Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Gesällen/Urnor

En vacker urna står på en björkstubbe. Den är fylld med planteringsjord. Det är mitt i vintern, men urnan står kvar ute i trädgården. Jag stannar till och tittar. Fylls den med vatten kan den nog sprängas när det fryser till tänker jag. Vi tog alltid in urnorna på vintern. Far tillverkade stora betongurnor som han ställde ut i trädgården. I början tömdes urnorna sent på hösten och placerades på en skyddad plats. Men på slutet tippades de omkull där de stod och tömdes på jord. Med tiden fick de en och annan spricka, men de håller fortfarande ihop. 

Min far älskade att gjuta. Det blev gångplattor, murar, grindstolpar och mycket annat. Plattorna till uteplatsen gjöt han i formar av masonit. Allt finns fortfarande kvar, femtio år senare.

Själv har jag gjutit plintar till en uteplats och ett staket. I dag kan man ju köpa färdigblandad betong i olika kvalitéer, som det bara är att hälla upp i en skottkärra och fylla på med vatten. Ganska behändigt med andra ord, och visst är det roligt att se resultatet. Fast nu är det andra som får dra nytta av mina ansträngningar. 

Jag fick inga accept till utställningen på Konstcentrum i Sandviken. En aning besviken blev jag kanske först, men det gick fort över. Det är bara att ta nya tag. Kanske mina bilder var för traditionella. Juryn ville säkert se djärvare tolkningar. Ska hämta mina bilder i morgon. De får pryda någon vägg hemma i stället.

På återseende

Torbjörn

Inlagt 2017-01-27 23:18 | Läst 2832 ggr. | Permalink

"Så länge urnan har den formen, lär den inte frysa sönder; vattnet kan expandera uppåt. Men finns det någon som helst porositet i materialet, kan vatten expandera som is där, och det blir små sprickor, som sedan blir större och spränger itu urnan. Synd med utställningen, du får ta nya tag och kanske göra som Ernst Göran säger."


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
En vacker urna är det, men den här ser inte ut att vara gjord i betong, den verkar för tunnväggig för det? Och jag känner igen din korta besvikelse, det är ju roligt om andra och kanske mer erfarna bedömare tycker om bilder som jag själv gillar. Ha det gott!/ Björn T
Svar från pic-tor 2017-01-28 00:01
Förmodligen är urnan tillverkad av lergods av något slag. Bara för att man själv tycker om sina bilder ska man nog inte räkna med att alla andra också gör det. Som sagt var, inget att hänga läpp för. Ska kolla de bilder som fick accept när jag hämtar mina. Alltid lär man sig något.
Fin gråskala och välkomponerad bild. Bilder som visas på utställningar tenderar ofta att vara okontroversiella eller lite slätstrukna. Vackra men utan att sticka ut för mycket. Undantag finns förstås. Om man vill visa sina bilder offentligt och inte accpeteras på en större utställning så visar en del bibliotek och caféer små fotoutställningar. Här på ön är caféer ett populärt alternativ.
Svar från pic-tor 2017-01-30 14:16
Tack Ernst Göran. Jodå, det finns andra ställen man kan ställa ut på. I fotoklubben försöker vi ständigt få utrymme för utställningar. Kollade utställningen i Sandviken i går och det var verkligen stor spännvidd på alstren som visades. En hel del tyckte jag om, men det fanns också ganska mycket som jag inte gillade alls. Många bilder är manipulerade och en del har nog aldrig passerat genom en kameralins. Manipulerade bilder borde ha sina egna utställningar tycker jag.
Så länge urnan har den formen, lär den inte frysa sönder; vattnet kan expandera uppåt. Men finns det någon som helst porositet i materialet, kan vatten expandera som is där, och det blir små sprickor, som sedan blir större och spränger itu urnan.
Synd med utställningen, du får ta nya tag och kanske göra som Ernst Göran säger.
Svar från pic-tor 2017-01-30 14:18
Ägarna till urnan vet säkert vad den tål. Jag tyckte bara att den såg så spröd ut. Angående utställningen, se min kommentar till Ernst Göran.