Teknikstress

Om människans utveckling

I sin bok Begynnelse beskriver Dan Brown människans utveckling från början och till den förmodade framtiden. Det är ingen faktabok förstås utan en thriller. Han skrev ju Da Vincikoden, Änglar och demoner m fl. Begynnelse är en bok i samma stil och med professor Langdon i huvudrollen. Det är slutklämmen på boken jag vill referera till. Nästa steg i människans utveckling. Brown fantiserar om att människans nästa utvecklingssteg är att integreras med den teknik hon har skapat. Som t ex att födas med en pacemaker, en mikrofon i skallbenet eller en insulinpump i kroppen. Dessa förekommer INTE i boken. Jag bara fantiserar. Nu för tiden kan man i alla fall konstatera att en del föds med en kamera i nyllet om man ska tro alla profilbilder man har sett. Eller att somliga har begåvats med en mobiltelefon integrerad med handen som möjliggör att de kan gå omkring och prata obehindrat utan att någon tycks lyssna. Den senare utvecklingsgrenen misstänker jag kommer att dö ut ganska snabbt. Bilar kommer att decimera dem strax när de går över ett övergångsställe utan att se sig för.

För ganska många skulle det nog vara bekvämt med att integreras med en mobiltelefon för att ha händerna fria när man ska berätta något.

Eders Hängivne

Med kamera och koffert

Om resefotografi före charterresornas tid

Jag har köpt en fotobok igen. Den här är lite annorlunda än mina andra. Den består av fotografier tagna på resor långt innan massturismen gjorde det möjligt för alla att resa var som helst. Bokens fotografer är välsituerade medborgare (med något undantag) som kombinerar sina yrkesresor med att fotografera. Och gör det bra efter sina förutsättningar.

För varje ny fotograf ges en kort personlig historik och dennes resa. Det återges dagboksanteckningar och bildtexter finns vid varje bild.

Att ta med kameran upp i riggen på den fyrmastade barken "Viking" var väl ändå att ta i men är man fotointresserad sjöman så är man. Dessa bilder är från Vikings sista långseglats. Nu ligger skeppet som hotell i Göteborg. Mer att läsa om Viking.

Sammanfattningsvis en väldigt trevlig fotobok som jag varmt rekommenderar. Finns både på Adlibris och Bokus. Säkert på flera ställen.

Eders Hängivne

Jag kapitulerar

Om att fotografera i färg

Alla filmer har det höjts priset på. Och särskilt färgfilm. Jag fotar inte så mycket att det lönar sig att framkalla själv ens. Kemin kostar för mycket och blir snabbt dålig. Att lägga filmerna i kylen tills jag har 12-16 rullar kan ta ett par-tre år. Jag har kört Tetenals 1-liters C-41 kit. Senaste gången framkallade jag 3 rullar som blev som de skulle. Några månader senare framkallade jag en till i samma kemi och den blev skit. Så 500 kr för tre rullar blir mycket pengar per bild. Plus en förstörd film. Så jag framkallade ytterligare ett par rullar hos Qpix.se à 139 kr per styck. Här kommer en bild från de senaste rullarna.

Ericsson studio i Kista tagen med Olympus OM-2n och Zuiko 35/2 och filmen Fuji Superia Xtra 400

Så jag har kapitulerat för den kostnadsmässiga delen av färgfilmsfotografering. Jag är ju nybliven pensionär. Vill jag fota färg i fortsättningen får det bli digitalt.

Svartvitt överger jag dock inte. Där kapitulerar jag med döden. Eller "över min döda kropp" som en del säger.

Eders Hängivne

PS
Fast jag har några rullar 120-film i frysen. Så vid högtidliga tillfällen laddar jag nog en mellanformatare i alla fall.

Utanför mainstream

Om Galleri FS

Det var längesen sist jag försökte få med en bild i Galleri FS men för ett litet tag sen försökte jag i alla fall. Det gick inte den här gången heller. Jag fick ett mail där jag föreslås idka i alla fall något uns av självkritik. Jag undrar om man skulle säga likadant till en konstnär? Nu var min bild analog (förstås) och jag tog ut svängarna ordentligt med filmens egenskaper. Jag tyckte resultatet blev bra. Så bra att jag skickade in den till National Geographics för några år sedan och fick den publicerad bland läsarnas bilder. Men det är ju inte Galleri FS det. Jag säger inte att Galleri FS har dåliga bilder. Absolut inte. Det är många fina bilder där, men inte så många som tar ut svängarna. Nåväl, jag gräver inte ner mig för det.  Anders Berlin och jag har en privat tävling; Den som först får in en bild i Galleri FS har förlorat. Det är väl därför vi så sällan försöker.

Jag har gett den titeln "Sunrise". Bilden är tagen på Örnäs camping i Åmål  tidigt en morgon när solen just har kommit upp ur horisonten. Jag står uppe på en kulle intill husbilscampingen.

Bilden är tagen med min Nikon F6, Nikkor 50/1,4 och med filmen Acros 100. Jag pressar filmen till 1600 ISO (fyra steg). Jag använder t o m ett rödfilter för att få ytterligare effekt ur den. Ja, döm själv. Jag blev nöjd med resultatet även om negativet blev väldigt svårkopierat. Men som digitalbild duger den. Utom i Galleri FS där jag inte hittar många som törs ta ut svängarna i bildredigeringen. Där gäller det nog att hålla sig till mainstream.

Eders Hängivne

911

Om milstenar i världshistorien

Idag minns vi en av värlshistoriens större (och tråkiga) milstenar. Attacken på World Trade Center och Pentagon tisdagen den 11 september 2001. Jag tror vi alla vet vad vi gjorde den dagen. Jag jobbade (förstås). En arbetskamrat kom och skrek i vårt öppna landskap att ett flygplan hade kraschat in i WTC:s ena torn. TV:n i ett konferensrum var påsatt och vi skyndade dit för att se nyheterna i realtid. Medan vi tittade förundrat kom det ett plan till och kraschade in i det andra tornet. Det var overkligt, som en film. Hände det verkligen? När Berlinmuren föll minns jag inte vad jag gjorde men det var likafullt en annan milsten i världshistorien. I båda fallen finns ett tydligt före och efter i vår tideräkning.

En helt annan milsten i historien står min farfar för. Han bodde i Slottsbron, strax söder om Grums i Värmland. Vid något tillfälle hade han ett ärende till Säffle och han passade på att gå till frisören och klippa sig. Denna händelse refererade farmor till när annat skulle ihågkommas. "Det var året före Gösta klippte sig i Säffle". Eller några år efter. En milsten inom familjens tideräkning. Vilket år det var tror jag ingen kommer ihåg längre. Både farmor och farfar är sedan länge döda. Jag tror att farmor klippte honom annars och det var nog därför det var så märkvärdigt, så minnesvärt.

Min pappa tog bilden med sin Rolleicord i slutet av 60-talet

Eders Hängivne