Kritisk massa när det gäller gatufoto
Det är stor skillnad att ägna sig åt gatufotografering i lilla Gävle jämfört med Stockholm. En självklarhet som knappt behöver nämnas ens. Det behövs en kritisk massa uttryckt i antal invånare för att det ska fungera någorlunda bra. Nils-Erik Larsson t ex säger att han inte fotograferar i städer som har mindre än en miljon invånare. I det närmaste folktomma gator och torg gör det svårt att fånga något intressant. Som att sitta på älgpass ungefär. Hur ofta får en jägare korn på en älg?
Vi får se hur det kommer att gå med gatufotandet i min nya hemstad. Jag misstänker dock att det får bli några dagsmarscher i Stockholm om det ska bli något av värde.
Det är lite grand av en ny situation för mig. Det går ganska lätt att ta sig från Gävle till Stockholm, men inte lika snabbt som då jag bodde i Knivsta. Tågen går heller inte lika ofta. Men det behöver inte vara till någon nackdel. Stunderna på gatorna i Stockholm blir på något sätt "dyrbarare" när staden inte är lika lättillgänglig som tidigare.
På återseende
Torbjörn
www.gatufoto.net
Fina Stockholmsbilder du visar. Jag har inte varit där på trettifem år men blir sugen på att åka.
Sen finns det ju gatufotografer med en lugn och poetisk stil. Då är miljön viktig, men det behöver inte vara så mycket folk.
//B-O
-affe
Att bara höja kameran och trycka av rakt in i en folkmassan, de e inte svårt! ;)
Å alltid hittar man nå't konstigt bland alla människor i den högen! ;)
Eller så kan man fabricera en händelse med en klurig rubrik!
Det blir genast mycket svårare i en mindre stad.....
Du syns hela tiden, du märks hela tiden, du e ofta litet ovanlig med din kamera, och du måste smälta in, men ändå vara beredd..
Att gå på Västerlånggatan och gatufota i Stockholm, hur svårt e de på en skala! ;)
Så tappa inte sugen Torbjörn!
Gatufoto bör ha poesi och kvalitet!
Och kvalitet, betyder inte mängd! ;)
/B
Undrar om inte den övergripande faktorn har nå´t med hur okänd eller hur inkognito jag känner mig att göra?
Hälsningar/ Björn T
Hälsningar Lena