2012 hänger på gärsgårn, liksom mitt skannerprogram

Som många redan har konstaterat så sjunger 2012 på sista versen och 2013 står för dörren. Fast egentligen är ju vår tideräkning en efterhandskonstruktion. Tiden är ett kontinuum, fast visst skulle det vara spännande om jorden började snurra åt andra hållet vid varje årsskifte. Vi kanske skulle bli minde yra i bollen då, som Owe Thörnqvist sjöng en gång i tiden (för några varv sedan). Årsskiften brukar medföra diverse praktiska problem, t ex feldaterade handlingar, men efter några veckor brukar det mesta sitta och allt rullar på som tidigare. 

Jag är inte tillfreds med mitt skannerprogram SilverFast Ai 8. Jag har dubbla licenser, en för Epson v750 och en för Reflecta RPS 7200. Alla uppdateringar är gjorda både vad gäller datorn (iMac), programmet och skannrarna. Epson fungerar skapligt, men batchskanningen haltar. Kommunikationen mellan datorn och skannern avbryts hela tiden, och omstart av programmet måste göras. Skannar jag en bild i taget, och flyttar runt den ram jag hade vid skanningen innan, flyter det på jättebra och data kopieras. Men när jag batchskannar, och läser in flera bilder innan skanningen, kraschar programmet efter några bilder. Jag får bara in 8 GB internminne i datorn, kan det vara orsaken?

Den andra skannern RPS 7200 får jag överhuvudtaget inte igång alls (bägge skannrarna gick fint med gamla OS och gamla drivrutiner). För att kunna öppna programmet måste man skriva in serienumret, och det gäller naturligtvis vid uppdateringar också. Jag har gjort det flera gånger utan att programmet öppnar. Jag har också provat med att radera all information och skriva in uppgifterna igen, men med samma resultat. När jag skrev in det nya serienumret på Epson-licensen kom jag till hemsidan där programmet registrerades. Så långt kommer jag aldrig med RPS-licensen. Hela tiden kommer en dialogruta upp med en fråga "Har du installerat drivrutinerna på rätt sätt?" Jag har installerat om två gånger, och kan man göra det på mer än ett sätt? Jag följer instruktionerna vid installationen.

Hockey-VM 1976

Kul är det inte, speciellt inte nu när jag tänkte använda mina gamla, analoga kameror igen. Löser det sig inte under helgen får jag kontakta LaserSoft i Tyskland. Dessa grundliga tyskar med sina kontroller överallt. Varför räcker det inte med att skriva in det nya serienumret och installera nödvändiga uppdateringar? Vad har jag missat? Alles ist kaputt, ich auch!

På återseende

/Torbjörn

Kommer vi att gå framåt eller bakåt 2013?

Gick jag framåt eller bakåt under 2012. Jag hoppas att jag gick framåt inom några områden i alla fall, men samtidigt gick jag säkert bakåt inom andra. Blev jag en bättre fotograf? Kanske inte, men intresset finns fortfarande kvar och då ökar chansen till att man går framåt. Falnar intresset däremot då är det slut på utvecklingen också. Intresset och lusten styr med järnhand över det konstnärliga skapandet, och verktyget man använder kommer i andra hand. Fast visst är det ju trevligt med en kamera man trivs med, och som inbjuder till att användas. En tråkig kamera däremot blir nog stående på hyllan oanvänd.

Juldagen bjuder på snöfall och snöskottning, och jag hoppas att den vita vintern fortsätter ett bra tag till. På nyårsaftonen 2011 hade vi ingen snö, vilket ovanstående bilder intygar. Innan det blir alltför mörkt ska jag hinna med en långpromenad i det snötäckta landskapet.

Ha det gott alla fotovänner och glöm inte bort att ta bilder. Många bilder.

På återseende

/Torbjörn

På operationsbordet, och inte ett öga är torrt

Så kom den till slut, min på eBay inköpta Yashica Mat 124. Det här är modellen innan 124 G, som är lite lyxigare med helsvart design, och lite guldfärg också. Fast egentligen gillar jag 124:an, utan G, bättre. Den ser robustare ut och är nog inte heller lika känslig för repor o dyl. I alla fall är det mycket bra och prisvärda kameror bägge två.

Den här har levererats från München av en viss Herr Walter. Walter nämnde aldrig att självutlösaren var trasig, och inte heller att kameran var så smutsig. Ingetdera framgick av bilderna på eBay, och nu vet jag inte hur jag ska betygsätta den här karl'n. 

Kameran behövde alltså få sig en rejäl översyn och rengöring. Det här är en s k tvåögd spegelreflexkamera med ett objektiv som tar bilden, och ett som visar motivet på en sökarskiva via en spegel. Den bild man ser i schaktsökaren är spegelvänd. Bägge objektiven är rejält smutsiga, både på fronten och på baksidan. Jag blir tvungen att lägga den på operationsbordet. Först blåser jag bort allt som inte sitter fast, och sedan putsar jag med en linsduk, rikligt indränkt i linsputsvätska. Bägge objektiven blir rejält genomblöta och det gör susen, för all smuts löses upp, och efter några varv med duken så är linserna klara och fina. Jag kan inte upptäcka en enda repa. Samma procedur genomgår de bakre linsytorna.

Till skillnad från min 124 G (som har ngn slags folie) sitter det i 124 en riktig spegel. Den är här väldigt smutsig, men efter några drag med en lätt fuktad linsduk är den ren och klar. Sökarskivan får sig också en ordentlig rengöring, men några fläckar får jag inte bort. Nu sitter de flesta i periferin så det gör inte så mycket. Med hjälp av topz går jag så igenom minsta skrymsle på kameran, och efteråt ser den riktigt salongsfähig ut. Självutlösare kan jag leva utan, men lite sur blir jag allt på Walter, som inte berättade hela sanningen om kameran.

Efter den grundliga rengöringen laddade jag den med min sista film. Det blir att beställa en laddning igen från Photax efter julhelgen. Frånsett självutlösaren så verkar kameran fungera alldeles utmärkt. Jag har kört igenom alla tider och alla låter bra. Bländaren öppnar och stänger mjukt och fint, och t o m exponeringsmätaren verkar fungera. Det ska bli spännande och se hur bilderna blir sedan.

På återseende

/Torbjörn

Facebook contra face to face

Är med i Facebook sedan en tid tillbaka, men jag vet egentligen inte om jag har någon nytta av applikationen. Ska man hålla sig uppdaterad och skanna av vad som händer går det åt väldigt mycket tid. För mycket känns det som, och vad får man egentligen för den tid man lagt ned. Nu vet jag att det finns många som använder Facebook som en språngbräda och annonsplats för sina kommersiella projekt, och det kanske fungerar bra för just det ändamålet. Men att kalla det för en social mötesplats vet jag inte om jag vill hålla med om.

En socialt möte, för en gammalmodig man som jag, är ett möte i levande livet face to face på ett fik t ex. Eller på vilken annan plats som helst. Det viktiga i sammanhanget är att få möta en människa, och ha möjlighet att kunna läsa av alla känsloyttringar som kommunikationen oss emellan skapar. Fyra verkliga vänner i levande livet är bättre än 362 artificiella på Facebook.

Eller, tänker jag fel?

I was looking back to see if she was looking back to see if I was looking back at her

They call me Mellow Yellow

Strings of emptiness

Business as usual

He always plays the fiddle upside down

No smoke without queue

The old man flirted with you

I hope he converts me to black and white

Man behöver naturligtvis inte ta till sig alla moderniteter, och nog tänker jag ta mig en allvarlig funderare över om jag ska fortsätta med Facebook, eller förlägga den verksamheten ute i levande livet i stället. Så om det är någon som vill bli vän med mig på Facebook går det lika bra med en kopp kaffe på ett trevligt café :). Ett telefonsamtal går också bra.

Fast en modern kamera vill jag ha :-)

På återseende

/Torbjörn

När gråvädret kom till byn...

När gråvädret kom till byn, då var klokheten där. Det yrde och jag fick vända tillbaka. En bil låg i diket och massor med snö hade drivit in på vägen från den omgivande slätten. Varför sätter man inte upp skydd mot drivsnö här nere i Uppland som man gör längre norrut? Den andra "gråvädersbyn"  fick vänta. Jag hade redan stannat och tagit några bilder på den första gråvädersbyn. När jag svängde in på den lilla vägen såg jag inte vägkanten tydligt för all snö som hade yrt in. Jag tog svängen för snävt och hamnade med ena hjulparet i diket, med snö ända upp till chassit. Till slut lyckades jag, genom att snabbt växla mellan ettan och backen, få lite gung på bilen, och den lilla fartökningen räckte för att ta mig upp ur diket.

Äntligen stod den nya kameran på skrivbordet. Sony A99 anmälde sig till tjänstgöring. Den hade fått acklimatisera sig under natten, medan det nya batteriet laddades. Själv hade jag laddat med både tidig frukost och tidig lunch. Det gäller att fylla på med energi om man ska orka med några timmars fotoexpedition. Jag dokumenterar en gammal by med anor från 1700-talet, ja ända från medeltiden egentligen, men av de spåren finns inte mycket kvar. I dag tänkte jag ta lite gråvädersbilder med nya kameran, men som ni redan läst så hindrades jag av kraftigt snöfall och dito vind. Jag fick återvända hem.

Väl hemma gick jag en runda i lillskogen, som ligger mellan mitt radhus och motorvägen. I den här skogen har vi vistats mycket i. Under alla årstider. Här plockade vi bär och svamp, och åkte skidor på vintern. Vid bäcken lekte mina pojkar, gjorde fördämningar och "flottade timmer". Någon förälder monterade t o m dit ett vattenhjul till barnens stora förtjusning.

Här går jag nu med min nya kamera och trivs. Skogen är helt inbäddad i snö och trädens grenar hänger nedåt, tyngda av den snö som fallit så ymnigt den sista tiden. Det är som om Christo dragit fram här och dekorerat vartenda träd med bomull.

Den första gråvädersbyn fick bli min premiärbild med A99

Mitt Sony 28-75/2,8 SAM vinjetterar en del t o m bländare 4, men jag tycker att det märks tydligare på A99 än A850. Hur kan det komma sig? Är det någon av mina läsare som har en förklaring?

Nu väntar lite dammsugning och dammtorkning. För sent ska syndaren vakna :).

På återseende

/Torbjörn