Utanför mainstream

Om Galleri FS

Det var längesen sist jag försökte få med en bild i Galleri FS men för ett litet tag sen försökte jag i alla fall. Det gick inte den här gången heller. Jag fick ett mail där jag föreslås idka i alla fall något uns av självkritik. Jag undrar om man skulle säga likadant till en konstnär? Nu var min bild analog (förstås) och jag tog ut svängarna ordentligt med filmens egenskaper. Jag tyckte resultatet blev bra. Så bra att jag skickade in den till National Geographics för några år sedan och fick den publicerad bland läsarnas bilder. Men det är ju inte Galleri FS det. Jag säger inte att Galleri FS har dåliga bilder. Absolut inte. Det är många fina bilder där, men inte så många som tar ut svängarna. Nåväl, jag gräver inte ner mig för det.  Anders Berlin och jag har en privat tävling; Den som först får in en bild i Galleri FS har förlorat. Det är väl därför vi så sällan försöker.

Jag har gett den titeln "Sunrise". Bilden är tagen på Örnäs camping i Åmål  tidigt en morgon när solen just har kommit upp ur horisonten. Jag står uppe på en kulle intill husbilscampingen.

Bilden är tagen med min Nikon F6, Nikkor 50/1,4 och med filmen Acros 100. Jag pressar filmen till 1600 ISO (fyra steg). Jag använder t o m ett rödfilter för att få ytterligare effekt ur den. Ja, döm själv. Jag blev nöjd med resultatet även om negativet blev väldigt svårkopierat. Men som digitalbild duger den. Utom i Galleri FS där jag inte hittar många som törs ta ut svängarna i bildredigeringen. Där gäller det nog att hålla sig till mainstream.

Eders Hängivne

911

Om milstenar i världshistorien

Idag minns vi en av värlshistoriens större (och tråkiga) milstenar. Attacken på World Trade Center och Pentagon tisdagen den 11 september 2001. Jag tror vi alla vet vad vi gjorde den dagen. Jag jobbade (förstås). En arbetskamrat kom och skrek i vårt öppna landskap att ett flygplan hade kraschat in i WTC:s ena torn. TV:n i ett konferensrum var påsatt och vi skyndade dit för att se nyheterna i realtid. Medan vi tittade förundrat kom det ett plan till och kraschade in i det andra tornet. Det var overkligt, som en film. Hände det verkligen? När Berlinmuren föll minns jag inte vad jag gjorde men det var likafullt en annan milsten i världshistorien. I båda fallen finns ett tydligt före och efter i vår tideräkning.

En helt annan milsten i historien står min farfar för. Han bodde i Slottsbron, strax söder om Grums i Värmland. Vid något tillfälle hade han ett ärende till Säffle och han passade på att gå till frisören och klippa sig. Denna händelse refererade farmor till när annat skulle ihågkommas. "Det var året före Gösta klippte sig i Säffle". Eller några år efter. En milsten inom familjens tideräkning. Vilket år det var tror jag ingen kommer ihåg längre. Både farmor och farfar är sedan länge döda. Jag tror att farmor klippte honom annars och det var nog därför det var så märkvärdigt, så minnesvärt.

Min pappa tog bilden med sin Rolleicord i slutet av 60-talet

Eders Hängivne

Laddad favorit

Om Olympus 35RD

För ca 10 år sedan fick jag denna kamera av mamma och satte genast i en film. Efter halva rullen fallerade slutaren. Jag lämnade in den till Werner på LP Foto och han fixade den. När jag efter ett par år skulle använda den igen hände samma sak. Besviket lät jag den stå. Werner lämnade oss alla så när jag ville använda den fick jag kontakt med Analoga kameror i Sundbyberg. Han var lite tveksam men lät mig skicka in den. Och jodå, han fixade den och den har funkat sedan dess. Det är bara fotografen som inte har funkat. Men nu har han laddat den igen med en rulle Ilford Delta 400 den här gången. Wish me luck.

Det har skrivits en del om Olympus 35:or här.

Eders Hängivne

Färdigsprucket

Om arkitekternas lek

Jag har jobbat några år i Kista. Först i hus 30 sedan i hus 9. Granne med hus 9 ligger hus 10. Det är detta hus det här inlägget ska handla om. Hus 10 alltså, på Isafjordsgatan 10.

Här har arkitekterna varit på lekhumör och byggt in sprickor i fasaderna redan från början. På tre sidor i alla fall.

Huvudentrén på Isafjordsgatan.

Den största sprickan är vänd mot Isafjordsgatan. Söderut alltså.

Fasaden mot Blåfjällsgatan. Västerut. Här finns ingen entré.

Bakvägen mot Modemgatan. Norrut.

Här är sprickan lite djupare än vid huvudentrén. Hus 9 speglar sig längst in i den. Det står bakom mig.

Jag kan inte låta bli att undra hur mycket det kostade extra när huset var sprickfärdigt.

Eders Hängivne

En del dagar är bättre än andra

Om att gilla livet

Det finns böcker om allt

Eders Hängivne