Mitt fotografiska minne

Spara skitbilderna!

Om bilders värde om några år

Skitbilderna behövs tillsammans med de andra som är bra. På så vis bygger man en kontext. De är viktiga för sammanhanget. Om några decennier ger de en bättre helhetsbild. Allra tydligast blir det på en kontaktkarta på en filmrulle. Där ser man i vilken ordning bilderna är tagna. De bra tillsammans med de mindre bra och skitbilderna. Tillsammans skapar de en berättelse.

Lånad bild från internet

Men även i ett album kan man gott sätta in skitbilderna så bildar de tillsammans en kontext som berättar något.

 

Eders Hängivne

Inlagt 2021-12-30 16:57 | Läst 2557 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Helt riktigt – om nu kontextbilder skall klassas som skitbílder. Snarast är det väl så att när man lång tid efter skall göra något av ett material så gör just det kontextuella greppat, att det som kanske tidigare sågs som skitbilder (mindre användbara kringbilder), nu ger ett fint sammanhang – som du konstaterar.
I gamla tider var svartvit film billig, speciellt när man som jag laddade själv från 30.5-metersrullar. Då blev varje enskild exponering gjord till en väldigt låg kostnad. Det gjorde att jag under 1970-talet kunde dra iväg bildserier nästan lika lättsinnigt som dagens digitalfotografer.
Nu – ett femtiotal år efteråt, kan jag se på mina negativark i pergamynt vad jag med rödpennan ringade i som användbart. När jag så tittar på negativen runt ikring, ser jag för det mesta underlaget till en berättelse.
Svar från N Thomas Meldert 2021-12-30 21:23
Kul att du håller med Peter. Jag har inte gjort kontaktkartor på mycket länge men jag funderar på att göra det igen. I alla fall ibland.
Jag tycker det är kul att gå genom gamla negativark, och många bilder håller än. Men varför använda en stulen bild i stället för att visa en egen skitbild?
Svar från N Thomas Meldert 2021-12-30 21:23
Jag ville visa en kontaktkarta men jag har inga egna.
Fredrikpersson 2021-12-30 23:15
Känns som ett hyfsat dåligt argument, tycker jag.
Anders F. Eriksson 2021-12-31 15:33
Hade det inte varit mer illustrativt att använda en skitbild som senare visat sig vara värd att spara? :)
Instämmer!//GöranR
Idag behöver ju heller inte de bilder vi klassade som skitbilder på den analoga tiden, nödvändigtvis fortsätta vara det rent tekniskt sett om de putsas lite digitalt. Ibland funkar det - men inte alltid.
Tack för ett intressant påpekande Thomas! Jag skall börja kolla litet i negativen före och efter mina sk. bra bilder!
/B
Har faktiskt numrerade kontaktkartor av alla svartvita filmer jag nånsin tagit, både småbild och mellanformat. I pärmar, med år, datum och kamera skrivet på baksidan av varje karta. Och förstås alla negativen i pergamyn i egna boxar.

Faktiskt intressant att bläddra igenom kontaktkartorna, med en lupp i handen. Men, ärligt talat, att rulla genom de intrimmade digitalbilderna i Lightroom är roligare. Fast man missar ju missarna, s a s... De är bortgallrade på diskarna, men finns på negativremsorna.

Tyvärr är mina diabilder ett enda kaos...:-(
syntax 2021-12-31 10:43
Du pekar på den stora svarta fällan med den digitala hanteringen – bevarandefrågan. Det är för lätt att döda en bild, man trycker bara på en knapp. Med det analoga rör vi oss i i stället i en fysisk verklighet. Om man inte gör sig besväret att aktivt slänga i den fysiska papperskorgen, så finns allt kvar – för den händelse det skulle visa sig vara intressant långt senare.
Jag har dragit mina konsekvenser av detta även när det gäller den färdiga bilden. När det gäller bilder som jag tycker är bra och som har allmänintresse, så gör jag stora snygga fysiska bilder, bilder som jag ger en lämplig inramning med ett album eller liknande. Sedan ger jag det som present till utvalda personer. Då blir det svårare att slänga – lättare att lägga i en låda.
Svar från N Thomas Meldert 2021-12-31 14:26
Det brukar vara ett ömsesidigt nöje att ge bort en bild på papper. Mycket uppskattat och mycket mer belönande än några likes på sociala medier.
syntax 2021-12-31 14:45
Visst - det är ju därför som sociala medier snarare är (a)sociala. Man träffar ju inte en käft!
Canalog 2021-12-31 15:16
Håller med dig helt Thomas!
En fråga i sammanhanget, ang. diabilderna fr ”anno dazumal..”

Jag gjorde nyss en grovgallring bland mina dior fr sent 50-tal och framåt. Jag har ju inte så våldsamt många, kanske 8-10 st GePe magasin med 2 x 40-bilders i varje. I vilket fall som helst, det riga 20-tal 24x36 diabilder jag valde ur för att filmscanna, var delvis glaslösa Kodakchrome (pappersramarna), dels öppningsbara Agfaramar m glas och äldre ramar med glas där bildena m hj a sin perforering klistras mot diaramen med nån typ av svart tejp…

Jag har alltså ”brutit upp” de glasade & invändigt tejpförsedda diorna för att kunna scanna dammfritt, och när dom är scannade så …”behöver jag väl inte ha kvar diorna,?” tänkte jag…Så jag kastade dom 12 st bilderna av den typen som jag hade brutit upp, tillsammans med deras gamla ramar. Dumt? ja kanske - tänkte att när jag nu i a f har dom digitalt, så räcker det!

Skulle kanske sparat dom på nåt sätt…det blir ju stort slöseri att sätta in en ruta per rad på pergamynbladet…eller…
skaffa nya glaslösa ramar? Finns det ö.h.t a,tt köpa såna nuförtiden?

Tredje alternativet är väl att ”glömma & kasta allt analog j-a skräp, det är bara tramsigt att fortsätta vara analog bakåtsträvare, det är hel-digitalt som gäller nu…”

Vad råder ni mej till?
/B
ps. einen guten Rutsch ins Neue Jahr 2022!
;B
sodeto 2021-12-31 19:53
Jag har också alla mina sv filmer sparade i mappar / kamera. Alla filmer har också sina egna kontaktkopior. Det gör det så mycket lättare att ha koll på vad som finns var.
Jag har fortfarande alla dior kvar (och det kommer fler hela tiden). Ingen tanke på att slänga dem. Det finns ingen större fröjd för ögat än ett välexponerat och -projicerat dia!
Diaramar finns fortfarande att köpa, och använda får man halvgratis på t.ex eBay.de.

Tommy S.
syntax 2021-12-31 21:01
Jag håller med dig Tommy – man slänger inte dia.
Själv inledde jag för ett tiotal år sedan inskanning och bildbehandling av mina ca 30 000 Kodachrome 25 (Kodachrome II) dia, löpande mellan åren 1967-2003.
Att lära sig att skanna och bildbehandla Kodachromefilmerna är mycket svårt. Det borde finnas speciella program för denna griniga men högkvalitativa film – men det finns det inte vad jag vet, man måste lära sig den hårda vägen. Jag känner folk som har skannat sina dia i tre omgångar, innan resultatet blev riktigt bra. Då står man där med lång näsa om man har slängt originalen efter den första skanningen!

Det hindrar inte att jag projicerar mina dia ibland. För ett antal år sedan hade jag visning av Kodachrome 25 i nedsläckt vardagsrum för ett gäng ungdomar. Dom var mållösa! Något så häftigt i bildväg hade dom inte sett i hemmamiljö tidigare. Jag håller alltså helt med dig även på den punkten.
Sten-Åke Sändh 2022-01-02 00:09
Börje, om man tvättar sina dian rena ordentligt så kan man ju alltid spara dem i plastfickor och skanna om eller reprofoto om senare i fall våra efterbehandlingsverktyg får ett oväntat lyft. Då slipper man ju i alla fall ifrån alla dessa galet skrymmande diamagasin.

... men Peter träffar ju en öm punkt också. Man missar ju nostalgin i en diavisningskväll med chips och poppkorn och en reflektorduk och diaprojektor för kidsen i släkten, om man skrotat allt som ju jag successivt gjort. Jag hivade min Paximat-projektor för flera år sedan så jag har inte ens någon möjlighet att visa ens det jag har kvar i ramar. Det kanske var lite förhastat :-( men jag var helt säker att det ju inte skulle kunna hända.
Vi är helt överens, jag har alla mina svartvita negativ från 50- och 60.talen sparade i negativalbum, och jag hittar hela tiden sånt som jag då aldrig trott skulle vara värdefullt. Bilder som är uppåt 70 år är liksom värdefulla oavsett teknisk kvalitet och artistisk finess. Det värsta är att jag sparar de flesta av mina digitala foton också........Bra och intressant blogg! Hälsningar/ Björn
Sten-Åke Sändh 2022-01-03 18:10
Jag gjorde ett par A3-tavlor med Waxholms-motiv som jag gav bort på nyår och då gick jag igenom många av mina digitalt födda bilder jag tagit sedan 2005 och det jag så då var två saker. Dels att jag behövde göra om en del efterbehandling jag gjorde med tidigare versioner av Lightroom som inte alls håller samma möjliga klass som Photolab 5 kan ge idag och den andra var att jag då tog en hel del bilder i JPEG, vilket jag verkligen ångrar idag. Mina tidiga JPEG:s sparade jag heller inte i kvalitet 12 eller 100% utan mer komprimerade, vilket jag ju aldrig gör idag.

En sak beträffande mina dian så är jag förvånad över hur pass bra och jämnt exponerade de faktiskt normalt är. Alla är tagna med min gamla Pentax ME och tur är väl det för på den analoga tiden fick man bara inte misslyckas med exponeringen av just dian. (men idag kan man ju faktiskt rätta till det betydligt enklare än då).
Khalad 2022-01-03 18:22
Dom första digitalåren körde jag också jpeg och liksom du ångrar jag det. Där finns inte alls samma möjligheter att jobba med efterbesrbetning som med RAW