Gesällen/Har våra bilder ett bestående värde?

Ibland när jag står där med kameran i hand funderar jag om alla dessa bilder vi tar har ett bestående värde. De är ju så många och av så skilda slag. Film- och digitalkameror, mobiler och paddor. Bloggar, Facebook, Instagram, fotoutställningar, fototävlingar, fotoklubbar mm. Det är verkligen inte brist på bilder i dag. De kan ses nästan överallt och idag är ju alla fotografer som bekant. Men har alla dessa bilder ett bestående värde? Kommer de ens att kunna betraktas i framtiden? Nya teknikskiften kommer stup i ett och vad vet vi om bakåtkompabiliteten? Hårddiskar kraschar, det vet vi med säkerhet. Filmnegativ känns säkrare, men de kan naturligtvis också gå förlorade vid brand, översvämningar o dyl. 

I alla fall när jag får dessa tankar tar jag en analog kamera och fotograferar med film. Negativen skannar jag till en hårddisk och den kan naturligtvis också krascha. Men då finns ju alltid originalen, negativen, i sin pärm. Därför känns mina bilder som tagits på film lite säkrare än mina digitala. Nu är det ju bara en bråkdel av mina bilder som är analoga så det är en klen tröst.

För att våra bilder ska få ett bestående värde måste de också kunna betraktas av kommande generationer. Vad tjänar det till att ta mästarbilder om de försvinner i tomma intet utan att kunna ses och värderas?

Vilka bilder kan tänkas ha ett bestående värde? En fråga som är svår att besvara för oss som finns i livet i dag. Den frågan får kommande generationer svara på när vi alla som finns nu för länge sedan är borta. Förgänglighetens vind drabbar alla – och nästan allt.

De här bilderna är alla tagna hemikring. På promenadavstånd. Ingen särskild tanke bakom varför jag publicerar dem här, jag tog några som nyligen framkallats och skannats. Jag har sedan en tid digitaliserat glasplåtar från 1920-talet fram till 1950-talet. De finns bevarade på ett museum, men många, många har kastats på soptippar, brunnit inne eller försvunnit på annat sätt. Man kan hitta en del av de här gamla bilderna i digitala arkiv och det är naturligtvis en välsignelse. Men många är för evigt borta och bortglömda.

Har inte störts av några patrullerande poliser under mitt fotograferande.

Har för övrigt aldrig sett några patrullerande poliser här i Gävle så risken har varit obefintlig. 

På återseende

Torbjörn

2022-07-20 20:24   Måns H

Det där är en svår fråga! Själva premissen, att det finns en framtid där nån bryr sig om gamla bilder, vet vi ju inget om. Sen kommer bevarandet. Noga tillverkade svartvita kopior har bra hållbarhet om de förvaras torrt och utan att utsättas för sol. Hur länge funkar det digitala? "Molnet" med snurrande hårddiskar som ska bytas ut emellanåt låter inte särskilt betryggande.

Svartvitt familjealbum är nog en bra start.

Besvara

Svar från pic-tor 2022-07-20 22:00

Tack Måns för kommentaren. Risken är stor att väldigt många av dagens bilder går förlorade. Det skulle vara tråkigt om kommande generationer enbart får se selfies från den här tiden.

Svara

2022-07-21 10:34   sears

Jag hoppas verkligen denna typ av bilder består där man kan se hur folk och byggnader såg ut vid en viss tid historiskt sett. Fina bilder!

MvH
Johnny

Besvara

Svar från pic-tor 2022-07-21 11:30

Tack Johnny. Jag hörde med ett halvt öra på P1 när jag åt frukost i dag. Då nämndes något om det här nätverket och deras uppgift. Kom in på slutet av inslaget så jag hann bara uppfatta namnet på nätverket. "Nätverket nationellt ansvar för fotografi i Sverige arbetar för att få till stånd en statlig översyn av tillståndet för fotografi i Sverige och det fotografiska fältet i stort, samt att säkra fotografisk stillbild för framtida generationer med tydliga strategier och ett nationellt ansvar." (Google) Det låter intressant tycker jag.

Borde inte Fotosidan gräva lite här och hålla oss fortlöpande underrättade?

Torbjörn

Svara