Tankar om ord

"Man får ju akta sig så att man inte skräpar ner med sina ord", sa Sidner 

När jag var grabb trodde jag att när en människa hade sagt en miljon ord så dog hon. Då var hennes tid på jorden slut. Jag lever fortfarande så min kvot är nog ännu inte fylld. Men så säger jag inte så mycket längre heller. Slutat att sjunga har jag också. Jag skriver mycket istället. Men de orden räknas inte på samma sätt. Det finns nog ingen begränsning för då skulle alla författare dö unga. En del av dem gör så ändå men säkert av andra orsaker. Det gäller inte heller alla dem, som omedvetna om den omgivande världen, SMS:ar frenetisk inne i sin egen bubbla på två ben. En egen liten värld i den stora. Man skräpar ner med sina ord, obekymrade om att orden tar slut en dag.

Dragsön, Slottsbron 1960

Ska man säga något borde man använda de viktiga orden. De som är kärnfulla och säger mest utan att bli för många. Jag tröttnar fort på att lyssna när orden inte säger något, därefter hör jag bara surret från pratet och registrerar inget av vikt. Jag går in i min egen värld och låter tankarna vandra sin egen väg, ta mig till andra platser och lyssna på något annat. Särskilt ofta händer det i kyrkan när jag försöker lyssna på en predikan med många ord som inte säger så mycket. Många idéer tillkommer i sådana bubblor i ordskräpsmiljöer.

En del människor pratar fortare än jag lyssnar. Som om det var en tävling att komma först till punkt. Eller också är det för att hinna säga allt innan jag avbryter. Eller att det jag eventuellt har att säga inte har någon betydelse. Ja, en del älskar att höra sin egen röst. De har aldrig lärt sig att uppskatta tystnaden.

Ofta lyssnar jag till ny, ännu oskapad musik medan jag väntar på att ordskräpet ska ta slut. Du kan inte ana vilka symfonier som skapats innanför mitt skallben mitt under värdelösa ordstormar. Större delen av mitt liv har jag ägnat åt musik. Men en dag tog musiken slut, men jag minns inte vilken dag det var. D v s den musik jag gjorde själv eller tillsammans med andra. Musik är värdefullare än ord, ty den skapar starka känslor. Omedelbart. Nu har jag slutat att lyssna på musik också.

"Ståbas" redan 1960. Långt senare spelade jag på riktigt.

En del musik innehåller ord, en del viktigare än andra. Men det skräpas med orden i musiken också. Så man måste välja att lyssna på den viktiga musiken med bra ord och stänga öronen för den andra. Sjungna ord som är bra har en dubbel ingång i mig. Förstånd och känsla dansar i fullkomlig harmoni när orden och musiken är lika viktiga.

Musik med viktiga ord

Inget sagt ord kan någonsin tas tillbaka. Man kan bara hoppas att ingen har hört de dåliga orden. Och tänka sig för innan man säger något nästa gång.

Eders hängivne

PS
Låt oss, likt ansvarskännande hundägare, plocka upp ordbajset efter oss så att ingen trampar i det.

PPS
Det inledande citatet ur Göran Tunströms "Juloratoriet" blev inspirationen till detta inlägg.

2015-02-21 16:58   ehrsa

Fina bilder och fin text tycker jag!
Hälsn!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2015-02-21 17:42

Var det inte för många ord?

Svara

ehrsa 2015-02-21 18:52

Nej nej! Är det bra skrivet kan det inte bli för många ord..
Hälsn!

Svara

2015-02-21 17:19   EGW

Väl illustrerad tankegång! Även jag har blivit ordfattigare med åren, lyckligtvis. Och jag lyssnar inte heller lika mycket på prat som förr. Det har väl att göra med att jag inte jobbar längre. Alla dessa möten innehöll så många ord. Numer tycker jag det är skönt att slippa dem. Jag har inte slutat att lyssna på musik, men jag gör det inte lika passionerat som förr. Spela kan jag tyvärr inte, fast jag gärna skulle ha kunnat. Har ingen talang för musikinstrument helt enkelt. Så vad gör jag? Fotograferar, bl a :-) Och studerar livsfilosofi. Och ibland läser jag lite historia. Och så träffar jag människor här i det nya landet. Lagom ofta. Har många nya vänner här. Man tömmer ut vissa saker, och då lockar de inte längre. Man hittar väl annat i stället. Åtminstone gäller det för mig. Jag misstänker att det är när man inte hittar något värdefullt att fylla sitt liv med som klockan till sist stannar. Att det är själva orsaken till att klockan stannar.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2015-02-21 17:45

Jag kan tro att du har rätt när du säger att när man inte har något kvar att uträtta så är det slut. Det är nog lika bra det. Att vänta på slutet kan inte vara muntert. Hellre är jag verksam ända in i kaklet.

Svara

2015-02-21 22:27   Peter-L

Ja, sanna mina ord, du har en point!! Samtidigt kan jag ibland lyssna på utlänningar, de snackar, snackar och snackar... Jag förstår ju inte, men kan ofta fundera över hur de kan tala så mycket, så länge... Vad säger dom, går det typ 10 av deras ord på ett svenskt?? Och jag skojar inte, jag har tänkt så flertalet gånger.
Nåja... spännande med dina musikaliska kompositioner. Men jag uppfattar det som att vi aldrig kommer att få höra dem. Vi får njuta av dina fotografiska kompositioner istället!! ;) Ha en outtalat bra söndag!!! //Peter

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2015-02-22 08:02

Om min grabbiga tes var rätt så skulle sannolikt all sydlänningar dö unga =) Jag hade förstås fel men jag förstår hur du tänker när du är hos utlänningar. Jag skulle nog slå dövörat till. Automatiskt. Nej mina symfonier hamnade aldrig på papper och tur är väl det. Annars hade jag blivit en musikens Vivian Maier!

Svara

2015-02-22 15:04   so.larsson

Helt okey att inte säga för många ord, då tillgången på ord många gånger är större än efterfrågan. :-)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2015-02-22 16:09

Precis, S-O! Vem orkar lyssna på dem som har pratets gåva.

Svara