Gesällen/ Mannen och hans skugga

Solen skiner och mannen är ute på stan. Han har en axelväska hängande över vänster axel. Kanske är det en fotoväska. Fotoflanören på andra sidan gatan vill inte gärna avslöja sin närvaro med att fråga. Men vad är det han sysslar med, tillsammans med sin egen skugga? Det ser ut som om de båda luktar på en blomma. Eller är det en väldoftande näsduk som den vackra kvinnan "tappade"?

Fotoflanören fick flanera vidare utan att ha fått svar på frågorna. Förresten, varför måste vi alltid ha svar på våra frågor? Nyfikenheten slocknar om vi ständigt får svar på våra frågor. Jaså, höll han på att snyta sig. Så banalt.

Fredrik i Skåne beskär ofta sina vackra bilder i formaten 4x5 och 1x1. Det senare formatet har jag använt länge, men 4x5 är nytt för mig. Kanske jag ovetande beskurit någon bild så att det blivit det formatet, men det är en annan sak. Det är ett renskalat format som koncentrerar det viktiga i bilden. Har man en kamera med hyfsat antal megapixlar är det inget problem med att croppa.

Ni frågar kanske vem Fredrik i Skåne är? Jag tänker inte svara utan jag hoppas att jag väckt er nyfikenhet lite grand. På formatet och fotografen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ När vi blir gamla ska vi sitta här och se molnen fara förbi

Dessa två, futuristiska betongstolar finns att beskåda på Alderholmen i Gävle. Jag har aldrig sett några sitta där, fast det funnits perfekta molnformationer att titta på. Stolarna finns bara ett stenkast från havet, så vågornas brus kan ackompanjera molnskådningen om vinden är den rätta.

Folk har väl kanske inte tid i dag till sådan här onyttig sysselsättning. Det ska gymmas, joggas och golfas på all ledig tid verkar det som. Eller shoppas med för den delen. Att bara sitta och glo rätt upp i luften kan tolkas som dagdriveri och leda till ingripande från ordningsmakten. Tänk om man kunde fylla Stortorget med människor som tillsammans beskådar molnen som just då far förbi. En timme räcker kanske, de stressade kan få gå efter en kvart. 

När vi blir gamla ska vi sitta här och se molnen fara förbi

När jag på sommaren strosar över vårt Stortorg slås jag av att det är så få människor där. Var finns alla? Torget omges av flera stora butiker. Naturligtvis är det där alla finns. Torget är trist designat, med ytterst få sittplatser bl a, och det har därför inte blivit den naturliga samlingsplatsen för vare sig gävleborna eller de turister som besöker staden.

Kanske de nya styrande kan göra något åt saken. De har i alla fall lovat att måla stadens alla papperskorgar. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Ditåt, pekar mannen i den gula t-shirten

Han pekade så ivrigt och förklarade något för sin hustru. Jag tittade åt samma håll mannen pekade, men kunde inte så något särskilt. Vi ser olika saker, fast vi tittar åt samma håll, ja t o m tittar på samma objekt.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Vi lämnar nu Jorden och Vintergatan...

Vi lämnar nu Jorden och Vintergatan för vidare färd mot den planet som vill ta emot oss. Jorden blev till slut för varm att leva på. Floderna sinade, regnen uteblev och massvälten dödade de flesta som fanns kvar efter det stora kriget. Rymdskeppet, som länge stått i högsta beredskap, hade inte plats för fler. 

Den mycket heta solen driver fram rymdskeppet med ljusets hastighet. Bort från kända hemtrakter, till okända. Ingen återvändo finns.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Vi blir allt tjockare

Vi blir allt tjockare, och jag undrar varför?

Att äta buffé är utmanande och "a tiny, little, thin mint" kan ibland bli rena katastrofen.

På återseende

Torbjörn