Gesällen/Har våra bilder ett bestående värde?
Ibland när jag står där med kameran i hand funderar jag om alla dessa bilder vi tar har ett bestående värde. De är ju så många och av så skilda slag. Film- och digitalkameror, mobiler och paddor. Bloggar, Facebook, Instagram, fotoutställningar, fototävlingar, fotoklubbar mm. Det är verkligen inte brist på bilder i dag. De kan ses nästan överallt och idag är ju alla fotografer som bekant. Men har alla dessa bilder ett bestående värde? Kommer de ens att kunna betraktas i framtiden? Nya teknikskiften kommer stup i ett och vad vet vi om bakåtkompabiliteten? Hårddiskar kraschar, det vet vi med säkerhet. Filmnegativ känns säkrare, men de kan naturligtvis också gå förlorade vid brand, översvämningar o dyl.
I alla fall när jag får dessa tankar tar jag en analog kamera och fotograferar med film. Negativen skannar jag till en hårddisk och den kan naturligtvis också krascha. Men då finns ju alltid originalen, negativen, i sin pärm. Därför känns mina bilder som tagits på film lite säkrare än mina digitala. Nu är det ju bara en bråkdel av mina bilder som är analoga så det är en klen tröst.
För att våra bilder ska få ett bestående värde måste de också kunna betraktas av kommande generationer. Vad tjänar det till att ta mästarbilder om de försvinner i tomma intet utan att kunna ses och värderas?
Vilka bilder kan tänkas ha ett bestående värde? En fråga som är svår att besvara för oss som finns i livet i dag. Den frågan får kommande generationer svara på när vi alla som finns nu för länge sedan är borta. Förgänglighetens vind drabbar alla – och nästan allt.
De här bilderna är alla tagna hemikring. På promenadavstånd. Ingen särskild tanke bakom varför jag publicerar dem här, jag tog några som nyligen framkallats och skannats. Jag har sedan en tid digitaliserat glasplåtar från 1920-talet fram till 1950-talet. De finns bevarade på ett museum, men många, många har kastats på soptippar, brunnit inne eller försvunnit på annat sätt. Man kan hitta en del av de här gamla bilderna i digitala arkiv och det är naturligtvis en välsignelse. Men många är för evigt borta och bortglömda.
Har inte störts av några patrullerande poliser under mitt fotograferande.
Har för övrigt aldrig sett några patrullerande poliser här i Gävle så risken har varit obefintlig.
På återseende
Torbjörn
Svartvitt familjealbum är nog en bra start.
MvH
Johnny
Borde inte Fotosidan gräva lite här och hålla oss fortlöpande underrättade?
Torbjörn