Tobbes blogg
Inmutning av Hornsgatan
Hade hämtat mina utställningsbilder till Säter hos Crimson och tar trappan ned mot Bysis torg. Där sitter en ung man med en öl i handen. Han ömsom spyr ömsom dricker ur burken. Jag ryser lätt när jag passerar den hulkande mannen. Längre ned på gräsmattan sover en man tungt. Skjortan har hasat upp och blottat en rejäl ölmage. En bit bort sitter en något bedagad kvinna på en bänk och röker. Hon sitter helt stilla och tittar ut mot torget med uttryckslösa ögon. Bredvid kvinnan står en staty, som för dagen har fått en solhatt på sitt huvud. Det ser lite lustigt ut så jag tar fram kameran och går lite närmare. När jag höjer kameran rusar tre grabbar fram och börjar klättra upp på statyn. Jag ser i sökaren att det kan bli en rolig bild så jag låter de klättra färdigt. Jag försöker få dem att krama statyn men de förstår inte vad jag säger och jag hör inte vilket språk de talar. Med lite gester får jag dem till slut att stå ungefär som jag vill.
Jag fortsätter Hornsgatan österut för i dag tänker jag göra en liten inmutning. Jag tänker helt enkelt inmuta en liten bit av Hornsgatan. Det blir bara en liten bit för det är varmt och jag är rejält kaffesugen. Jag gillar det här sättet att fotografera. Man tar ett kvarter, en gatstump eller ett torg och så försöker man hitta något som är karaktäristiskt för just det stället. Hornsgatan har bl a massor av affärer, butiker, caféer och restauranger. Butiksägarna ställer ofta ut exempel på varor de säljer utanför butiken. På en bänk, i en låda eller direkt på trottoaren. Här finns en hel del att botanisera bland.
En annan gång ska jag inmuta en bit av Hornsgatan västerut. Det återstår att se om jag hittar några guldklimpar där.
På återseende
Torbjörn
Agfa Rapid
För en tid sedan hittade jag två negativremsor på gatan i Uppsala. Jag har bloggat om det tidigare här på FS. Nu har jag även publicerat bilderna på Facebook och där försöker vi tidsbestämma negativen. På en av remsorna kan man läsa koden 902. Det skulle vara kul om någon här på FS kunde tyda den.
På återseende
Torbjörn
Finns det några likheter mellan fotografering och sportfiske?
Finns det några likheter mellan fotografering och sportfiske? Den första tanken som slår en är naturligtvis nej. Vad skulle det i så fall vara? Det kan väl inte finnas några likheter mellan bilder och fisk? Eller kameror och fiskespön? Nej, naturligtvis inte. Det handlar om urval. En seriös sportfiskare släpper tillbaka fisk som inte håller måttet eller på annat sätt inte tilltalar fiskaren. Han tar bara upp den fisk han verkligen vill ha, och har behov av. Resten slänger han tillbaka i sjön.
Finns det ändå inte lite likhet mellan hur den seriöse sportfiskaren agerar och den likaledes seriöse fotografen? Tänker man efter så gör det ju det. Om man nu har tagit en bra bild som man på alla sätt är nöjd med behöver man ju inte fortsätta att ta ytterligare bilder. Nu tänker jag i första hand på de som fotograferar digitalt och som direkt kan se bilderna på skärmen. Visst tar vi en massa kringbilder också, som vi egentligen inte hade tänkt göra, eller har behov av. Det är ju så lätt. Någon gång då och då gör väl ingenting. Men om vi alltid har det här beteendet får vi efter en tid problem.
Tiden är ett problem. Lagringen ett annat. Bägge tingen är begränsade. Tänk efter. Har du egentligen tid att gå igenom alla bilder som under flera år hopat sig på hårddiskarna? Naturligtvis inte. Efter ett tag har du t o m glömt bort vilka bilder du har där. Åren går och antalet hårddiskar blir bara fler och fler. Regelbundet kraschar en och annan också.
Visst påminner digitalfotografering lite grand om kärnkraft också? Det flyter på bra tills avfallet ska lagras och hela tiden blir det bara mer och mer.
Ja, men det är väl bara att köra in skiten i ett lager någonstans? Så enkelt är det ju som bekant inte. Hur avfallet från kärnkraftverken ska slutförvaras, den frågan är fortfarande olöst. För varje år som går växer avfallsberget och man behöver naturligtvis inte vara någon Nobelpristagare för att förstå att förr eller senare kommer det hela att krascha. Liksom alla våra hårddiskar.
För att få lite sinnesfrid i sommar fotograferar jag så gott som uteslutande analogt. Slutförvaring av negativ har sedan länge fått sin lösning. Jag förvarar mina i särskilda negativpärmar som jag ställer i bokhyllan. Ofarligt och framtidssäkert. Skokartonger fungerar i nödfall men då måste du ju ideligen besöka skoaffärn. Antingen för att köpa nya skor eller för att tigga överblivna skokartonger.
En av dem stod som förstenad
Ni som uteslutande fotograferar digitalt – hur är det ställt med sinnesfriden?
På återseende
Torbjörn
Utställning på distans
Då jag p g a förhinder inte kunde vara med på årets fotoutställning i Säter så presenterar jag mina utställningsbilder här på FS i stället. Utställning på distans liksom. Utställningen i Säter har varje år en temabild och i år är det "Raggarbil". Temabilderna hängs på en gemensam vägg och besökarna röstar fram den bästa bilden.
Jag hade i år tänkt ställa ut fyra analoga bilder, som alla är inskannade från 6x6-negativ. Min temabild är däremot digital.
Temabild
Ni som har möjlighet borde naturligtvis besöka utställningen i den vackra Säterdalen. Den håller på till kl.17 i dag och 10-17 i morgon. I år är det rekordmånga bilder att titta på.
På återseende
Torbjörn
Världsnyhet från Grundig
Grundig lär ha kommit ut med något revolutionerande för oss TV-tittare. Frågan är om man ska köpa nu eller invänta nästa innovation?
Den här blir nog bra till Televinken
På återseende
Torbjörn