Kritisk massa när det gäller gatufoto

Det är stor skillnad att ägna sig åt gatufotografering i lilla Gävle jämfört med Stockholm. En självklarhet som knappt behöver nämnas ens. Det behövs en kritisk massa uttryckt i antal invånare för att det ska fungera någorlunda bra. Nils-Erik Larsson t ex säger att han inte fotograferar i städer som har mindre än en miljon invånare. I det närmaste folktomma gator och torg gör det svårt att fånga något intressant. Som att sitta på älgpass ungefär. Hur ofta får en jägare korn på en älg?

Vi får se hur det kommer att gå med gatufotandet i min nya hemstad. Jag misstänker dock att det får bli några dagsmarscher i Stockholm om det ska bli något av värde. 

Det är lite grand av en ny situation för mig. Det går ganska lätt att ta sig från Gävle till Stockholm, men inte lika snabbt som då jag bodde i Knivsta. Tågen går heller inte lika ofta. Men det behöver inte vara till någon nackdel. Stunderna på gatorna i Stockholm blir på något sätt "dyrbarare" när staden inte är lika lättillgänglig som tidigare. 

På återseende

Torbjörn

Hotade vyer

Slussen i dess nuvarande utförande sjunger ju som bekant på sista versen. Nästa år börjar de stora rivningsarbetena och 2022 är det tänkt att allting ska vara klart. Villa man se, och kanske också fotografera, Slussen i nuvarande skick bör man alltså göra det nu.

Slussenprojektet kan du följa på Stockholms stads hemsida. Där kan du också abonnera på nyhetsbrev om projektets framskridande.

Ska själv testa mitt nyinköpta Sigma 35/1.4 där så snart kylan har släppt.

På återseende

Torbjörn

Möte med en medmänniska

Han kom dragande med sin cykel och kärra och jag lyfte kameran och tog några bilder. Vi samtalade med varandra en liten stund och han berättade vad han haft för olika arbeten. Det visade sig att vi hade gått lärarutbildningen samma år, men på olika lärosäten.

Ett trevligt, respektfullt möte med en medmänniska. Det berikade min dag och förhoppningsvis gjorde det så för honom också. Gick sedan och hämtade ut mina nya glasögon, med Pentaxglas, och fick genast en ny syn på tillvaron.

På återseende

Torbjörn

Ögon som ser och öron som hör

Vi tittar alla åt samma håll men vad ser vi? Olika. Vi tror att alla ser det jag ser, men så är det inte. Eller rättare sagt, vi ser samma sak men tolkar det vi ser olika. Ingen ny kunskap direkt, men den tål att upprepas i dessa tider av märkliga avblåsningar för offside och straffspark. Ögat är lättlurat och då får hjärnan det inte lätt. TV-kameran, däremot, är inte så lättlurad, och inte heller reprismaskinen. Vad jag önskar ibland att jag hade en sådan när jag strosar omkring på stan och ser något som plötsligt inträffar. Men när jag tänker efter så behövs det knappast. I dag är de flesta städer kameraövervakade så det är bara att be att få se reprisen. Frågan är bara vem som sitter på reprismaskinen? Det kanske t o m är onödigt att alls gå omkring med en kamera. Vore det inte bättre om kameraövervakarna lade ut dagens scoop åt oss fotointresserade på Facebook? Vi kan då i hemmets lugna vrå plocka ut godbitarna och lägga ut på Fotosidan, Facebook och alla övriga sajter vi använder. Risken för rundgång är naturligtvis uppenbar. Naturligtvis hoppas jag att detta aldrig kommer att ske, men jag skulle inte bli förvånad om någon "visionär" i framtiden presenterade ett sådant här projekt.

Vad är det dessa kvinnor ser? Jag tittar åt deras håll men ser inget särskilt. Ett hus som tycks luta? Några som bråkar? Moln som seglar förbi Operan? En kär vän? Min kamera registrerar endast vad jag ser och här finns inga andra vad jag kan se. Fast riktigt säker kan man förstås inte vara. 

Så över till öron som hör. Jag har nyligen flyttat in i en ny lägenhet och det behöver borras lite överallt. Jag brottas nu med en fråga. Kan man borra på en söndag? I så fall när? Efter lunch, men före middan? Det är tegelväggar i lägenheten så slagborrmaskin måste användas. Ett hål har jag redan gjort, på låga varv, en vardag mitt på dagen. Ingen reaktion alls från grannarna. Kanske hördes det inte? Kanske finns det redan registrerat hos några, för senare anmälan till vicevärden? Det är inte lätt med nya grannar och ny "grannkultur", och man vill ju inte göra bort sig redan från början.

Efter att ha funderat en stund så har jag nu bestämt mig. Det blir nog några borrhål under eftermiddagen, på mycket låga varv, och under största möjliga tystnad.

På återseende

Torbjörn

Sedan marscherade Hemvärnets musikkår in - och ut

Låt mig säga det direkt: Det här är ingen nyhetsblogg. Jag deltar inte i de "tävlingar" som går ut på att vara den som först publicerar bilder i sin blogg från något känt evenemang. Jag har lämnat stress i form av tågpendling och arbete bakom mig och tänker inte ersätta den med fotorelaterad stress. Nej, nu är det lugna gatan som gäller.

Efter fotograferingen går jag igenom bilderna i Lightroom i lugn och ro. Vrider och vänder och kollar om igen. Först därefter plockar jag ut några bilder som jag tycker kan gå an i ett blogginlägg. Naturligtvis måste man sovra i materialet och lägga ut lagom många bilder. Lagom passar bra här tycker jag. För många bilder är tröttande, speciellt om variationen är dålig med ständiga upprepningar. Ibland kan jag uppleva att vissa inlägg har för få bilder. Efter att ha läst ett intressant inlägg blir man ibland besviken när det bara illustreras med en enda bild. Man vill gärna se lite mer. 

Firande av Nationaldagen i Gävle sker i den vackra parken Boulognerskogen. I det fina vädret kom massor med människor. En hel del aktiviteter och mat erbjöds för de hugade. Jag nöjde mig med en strömmingsburgare från Bönan.

Många fotografer såg jag med både stora och små kameror. Själv hade jag med mig letta gardet i form av NEX-6 och en 16-50 zoom. Den kombinationen fungerar perfekt i sådana här sammanhang.

Jag köpte nyligen en Black Rapid-rem till min Sony A99. Idén med remmarna är att man bär kameran över ena axeln och låter den hänga vid motstående höft. Det fungerar bra men nog känns det som ett benknäckarkoncept när man hänger på en telezoom. Tänkte först ta den här kombinationen med mig men det kändes inte riktigt OK. Som tur var ställde letta gardet upp med kort varsel.

Kanske man skulle göra sig av med benknäckarprylarna och satsa på en A7 eller A7r i stället. Mindre och lättare grejer men lika, eller t o m mer, kompetenta. Som nybliven pensionär har man ju inte så mycket pengar i penningpungen, så det krävs lite räknande och funderande. Kanske man ska ansöka om pungpeng från Jordbruksverket, för det är väldigt få grisuppfödare som hittills har gjort det. Går pengarna inte åt i år så får ju verket mindre anslag nästa år.

Funderar starkt på att hädanefter kalla in letta gardet till all fotografering. 

På återseende

Torbjörn