Jag kapitulerar
Om att fotografera i färg
Alla filmer har det höjts priset på. Och särskilt färgfilm. Jag fotar inte så mycket att det lönar sig att framkalla själv ens. Kemin kostar för mycket och blir snabbt dålig. Att lägga filmerna i kylen tills jag har 12-16 rullar kan ta ett par-tre år. Jag har kört Tetenals 1-liters C-41 kit. Senaste gången framkallade jag 3 rullar som blev som de skulle. Några månader senare framkallade jag en till i samma kemi och den blev skit. Så 500 kr för tre rullar blir mycket pengar per bild. Plus en förstörd film. Så jag framkallade ytterligare ett par rullar hos Qpix.se à 139 kr per styck. Här kommer en bild från de senaste rullarna.
Ericsson studio i Kista tagen med Olympus OM-2n och Zuiko 35/2 och filmen Fuji Superia Xtra 400
Så jag har kapitulerat för den kostnadsmässiga delen av färgfilmsfotografering. Jag är ju nybliven pensionär. Vill jag fota färg i fortsättningen får det bli digitalt.
Svartvitt överger jag dock inte. Där kapitulerar jag med döden. Eller "över min döda kropp" som en del säger.
Eders Hängivne
PS
Fast jag har några rullar 120-film i frysen. Så vid högtidliga tillfällen laddar jag nog en mellanformatare i alla fall.
Jag håller med om att det har blivit dyrt, men jag framhärdar med negativ färgfilm. Mycket beror det på att jag har plåtat det mesta av av det jag vill plåta. Jag kan sålunda ransoner mig hårt. Jag tar inga onödiga bilder eller slarvbilder numera.
Jag står ännu så länge ut med priset på Ilford HP5 och FP4, så jag fortsätter att vid högtidliga tillfällen fota analogt svartvitt! Ett par gånger i veckan alltså! Eller som vissa ungdomar säger, fota riktig fotografi! ;)
B)
Senast jag var ute med digitalkameran kom jag på mig själv efteråt att jag aldrig tittade på skärmen (av gammal analog vana) men bilderna blev som de skulle i alla fall. Man kanske blir lite styv i korken när man kört analogt ett bra tag =)