tidigare...

Mellan nyheter om nya kameror och objektiv sipprar det ibland igenom nyheter av helt annan karaktär. Som den här t ex. Aldrig tidigare i jordens historia har massutdöende av liv skett så snabbt som nu. Forskarna talar om att jorden genomlevt fem massutdöenden av liv, förorsakade av olika naturkatastrofer som asteroidnedslag och massiva vulkanutbrott. Forskarna menar också att vi just nu upplever det sjätte massutdöendet. Denna gången inte förorsakade av naturkatastrofer utan av människan själv. Vi breder ut oss på jorden och tränger bort andra arter i en rasande fart. Tigrar, lejon, elefanter mm kommer inom en snar framtid att vara borta. De har snart ingenstans att ta vägen och maten för dem tar också slut. För att ytterligare strö salt i såren så förorsakar som bekant mänskliga aktiviteter utsläpp av koldioxid som höjer jordens medeltemperatur. Fjolåret lär ha varit det varmaste sedan mätningarna startade.

Jag kopplade av framför TV:n med en kopp kaffe i handen och då gick en repris av Vetenskapens värld i SVT. Kaffet förblev odrucket. Egentligen är ju det här inga nyheter, vi har hört det under en längre tid. Men jag slås ändå av forskarnas enighet och slutsatser. Samtidigt förvånas jag över att "människan" inte nämns i något sammanhang. Som om det vore tabu att påstå att människan också berörs av det sjätte massutdöendet. Alla på jorden sitter i samma båt. Ingen kommer undan.

Enligt forskarna finns det dock hopp för mänskligheten – om vi agerar. Det har vi också hört i flera år. Vad gör vi då? Fråga dig själv. Har du förändrat ditt beteende efter alla larmrapporter om ökade koldioxidutsläpp? När jag bytte bil senast blev det en som kan köras på etanol. Kanske gör det lite skillnad. Det var så jag i alla fall resonerade. Ett litet strå till stacken. Jag har också dragit ned på konsumtionen av kött. Ytterligare ett litet strå. Inte flyger jag så mycket heller. Sammantaget låter det kanske inte så mycket för världen. Men jag tror ju att det börjar med var och en av oss.

Kanske kan svenska värderingar rädda mänskligheten? Våra politiker talar just nu inte så mycket om det sjätte massutdöendet, utan nu är det svenska värderingar som är på tapeten. Politiken hoppar än hit än dit, någon röd tråd går inte att följa några längre sträckor. Det verkar som om de visionära människorna redan har drabbats av det sjätte massutdöendet. I politiken hörs de i alla fall inte.

Kanske är frågan om människans fortsatta existens här på jorden för stor för människan själv att hantera. Hörde jag någon nämna Mars? Och bakom hörnet lurar Trump.

Nu till ICA och den dagliga frågan: Vad ska jag mätta magen med i dag?

På återseende

Torbjörn