Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Hur bred kan en fotograf vara?

Inom hur många genrer kan en fotograf verka för att betraktas som duktig och/eller seriös? Kan du fotografera landskap, porträtt, blommor, insekter, produkter, reportage ......och ägna dig åt gatufotografering och vara duktig inom alla områden. Naturligtvis kan du tycka så själv.  Är det överhuvudtaget möjligt att bli duktig inom ett så brett fält inom fotografin? Utan att vara påläst så kan jag tänka mig att det finns/fanns ett antal fotografer som verkar/verkade tämligen brett.

Sune Jonsson t ex var en mästerlig skildrare av människor som levde under små förhållanden på landsbygden i inre Norrland. Men han gjorde också fina fotoreportage, t ex  vid Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968. Han var också en duktig landskapsfotograf och han var inte heller oäven som gatufotograf. Ändå tror jag att det är som människoskildrare vi minns honom bäst. Det finns knappast någon idag som inte betraktar honom som en duktig och seriös fotograf.

Men hur är det med oss som håller till här på FS? Här finns hela skalan från de som i stort sett enbart ägnar sig åt t ex gatufotografering och inget annat till de som i stort sett fotograferar allt. Det kanske är en självklarhet att man inte kan bli bra på allt. En annan sak är hur vi betraktar mångsysslarna. Speciellt när de klampar in på mitt revir, min specialitet. Kan vi då ge de kredit för vad de verkligen presterar eller har vi svårt att ta till oss alla dessa mångsysslare? Kan en gatufotograf känna något engagemang för en närbild av en maskros t ex? Nu använder jag gatufotografen bara som ett exempel för det finns många som håller på med det här på FS, bl a jag. Jag märker själv att jag med tiden har sovrat bland genrerna. Mest av praktiska skäl. Man hinner inte med att titta på allt men råkar jag upptäcka en bra bild inom en genre jag inte verkar inom så försöker jag ändå skriva en recension. Jag har nog en ganska "vidvinklig" syn på fotografering och finner det inspirerande att verka inom flera fält. Analogt som digitalt.

Mannen från Lagga

Grönt ljus

Koltrasten

Finrummet

Årummet - södra porten

 

Vad säger ni? Är man mindre seriös om man verkar inom flera genrer? Vad var det som gjorde att du valde just din genre?

 

På återseende

/Torbjörn

Inlagt 2011-01-25 17:22 | Läst 6657 ggr. | Permalink

"Väldigt intressant inlägg! Säger som Elin här ovan, det finns helt klart vissa genre jag känner mig mera hemma i än andra. Och jag tror faktiskt inte att en gatufotograf har så stort intresse av en macrofotad maskros, men rätta mig gärna om jag har fel! :) Men faktum är väl att de fotografer som gjort sig ett namn, blivit kända, nischat in sig ordentligt på antingen en motivtyp, eller en viss stil. Är det då en förutsättning för att bli känd, att nischa in sig inom ett ganska smalt område? Intressant.. :) Hälsn. Ulrika"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Ja du Torbjörn...
Jag hoppar ju friskt mellan olika motivområden, och tekniker dessutom. Blandar och ger som jag känner för tillfället. En del av mina alster är fotografier andra är bilder och det är kanske därför jag ibland kallar mig "bildmakare" i stället för fotograf. Om det ena är mindre seriöst än det andra?...svår fråga tycker jag, och vem bestämmer det?
Svar från pic-tor 2011-01-27 11:56
"Seriöst" kanske inte är det rätta begreppet. Det är nog för starkt i sammanhanget. "Bli tagen på allvar" betraktar jag som lite mindre starkt. Mina funderingar är bara spekulationer kring hur man blir bemött här på FS. Bemöter vi mångsysslare, som verkar inom många genrer, på ett annat sätt än "specialisterna" som kanske enbart verkar inom en genre. Jag tror att det krävs mycket stor talang för att bli bra inom många genrer. Några har den gåvan och är naturligtvis värd all beundran. De inspirerar samtidigt andra att prova på för dem främmande områden inom fotografin.
Absolut inte !!!
Visst kan man vara bra inom flera genrer.
Personligen skulle jag tycka att det var otroligt trist att bara fota en slags sort!!!
Jag älskar macro....men varvar med porträtt,interiör,djur,natur.....sen kanske jag inte är exakt lika duktig inom allt....men vad gör väl det ;-) Jag får variation och jag älskar det !


/Annika
Svar från pic-tor 2011-01-27 12:03
Jag håller med dig Annika. Även om jag tycker att gatufotografering är det roligaste så är det samtidigt kanske det svåraste inom fotografin. Kör man fast inom ett område får man oftast inspirationen tillbaka om man gör något helt annat. Jag gillar din inställning :-).
Sune Jonsson – han var även duktig växtfotograf, han gjorde minst två böcker med växtmotiv: Blombok och Örtabok. Mycket fina foton och dito skrivna presentationer. Så han kunde skriva också. Jag känner mig lite befryndad med Sune eftersom jag själv fotograferar mest växter, och även skriver om dom.

Nog är det väl ändå så att den som kan hantverket med en kamera ganska lätt kan tillägna sig fler motivområden om intresset finns? Tycker därför inte att det är konstigt om man provar flera områden. Däremot blir väl som du skriver, mottagandet oftast ganska ljummet inom de områden där man inte gjort sig känd från början. Om nu inte kvaliteten är helt övertygande, för då kan väl ingen säga något.

Hilding Mickelsson känner du säkert till som en framstående naturfotograf med djur och landskap som specialtiet. Men han gjorde faktiskt böcker där han fotograferade gamla hälsingegårdar också. Således arkitekturfoto också, och allt var med hög Hasselbladskvalité.
Svar från pic-tor 2011-01-27 12:15
Sune Jonsson var också, som du skriver, en mycket duktig skribent. Jag har själv några av hans böcker. Det var däremot en nyhet att han även ägnade sig åt blomfotografering. Jonsson hade ett fint fotoöga och bemästrade det mesta. Hilding Mickelsson känner jag till och han förekom ju ganska flitigt i olika sammanhang kanske främst på 60- och 70-talet. Jag förknippar honom med bilder på ugglor bl a, kanske minns jag fel. Det kanske är så att mångsysslarna möts med viss tveksamhet, för att uttrycks mig försiktigt, från specialisterna.
Jag fotar det jag tycker verkar intressant. Och jag vill testa det mesta, jag känner att jag inte riktigt vet förrän jag testat. Men, det finns såklart genrer som jag känner mig mer trygg i än andra :-)

/Elin
Svar från pic-tor 2011-01-27 12:18
Bra uttryckt Elin. Inom vissa genrer famlar man blint men inom andra rör man sig tryggt och invant. Samtidigt är det intressant och spännande att pröva något nytt. Jag tror att det är utvecklande för all skapande verksamhet.
Jag kan inte tänka mig att det finns något allmängiltigt svar på den frågan du väcker. En fotograf kan bli känd inom en genre, eftersom han/hon redovisar många bra bilder därifrån. Det säger ingenting om vad vederbörande förmår åstadkomma inom andra genrer.

Vad man ägnar sig åt som amatör är väl mest en fråga om vad man tycker är roligt och intressant. Men den som jobbar yrkesmässigt kan kanske tjäna på att träda fram på marknaden som specialist på något särskilt.
Svar från pic-tor 2011-01-27 12:26
Många professionella fotografer är nog tvungen att verka ganska brett för att överhuvudtaget överleva som fotograf. Visst finns det ett antal som är duktiga (och kända) och som kan försörja sig inom ett begränsat område, t ex mode, men jag vet inte om den skaran är så stor. För oss amatörfotografer är det naturligtvis andra villkor som gäller. Det avgörande är ju vad du själv tycker är roligt och inte om den genren betraktas som mindre "seriös", av vissa betraktare, än andra genrer.
Väldigt intressant inlägg! Säger som Elin här ovan, det finns helt klart vissa genre jag känner mig mera hemma i än andra. Och jag tror faktiskt inte att en gatufotograf har så stort intresse av en macrofotad maskros, men rätta mig gärna om jag har fel! :)
Men faktum är väl att de fotografer som gjort sig ett namn, blivit kända, nischat in sig ordentligt på antingen en motivtyp, eller en viss stil. Är det då en förutsättning för att bli känd, att nischa in sig inom ett ganska smalt område? Intressant.. :)
Hälsn. Ulrika
Svar från pic-tor 2011-01-27 12:35
Utgångspunkten i min blogg är hur fotografer betraktar en specialist contra en mångsysslare. Är det någon skillnad? Bedömer vi bilder av en mångsysslare på ett annat sätt en en specialists dito? Jag har naturligtvis inga svar utan allt är bara spekulationer. Utan att säkert veta så tror jag att en nischad fotograf har större chans att bli både bra och känd. Liksom inom alla andra konstformer krävs det oftast mycket lång träning för att bli bra.
Att vara seriös har ju framför allt med själva inställningen till det man gör att göra. Har man en seriös inställning till flera genrer så får man väl betraktas som seriös. Däremot tror jag du har lättare att bli en erkänd fotograf om du har en tydlig profil med en mer begränsad repertoar.
Sen skall man inte blanda ihop det där med att vara en bra fotograf och att vara en erkänd fotograf.

Då jag varken har några ambitioner att försörja mig på mitt fotograferande eller bli en erkänd fotograf tillåter jag mig att röra mig tämligen fritt mellan de genrer som för tillfället tilltalar mig.
Svar från pic-tor 2011-01-27 12:38
Bra klargörande där Kurt. Jag borde ha utvecklat mig lite mer. Vad du gör själv bestämmer du naturligtvis själv över, min lilla betraktelse gäller väl främst hur man blir betraktad av andra fotografer. Blir en specialist ("nischad") betraktad på ett annat sätt än en mångsysslare?
Foto e väl som vilken relation som helst, man prövar litet olika i början,
se'n fastnar man för något eller någon...
Och kanske stannar där hela livet om man tycker det känns spännande och berikande....
Även om det kanske verkar omodernt att inte "förnya" sig i sin relation!?
Men relationer måste såklart också underhållas för att vara levande....
Gäller nog alla relationer! ;) :)
/B
Svar från pic-tor 2011-01-27 16:35
Det är nog befrämjande för sin egen utveckling att göra lite "utflykter" till främmande tassemarker ibland. Även om man återvänder till "mammas gata" igen så gör man det med nya insikter i bagaget. Jag gör ingen värdering mellan de jag kallar "specialister" och "mångsysslare" (generalister är kanske ett bättre uttryck) utan jag undrar bara om omgivningen gör det när de betraktar respektive kategoris bilder.
Jag tycker nog som du, dvs jag tycker man kan hålla på med lite olika, utan att nödvändigtvis behöva känna sig oseriös. Att man sannolikt inte blir lika bra på allt man gör är en annan sak.
Själv har jag svårt att låta bli någon särskild disciplin. Resultatet blir väl därefter. På vissa är man skaplig. På andra ännu sämre... Så räknar jag mig inte som så värst seriös heller. Mer seriös blir man nog, trots allt, när man huvudsakligen ägnar sig åt få discipliner. Det behöver dock inte hindra den seriöse från att ibland ägna sig även åt andra. Den seriöse brukar, som du själv beskrev, ändå klara sig rätt bra.
Jag har en ambition, och försöker, att bli bättre på gatufoto. Det hindrar mig inte från att också ibland idka lite naturfoto, vilket är en styggelse för vissa...
Det viktigaste för en amatörfotograf är ju att man trivs. Att man drivs av en kärlek till hobbyn ifråga. Besatthet kanske är en bättre beskrivning... ;-)
Svar från pic-tor 2011-01-27 16:46
Jag känner igen mig i din beskrivning. Ofta är det fotograferingen (kameran mm) som sådan som intresserar oss och motivområdena skiftar. För andra är det motivområdet som är det väsentliga och kameran blir då enbart ett användbart verktyg. Gatufoto är nog den genre som jag tycker är den mest fascinerande. Den ger ett avtryck av tiden vi lever i just nu och betydelsen ökar med åren. Vi människor har ju så svårt att leva i (och dokumentera) samtiden.
Jag gör precis som jag alltid har gjort, kör på med allt det som jag tycker är kul och jag vet att jag aldrig kommer att kunna hålla mig till en genre :)
//Chasid
Svar från pic-tor 2011-01-27 16:55
Det är ju det enda hållbara förhållningssättet man kan ha – att det man håller på med är roligt. Om det sedan innebär att man t ex enbart fotograferar fåglar har ingen betydelse i sammanhanget. Ibland ser man här på FS att någon beskriver att de inte vågar sig på andra genrer. Det är lite synd att de lägger på sig sådana krav att de inte vågar göra något annorlunda någon gång. Risken är ju att man fastnar och inte utvecklas och det kan i slutändan göra att man helt slutar att fotografera.