Damen som försvann
Det kan ha sina sidor att fotografera med gamla kameror och det är inte alltid som det fungerar prickfritt. Min Rolleiflex är från 1945 ca och ger fantastiskt fina bilder. Ibland krånglar filmmatningen lite, men kanske beror det mer på fotografens handhavande än fel på kameran. Häromdagen gick jag en runda i Uppsala och solen sken så fint. Folk satt på bänkar lite varstans och vände sina ansikten mot den efterlängtade solen. På Gamla torget satt en ung dam på en av parkbänkarna och njöt av solstrålarna som sköljde över hennes ansikte. Jag närmade mig, stannade till ett kort ögonblick, tog min bild, den sista rutan på filmen, och gick vidare...
På kvällen framkallade jag filmen och då såg jag att sista filmrutan bara bestod av en liten snutt. En gatlykta kunde jag se men inte den unga damen, ej heller den parkbänk hon hade suttit på. På den här rullen blev det endast 10 exponeringar mot normalt 12. Fortsätter det så här får jag nog lämna in den gamle på verkstan för service. För inte vill man väl att unga damer ska försvinna så där snöpligt :-).
Här nere skulle den unga damen ha suttit och solat på en parkbänk på Gamla torget i Uppsala. Det är alldeles sant men svårt att bevisa.
På återseende
/Torbjörn
Första rullen blir dock en 36-bilders Fomapan 400 som jag avverkade lite snabbt här hemma bara för att ha nåt att framkalla! Sitter och samlar mod och information inför första framkallningen nu. Tror bestämt det blir ett försök efter maten sen :D
Håll tummarna o gärna tårna ;)
Det bästa av allt var att jag stod med ett skitfånigt leende, genom ungefär hela processen, så jag hade ju roligt och det är ju huvudsaken tycker jag :D
Tyvärr måste jag säga är jag ganska besviken på min CanoScan 9000F och 35mm filmen, scannade några bidler med farsans billigare Epson V300 eller vad den hette och där var resultatet bättre! Men i och med att den inte tog 120-film var jag tvungen o köpa en egen och då Media Markt hade denna i lager (och jag är väldigt otålig ;) så var jag tvungen att ha den.
Men som sagt, detta är ju bara början...
Än så länge bara min profilbild från det jag framkallat själv, men den ligger i mitt Analoga album också.
Imorgon ska jag försöka lära mig ladda 120-film i spiralen, det var betydligt svårare då den där skyddsfilmen gärna trasslade sig och ställde till det. Men övning ger väl färdighet hoppas jag.
Tack o godnatt :D
Det är inte så viktigt vad det är för film, jag får ta vad fotohandlaren har. När han har, för just nu är det slut på 120-film. Om jag beställer på postorder blir det så dyrt med porto. Och jag vill inte köpa fler än en rulle innan jag vet om det går att använda kameran.
Man spänner slutaren på det gammaldags sättet, med en spak direkt monterade på själva slutaren.
Mitt intryck från gamla Rollei är att filmframmatningen är en mekaniskt svag punkt. Men jag kan inte säga det med någon säkerhet, det är bara en känsla jag fått. Vad jag talar om nu är den klassiska veven. Men den har väl alla Rolleiflex? Mamiyans frammatning kanske lite mer liknar Rolleicord.
Den är liksom lite för finmekanisk och komplicerad. Mamiyans frammatning verkar robustare och räkneverket med filmstopp enklare i konstruktionen.