Gesällen/ Brorsan

Brorsan gav mig livet tillbaka genom att donera en njure till mig. Det blir 22 år sedan nu i oktober. Staten borde premiera personer som donerar organ till behövande. De får inte en krona, och samhället sparar miljoner. I stället premieras diverse olika pigtjänster med skattelättnader för utnyttjarna. Vidrig politik – och människosyn.

Det är stor brist på organ att transplantera och det är många patienter som dör i väntan på lämpligt organ. En rejäl ersättning till donatorer av organ skulle säkert avhjälpa en viss del av bristen. Alla organ kan inte doneras från levande människor. Organdonatorerna är värda en större uppskattning av samhället. De utsätter sig själva för risk och behöver också en tid av rehabilitering efter ingreppet.

Brorsan, du är en riktig hedersman.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Jag har inte glömt bort att fota med film

Nejdå, jag har inte helt glömt bort att fota med film. Film har sitt speciella uttryck vilket jag gillar. För mig handlar det uteslutande om svartvit film. Jag har en hel del dia och färgnegativ liggande. Det mesta oskannat. Kanske jag testar att fota negativ färgfilm i sommar. Det skulle vara kul att prova på.

Första bilden är från i höstas och är tagen vid södra Hälsingekusten. Som synes är det väldigt gott om sten här och vid lågvatten, som här, kan det vara knepigt att navigera genom trånga passager. De tre följande bilderna är tagna i mars i år vid Duvbacken i utkanten av Gävle, inte långt från havet.

Den här gången har jag använt Minoltas fina Dynax 9 med Minolta AF 1.7/50. Film: Ilford FP4+, framkallad i XTOL. Naturligtvis gör jag allt själv när det gäller film. Framkallar, skannar och redigerar. Det är ju det som är kul. Hantverket. 

Negativpärmar fylls, liksom hårddiskar. Det är ju det vi håller på med – att samla bilder.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/"Det är som att skjuta på sittande fågel"

Man ser dessa fantastiska bilder överallt. På YouTube, TV och naturligtvis också här på FS. Fåglar i flykt. Bilder vars kvalitet man aldrig skådat förrän de allra senaste åren. Det beror naturligtvis på den tekniska utvecklingen hos både kameror och objektiv. Följande autofokus är ju ingen ny grej det fanns ju redan på analoga tiden. Men nu har tekniken blivit så avancerad att den t o m kan följa ett fågelöga i flykt. Det är som att skjuta på sittande fågel kanske den oinitierade tycker. Inte helt sant, men nog har det onekligen underlättat för naturfotografer vad modern kamerateknik kan erbjuda. Naturligtvis kräver det erfarenhet och kunskap för att resultatet ska bli bra, men det är hoppingivande att även vi som inte betraktar oss som utpräglade naturfotografer ibland kan få till hyfsade bilder på svårfångade objekt.

Själv har jag inte provat på att fota fåglar i flykt särskilt mycket. Någon enstaka gång bara med blandat resultat. Jag brukar vänta tills de sätter sig ned. Fast en fågel sitter ju inte still så värst länge så följande autofokus är även här en välsignelse.

Sådan här bilder kräver inget gömsle och långa väntetider. Fåglar är nyfikna och de brukar dyka upp efter ett tag om man sätter sig ned och är stilla. Skrattmåsar är inte så rädda av sig så de är lätta att fotografera.  Ett medellångt tele fungerar bra. Några av bilderna här är tagna med en 135:a, övriga med 100-400 zoom. Fotar man fågel får man ju räkna med att croppa bilderna en del och det gäller även här.

Det sägs ibland om Henri Cartier-Bresson att han aldrig beskar sina bilder. Det må vara så, men jag tror inte det är sant. Varför skulle han begränsa sitt skapande så?

Det är en beskuren verklighet som våra ögon ser. Vi måste skifta synfält för att se hela bilden.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Det regnar i Stockholm i dag

Det här inlägget handlar inte om Carola. Nej, det handlar om paraplyer. Olika slags paraplyer som hanteras av både män och kvinnor. Jag har hört någon säga att det är omanligt att använda paraply. Riktiga män ska väl tåla lite regn liksom. Själv använder jag ett så snart det börjar dugga och det gör nog de flesta också. Vad som är manligt respektive kvinnligt har i dag kanske ett annat innehåll än förut. Ibland kan det tyckas att det inte finns några gränser alls mellan män och kvinnor, men vi är ändå olika. Tack och lov för det. Jämställdhet betyder ju inte att vi ska bli könlösa.

En regnig dag i juni för några år sedan vandrade jag omkring i Stockholm och fotograferade i regnet. Mycket paraplyer blev det. Folk som bär paraply gör sig bra på bild och det förekommer ofta som accessoar vid porträttfotografering.

Här har jag använt en 24-70 zoom vilken är idealisk i sådana här sammanhang. Du kan snabbt välja utsnitt från den plats där du står. Att zooma med benen går naturligtvis också men risken är stor att tillfället går förlorat då. Det finns en del som inte kan tänka sig att använda zoomobjektiv. Nej, fasta gluggar ska det vara. Själv använder jag både fasta objektiv och zoomobjektiv. Fototekniken går framåt och dagens zoomar håller mycket hög kvalitet. Teknik som underlättar fotografering är naturligtvis bra för oss som gillar att fotografera. Jag har inte råd att skaffa någon av de mest sofistikerade kamerorna, även om det vore frestande att någon gång få prova en.

Den kamera jag har nu är fem år gammal. I dagens kamerasammanhang en föredetting. Men vi trivs trots det bra tillsammans. Jag är ju pensionär sedan en tid och kan väl också betraktas som föredetting.

Lika barn leka bäst heter det ju.

På återseende

Torbjörn