Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Kritisk massa när det gäller gatufoto

Det är stor skillnad att ägna sig åt gatufotografering i lilla Gävle jämfört med Stockholm. En självklarhet som knappt behöver nämnas ens. Det behövs en kritisk massa uttryckt i antal invånare för att det ska fungera någorlunda bra. Nils-Erik Larsson t ex säger att han inte fotograferar i städer som har mindre än en miljon invånare. I det närmaste folktomma gator och torg gör det svårt att fånga något intressant. Som att sitta på älgpass ungefär. Hur ofta får en jägare korn på en älg?

Vi får se hur det kommer att gå med gatufotandet i min nya hemstad. Jag misstänker dock att det får bli några dagsmarscher i Stockholm om det ska bli något av värde. 

Det är lite grand av en ny situation för mig. Det går ganska lätt att ta sig från Gävle till Stockholm, men inte lika snabbt som då jag bodde i Knivsta. Tågen går heller inte lika ofta. Men det behöver inte vara till någon nackdel. Stunderna på gatorna i Stockholm blir på något sätt "dyrbarare" när staden inte är lika lättillgänglig som tidigare. 

På återseende

Torbjörn

Inlagt 2014-06-29 22:17 | Läst 4737 ggr. | Permalink

"Det är det här som är utmaningen! ;) Att bara höja kameran och trycka av rakt in i en folkmassan, de e inte svårt! ;) Å alltid hittar man nå't konstigt bland alla människor i den högen! ;) Eller så kan man fabricera en händelse med en klurig rubrik! Det blir genast mycket svårare i en mindre stad..... Du syns hela tiden, du märks hela tiden, du e ofta litet ovanlig med din kamera, och du måste smälta in, men ändå vara beredd.. Att gå på Västerlånggatan och gatufota i Stockholm, hur svårt e de på en skala! ;) Så tappa inte sugen Torbjörn! Gatufoto bör ha poesi och kvalitet! Och kvalitet, betyder inte mängd! ;) /B"


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Håller helt med om att det är mest givande att gatufota i miljonstäder. Hemma i Göteborg är det någorlunda bra, men jag kom nyss hem från en fotoresa till Paris. Oj oj oj vilken stad att fota i. Välkommen att titta på rykande färska parisbilder:
www.gatufoto.net
Fina Stockholmsbilder du visar. Jag har inte varit där på trettifem år men blir sugen på att åka.
Svar från pic-tor 2014-07-03 10:38
Tack så mycket Björn. Sköna Parisbilder du visar här och den stan lockar ju alltid, oavsett vilket intresse man har. Göteborg har jag bara fotograferat i några gånger så där återstår mycket att upptäcka bland gator och torg.
Är det så händelselöst i Gävle? Tyckte att det var full rulle på den stan då jag var där senast, utom på söndagkvällen då förstås. Men det är klart det är mer folk i Sthlm. och säkert mer som händer där. Trevliga stadsbilder bjuder du på.
Svar från pic-tor 2014-07-03 10:40
Tack Margareta. Det är en del arrangemang nu under sommaren som säkert drar en del folk. Annars är det väl bara att gilla läget och de nya omständigheterna. Man vänjer sig så småningom.
Jag tycker att det beror på hur man gatufotograferar. Om man letar personligheter som sticker ut så är det bra med större städer med mer folk. Men om man som jag fotograferar personer i en viss miljö som har betydelse, då är det bra om det är lite lugnare så man får oönskat folk i bilden. Jag har tidigare undrat varför jag inte fått till mina bilder i stora städer som Berlin och New York. Nu vet jag svaret: Det är för mycket folk.

Sen finns det ju gatufotografer med en lugn och poetisk stil. Då är miljön viktig, men det behöver inte vara så mycket folk.
Svar från pic-tor 2014-07-03 10:49
Visst är det som du säger och är det för mycket människor blir det svårt att sovra och risken är att man missar mycket intressant. Den intensiva pulsen i en storstad ställd mot det stilla livet i en mindre stad utgör olika utmaningar som båda är krävande på sitt speciella sätt.
Tror säkert du hittar bra motiv i Gävle också. Lycka till.
//B-O
Svar från pic-tor 2014-07-03 10:50
Tack för uppmuntrande tillrop Bert-Ola.
Det svåra med mindre ställen och gatufoto, tycker jag, är att man blir en peron som sticker ut på mindre ställen. Storstadens anonymitet ger en annan handlingsfrihet på något sätt. Men medaljen har ju två sidor, om man väl blir "han som går runt och fotograferar" kan det säkert ge en legitimitet som ger bättre möjligheter att komma folk lite in på livet?
-affe
Svar från pic-tor 2014-07-03 10:57
Ja, precis så är det Alf. Jag får väl visa för gävleborna att jag har goda avsikter och bjuda till med vänlighet och gott humör. Det brukar alltid fungera. Kanske blir man då med tiden accepterad som "(den) som går runt och fotograferar". Hittills har jag inte sett en enda som går runt på gatorna och fotograferar här så lite motvind lär det bli.
Det är det här som är utmaningen! ;)
Att bara höja kameran och trycka av rakt in i en folkmassan, de e inte svårt! ;)
Å alltid hittar man nå't konstigt bland alla människor i den högen! ;)
Eller så kan man fabricera en händelse med en klurig rubrik!

Det blir genast mycket svårare i en mindre stad.....
Du syns hela tiden, du märks hela tiden, du e ofta litet ovanlig med din kamera, och du måste smälta in, men ändå vara beredd..
Att gå på Västerlånggatan och gatufota i Stockholm, hur svårt e de på en skala! ;)
Så tappa inte sugen Torbjörn!
Gatufoto bör ha poesi och kvalitet!
Och kvalitet, betyder inte mängd! ;)
/B
Svar från pic-tor 2014-07-03 11:01
Visst är det en ny och annorlunda utmaning att gatufota här i Gävle. En av fördelarna är ju att motiven inte är lika uttjatade som de lätt blir i Stockholm, där så många springer omkring med divers fotoapparater. Jag ska tänka på det där med poesi när jag går här och "skaldar" på gator och torg :).
Hej Torbjörn, fina bilder har du! Och visst är det så som du säger. Tror det finns en faktor till, åtminstone för mig, och det är hur långt hemifrån jag är. Ju längre hemifrån desto lättare. Jag bor ju i ett ännu mindre samhälle än Gävle, Finspång med ca 20 000 inv. Där har jag definitivt svårt med gatufoto. Kommer jag till säg Askersund, Ludvika eller Hofors är det inte så farligt,och är jag på motsvarande orter i USA, Japan eller Indien känns det lätt.

Undrar om inte den övergripande faktorn har nå´t med hur okänd eller hur inkognito jag känner mig att göra?

Hälsningar/ Björn T
Svar från pic-tor 2014-07-03 11:09
Tack Björn. Jag tycker Alf uttryckte det bra vad gäller anonymiteten i en storstad contra igenkännandet i en mindre. Båda har sina för- och nackdelar och det är inte säkert att man behärskar båda tillstånden. Men inget hindrar ju att man provar på och nöter skosulor så ofta det bara går. Man vinner ju aldrig några segrar lättvindigt när det gäller gatufoto. Varken i en stor stad eller mindre.
Khalad 2014-07-03 11:52
Det gjorde han, jag gjorde nog min kommentar utan att ha läst kommentarerna som redan gjorts. /Björn T
Gävle är mina gamla hemtrakter så jag ser fram emot en och annan bild därifrån men jag kan förstå dilemmat du beskriver trots att jag inte alls gatufotograferar. Jag gillar Boulongerskogen och stannar till där ibland när jag pysslar om en familjegrav. Jag växte upp på Brynäs och där brukar jag också åka förbi, det finns en del sköna gamla hus där och en del minnen förstås.
Hälsningar Lena
Svar från pic-tor 2014-07-03 11:21
Brynäs är än så länge en outforskad stadsdel. Jag har mestadels passerat med bil och då sett väldigt lite folk på gatorna. Förutom några köpcentra finns inte så många ställen för mänskliga möten. Boulognerskogen är en pärla i Gävle med vacker miljö och ställen där folk kan träffas. Nu är det inte lika mycket aktiviteter här som tidigare, men ett kafé finns kvar, och det är ett gäng som planerar att åter sätta igång Måndagskvittret. Hoppas de kommer att lyckas.
Du kommer alldeles säkert att hitta spännande motiv Torbjörn, det gör du alltid :-) Av dessa blir min favorit den sista, mycket bra fångad Sergels Torgbild! Ha det fint/ Elisabeth
Svar från pic-tor 2014-07-03 11:23
Tack så mycket Elisabeth för din uppmuntrande kommentar!
Fina bilder! Är de digitala bilder?? Bild nr.2 får mig att le! :)
Svar från pic-tor 2014-07-15 17:06
Tack så mycket David. Alla bilder är digitala.