Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Fotografer – är vi någonting annat än samlare?

Den moderna människan är en samlare och hon samlar på nästan allt. Jag började samla frimärken när jag var tolv år. Vi hade tidningen FIB hemma ( Obs! det här var mycket tidigare än när avkomman FIB-Aktuellt såg sitt ljus) och i den fanns ett helsidesuppslag om att samla frimärken. Via tidningen kunde man skicka efter ett startkit (så hette det naturligtvis inte då) som bestod av ett album med förtryckta uppgifter om ett antal olika länder, fastsättare och så några påsar med stämplade frimärken som var avrivna från diverse försändelser.

Frimärkena lossade jag med hjälp av den ånga som kom från kaffepannans pip. Mina föräldrar var flitiga kaffedrickare så det blev flera tillfällen varje dag att ånga loss frimärken från jordens alla hörn. Efter en tids samlande kunde man skönja en svag doft av Gevalia-kokmalet-mellanrost-kaffe när albumet öppnades. En inte helt oangenäm doft.

Det här samlandet pågick högst några år sedan tröttnade jag. En massa idrottsaktiviteter, fiske och musik tog överhanden.

Handen på hjärtat. Varför fotograferar du? För min egen del har jag inget tvärsäkert svar. Jag har tidigare nämnt när jag första gången i mörkrummet såg en bild sakta växa fram i skålen med framkallare. Då blev jag fast. Fast jag så länge jag kan minnas tyckt om att titta på bilder i alla möjliga sammanhang så var det just då i mörkrummet som "tycka om" övergick till fascination.

Resten är historia som man brukar säga. Men varför fortsätter jag att ta bilder. Neativalbumen är fulla och så är också hårddiskarna. Dag ut och dag in blir det bara fler och fler bilder. Man kan tycka att om man tagit en fantastiskt fin bild inom ett motivområde så skulle det vara bra sedan. Men så enkelt är det inte.

Vi fortsätter och knäpper och knäpper. Nu finns det ju några bland oss som vill förändra världen eller någonting i den stilen med hjälp av sina bilder.

Andra fotograferar av rent kommersiella skäl, även s k amatörer. Många har en drift att dokumentera sin omgivning. Metodiskt efter särskild uppgjord plan eller helt planlöst.

Så har vi dem som likt målare ser sig som skapande konstnärer. De teknikfrälsta, som fotograferar just för att tekniken är så häftig, finns naturligtvis med här också.

Listan kan göras oändligt lång. Vi har väl i oss lite grand av både det ena och det andra. Kokar man ned allt det här så återstår en minsta gemensam nämnare som verkar förena alla fotografer. Glädjen att fånga ögonblicket som aldrig återvänder men som finns där för alltid. 

 

På återseende

/Torbjörn

Inlagt 2011-04-16 11:23 | Läst 3451 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Personligen drivs jag av en slags jaktinstinkt. Jag vill fånga bättre och bättre bilder. Något som jag samtidigt finner utvecklande och kul. Sedan finns också en vilja att berätta något med mina bilder.

Ja, det är vad som driver mig! :-)
Svar från pic-tor 2011-04-19 14:50
Det låter trevligt Joakim. En liten tävling mot sig själv. Den inställningen har jag också att ständigt försöka bli bättre.
Frimärksalbum med kaffearom :-D

Du har säkert fått med de flesta viktiga aspekterna av motivationen bakom fotograferande. Men ibland är det kanske samtidigt ett slags efterkonstruktioner. Även jag fastnade för foto i tidiga år, på grund av fascination inför bildskapandeprocessen. Jag var sanningen att säga lika fascinerad när jag såg en skicklig tecknare i arbete. Om jag haft talang att teckna hade jag troligtvis inte börjat fotografera. Åtminstone för mig är det alltså i grund och botten en fascination för bilden. När så kameran givit mig möjlighet att själv skapa bilder, då har fascinationen spridit sig till kameran och dess användning också.

I skateboardparken hittar man väldigt spännande motiv. Inte minst BMX-åkarna impar fantastiskt.
Svar från pic-tor 2011-04-19 14:55
Fascination för bilden – det verkar vi ha gemensamt och jag tror att många här på FS kan skriva under på detta. Det snabba, omedelbara tvärsnittet av tiden, som rullar vidare som om inget hänt. Björns trädgård på söder brukar jag besöka då och då. Det finns riktiga cirkusartister där ibland.
Beror nog lite på vad jag fotograferar. Fåglar, vilt triggar utan tvekan någon form av jaktinstinkt särskilt som jag använder `lätt´ utrustning. Övrig fotografering är nog lite mer avspänd. Håller det dock inte som osannolikt att det skulle kunna komma in ett inslag av samlande i slutändan;).

Fina bilder på skate och BMX-åkarna!
/Stephan
Svar från pic-tor 2011-04-19 15:02
Tack Stephan. Utan att vi tänker särskilt mycket på det tror jag att många av oss fotografer är samlare. Det förringar naturligtvis inte värdet av det vi håller på med. Vi tycker om att samla på oss bilder. Det ska bli intressant att se hur man kommer att se på svenska folkets bildskatter om några år för "bildberget" växer ju varje år som går.
Du har så rätt, det finns nog lika många orsaker som det finns fotografer. Själv fotar jag för att naturen ger mig glädje och avkoppling . Att kunna avbilda dom känslor jag har är mitt mål .
Jag tycker att jag lyckas ibland
Imponerad av dina bilder. Bild nummer 4 gillar jag bäst på grund av skuggan
/ Marianne
Svar från pic-tor 2011-04-19 15:07
Tack så mycket Marianne. Fotografering är en fantastiskt trevlig sysselsättning (hobby låter lite för billigt tycker jag) och vi har alla våra favoritområden. Jag tar en smakbit här och där och det händer att jag tar fram makrot ibland också, även om det inte händer så ofta som förut.
Snyggt fångade snurrande snubbar!

Varför jag fotograferar? jag är en vandrare och en sökare och därför vandrar jag med kameran och hittar och försöker fånga intrycket med kameran. Samlare är jag inte, har inget intresse av att hålla reda på bilderna när de väl är tagna. Och så gillar jag att berätta. Tror jag.
Intressant frågeställning
Svar från pic-tor 2011-04-19 15:11
Se där. En vandrare men ingen samlare. Att du sätter berättandet i högsätet märks väldigt tydligt i dina bloggar. Jag finner däremot stort nöje i att ibland gå tillbaka till arkivet och plocka fram tvärsnitt ur tiden som svischade förbi så fort.
janolof 2011-04-19 16:01
Gå tillbaks i arkivet funderar jag också på ibland, där göms nog många oberättade historier, inte minst i tri-x. Men det får nog vänta till någon period när fotograferingslusten sinar
Även jag fascinerades i början av att se bilderna växa fram.
Idag drivs jag nog mycket av en strävan att bättre lyckas ta de där bilderna man har i huvudet. Det lyckas sällan, så drivkraften består. :-)
Samtidigt fascineras jag numer mycket av att fota med gamla kameror. Där, om inte annat, kanske man kan se något av samlarhjärnan...

Fin bildserie! :-)
Svar från pic-tor 2011-04-19 15:15
Tack så mycket Olle. Drivkraften att ständigt ta bättre bilder håller nog igång de flesta av oss och, som tur är, blir vi aldrig fullärda. Gamla kameror har definitivt sin tjusning och jag kommer nog aldrig att helt släppa den analoga tekniken. Den fascinerar fortfarande fast skannern har ersatt mörkrummet.