Damen som försvann

Det kan ha sina sidor att fotografera med gamla kameror och det är inte alltid som det fungerar prickfritt. Min Rolleiflex är från 1945 ca och ger fantastiskt fina bilder. Ibland krånglar filmmatningen lite, men kanske beror det mer på fotografens handhavande än fel på kameran. Häromdagen gick jag en runda i Uppsala och solen sken så fint. Folk satt på bänkar lite varstans och vände sina ansikten mot den efterlängtade solen. På Gamla torget satt en ung dam på en av parkbänkarna och njöt av solstrålarna som sköljde över hennes ansikte. Jag närmade mig, stannade till ett kort ögonblick, tog min bild, den sista rutan på filmen, och gick vidare...

På kvällen framkallade jag filmen och då såg jag att sista filmrutan bara bestod av en liten snutt. En gatlykta kunde jag se men inte den unga damen, ej heller den parkbänk hon hade suttit på. På den här rullen blev det endast 10 exponeringar mot normalt 12. Fortsätter det så här får jag nog lämna in den gamle på verkstan för service. För inte vill man väl att unga damer ska försvinna så där snöpligt :-).

Här nere skulle den unga damen ha suttit och solat på en parkbänk på Gamla torget i Uppsala. Det är alldeles sant men svårt att bevisa.

På återseende

/Torbjörn

2011-03-11 13:34   Sara Ljunggren

Snöpligt, men en underhållande historia för oss andra! Jag beundrar alla som fotar analogt fortfarande/också. Det är man själv för feg för ;)

Besvara

Svar från pic-tor 2011-03-11 14:05

Tack Sara. Det är klart du ska prova på analogt. Du kan få tag i en fin, begagnad kamera väldigt billigt. En framkallningsdosa behöver du också. Sedan ska du lära dig att framkalla svartvit film och det är inte särskilt svårt. Har du inte tillgång till mörkrum är det en scanner du behöver. Filmscannrar är dyra men det går alldeles utmärkt med en bra flatbäddsscanner också och de är betydligt billigare. Man behöver inte vara särskilt modig för att fotografera analogt :-).

Svara

Sara Ljunggren 2011-03-11 14:41

Tack för tipsen! Låter ju onekligen spännande!

Svara

2011-03-11 13:46   Pia-kristina

Så tokigt, hon fastnade alltså inte på filmen. Huset och lyktan ser ju trevliga.

Besvara

Svar från pic-tor 2011-03-11 14:09

Nej, det blev något fel vid framdragningen av filmen så den unga damen hamnade utanför filmrutan :(. Med lite fantasi kan man ju föreställa sig en ung dam sittandes på en parkbänk i solen en bit nedanför fönstren :-).

Svara

2011-03-11 14:15   Otten

Osynliga damen?

Besvara

Svar från pic-tor 2011-03-11 15:27

Men hon satt där så fint för några dagar sedan. Helt synlig :-).

Svara

2011-03-11 17:30   gatsu

Jag är nu nära mina första försök att framkalla film hemma. Var i Nybro på Photax och handlade allt material som behövs, nu ska jag bara lära mig fixa på filmen på spiralen med i den där mörkrumssäcken...inte så lätt märker jag, iaf inte med 120-filmen.
Första rullen blir dock en 36-bilders Fomapan 400 som jag avverkade lite snabbt här hemma bara för att ha nåt att framkalla! Sitter och samlar mod och information inför första framkallningen nu. Tror bestämt det blir ett försök efter maten sen :D

Håll tummarna o gärna tårna ;)

Besvara

Svar från pic-tor 2011-03-11 22:56

Det är klart att jag håller både tummar och tår :-). Jag har aldrig testat en mörkrumssäck någon gång. Jag vill vara torr om händerna när jag laddar spiralen och misstänker att de blir svettiga i säcken. Jag förstår din spänning för det är något visst att framkalla sin första film. Sedan är man såld och rutinen kommer mer och mer. Det är väldigt bra att öva med en kasserad film men nu när priset är ganska högt så är det förstås inte så roligt att offra en film. Du får blogga om dina vedermödor :-).

Svara

gatsu 2011-03-11 23:14

Tack för det, det verkar som de korsade fingrar och tårna funkade, det blev i alla fall något på bilderna. Har precis scannat första negativen! Om än långt ifrån bra, så är jag nöjd med den första rullen någonsin!
Det bästa av allt var att jag stod med ett skitfånigt leende, genom ungefär hela processen, så jag hade ju roligt och det är ju huvudsaken tycker jag :D
Tyvärr måste jag säga är jag ganska besviken på min CanoScan 9000F och 35mm filmen, scannade några bidler med farsans billigare Epson V300 eller vad den hette och där var resultatet bättre! Men i och med att den inte tog 120-film var jag tvungen o köpa en egen och då Media Markt hade denna i lager (och jag är väldigt otålig ;) så var jag tvungen att ha den.
Men som sagt, detta är ju bara början...
Än så länge bara min profilbild från det jag framkallat själv, men den ligger i mitt Analoga album också.

Imorgon ska jag försöka lära mig ladda 120-film i spiralen, det var betydligt svårare då den där skyddsfilmen gärna trasslade sig och ställde till det. Men övning ger väl färdighet hoppas jag.
Tack o godnatt :D

Svara

2011-03-11 18:57   EGW

Själv ska jag försöka komma över en rulle till min gamla Mamiyaflex. Bara för att se om den fungerar! Den är visserligen kanske 10 år yngre än din Rollei, men väldigt sliten. Fast det verkar för mig som om frammatningen är lite enklare på Mamiyaflex, även om det finns ett räkneverk med autostop för varje ruta.

Det är inte så viktigt vad det är för film, jag får ta vad fotohandlaren har. När han har, för just nu är det slut på 120-film. Om jag beställer på postorder blir det så dyrt med porto. Och jag vill inte köpa fler än en rulle innan jag vet om det går att använda kameran.

Besvara

Svar från pic-tor 2011-03-11 23:11

Antagligen behöver filmtransporten ses över på min Rolleiflex. Det är ju en gammal kamera och vem vet när den servades senast. Spänner man slutaren på Mamiyaflex på samma sätt som Rolleiflex, dvs frammatningsveven dras bakåt? I Uppsala är det inte helt lätt att få tag i svartvit film och finns det hemma så är det väldigt dyrt. Jag köper på postorder från Photax i Nybro eller så passar jag på att köpa när jag är i Stockholm. Där finns några fotoaffärer som har hyfsade priser.

Svara

EGW 2011-03-12 01:30

På Mamiyan finns ingen koppling mellan slutare och frammatningen. Så det går fint att dubbelexponera. Handboken rekommenderar att man gör det till rutin att dra fram filmen omedelbart efter varje exponering.

Man spänner slutaren på det gammaldags sättet, med en spak direkt monterade på själva slutaren.

Mitt intryck från gamla Rollei är att filmframmatningen är en mekaniskt svag punkt. Men jag kan inte säga det med någon säkerhet, det är bara en känsla jag fått. Vad jag talar om nu är den klassiska veven. Men den har väl alla Rolleiflex? Mamiyans frammatning kanske lite mer liknar Rolleicord.

Den är liksom lite för finmekanisk och komplicerad. Mamiyans frammatning verkar robustare och räkneverket med filmstopp enklare i konstruktionen.

Svara