Matlagningsprocess i mörkrummet

Att framkalla färgfilm med sous vide-metoden

De flesta tänker nog att framkallning av färgfilm är mycket svårt. Tvärtom är det enklare än svartvitt. Framkallningsprocessen är standardiserad och ganska snabb och erbjuder lägre risk för att göra fel. Alltid samma temperatur. Alltid samma tider i de olika baden ( med en mindre förlängning beroende på hur många rullar som kemin har kört tidigare). En liter kemi räcker till 12-16 filmer och kostar i nuläget knappt 300 kr (Tetenals C-41 kit). Förmodligen räcker det till flera men jag vill inte chansa med fler filmer efter all möda man lagt ner på att fotografera varje rulle. Jag vill inte förlora några bilder p g a dålig kemi.

Det här behöver du

• 1 st Sous vide. Googla och du hittar massor med inköpsställen
• 1 st plastbalja som ska rymma sous vide, 2 enliters flaskor och en framkallningsdosa samtidigt. Tänk på att vattnet ska täcka flaskorna upp till halsen
• 3 st 1-liters bruna glasflaskor (Photax)
• 1 st Framkallningsdosa (t ex Paterson)
• 1 st tidtagare. Finns i mobilen eller använd äggklocka eller något annat som visar tid ( minuter + sekunder)
• 1 st 1-liters Färgframkallningskit C-41 eller E-6 (t ex Tetenal)

Sous vide monterad på en plastbalja från Clas Ohlson

Tetenals C-41 kit

1-litersflaskor till kemin

Så här gör du

• Ladda dosan med film
• Blanda kemin i glasflaskorna enligt instruktion i framkallningskitet
• Ställ ner framkallningsdosan, framkallningsflaskan och blekfixflaskan i baljan
• Sätt fast Sous vide (doppvärmaren) på baljans kant
• Ställ in en temperatur på 38,5°C. Då blir kemin ganska exakt 38°C i flaskorna
• Låt stå och  kontrollera att temperaturen i framkallningsflaskan har nått 38°C
• När temperaturen i framkallaren är rätt är det bara att köra igång som vanligt
• Häll i framkallaren och starta din tidtagare. Tider står i manualen som finns i kitet
• Agitering: Antingen tar du upp dosan och agiterar som vanligt ett par gånger eller så använder du agiteringspinnen och snurrar spolarna i dosan med den. Agiterar du med pinnen behöver du inte sätta på dosans lock
• Häll tillbaka framkallaren i framkallningsflaskan. Tratt rekommenderas
• Häll i blekfixet och starta din tidtagare igen. Agitera som ovan. Tid enligt manualen
• Häll tillbaka blekfixet i sin flaska
• Skölj under rinnande vatten
• Öppna dosans mellanlock och häll i stabilisatorn
• Lyft spiralerna i i centrumpinnen under någon minut. Lyft upp och låt stabben rinna av.
• Ta ur filmerna på vanligt sätt och häng upp på tork.

Eders Hängivne

PS
Du kan laga mat med din sous vide också. Den är avsedd för att tillaga vacuumförpackad mat i kastrull. Det kommer jag dock aldrig att göra.

Ännu en -54

Om Voigtländer Vito II

Jag borde väl sluta att skriva om gamla kameror men det är ju så kul. Jag är ju ingenjör och tycker det är extra kul att se hur olika kameratillverkare hittar på konstruktionslösningar på olika funktioner. En fascinerande hobby bara det. Eller bara en yrkesskada =)

Sist jag var hemma i Åmål fick jag en kamera av min mamma. Hon hade ärvt den av sin kusin, ingenjören Gunnar Hansson som arbetade på ASEA i Västerås och mest höll på med bromsarna på loken. Han skaffade troligen den här kameran, Voigtländer Vito II, strax efter att den kommit ut 1954. Tillverkningen upphörde 1955. På 60-talet köpte han en annan Voigtländer med exponeringsmätare. Den har jag också förärats av min mamma för några år sedan.

Att denna modell är en -54:a vet man eftersom det var det året man introducerade blixtskon på den modellen. Först som ett tillbehör som kunde sättas på och tas av. Senare samma år som fast integrerad med toppkåpan. Min är den förra varianten.

Nu har jag laddat den med en egenrullad HP5+ och den får hänga med i någon ficka när jag befinner mig därute i världen. Den är så liten att den verkligen förtjänar att kallas en pocketkamera.

Eders Hängivne

The Balda experience

Om bilder från en Balda Jubilette

Som jag berättat i ett tidigare inlägg fick jag en bonuskamera när jag köpte en annan. En Balda Jubilette från deras 30-årsjubileum 1938. Fullt fungerande. Jag laddade den med en rulle FP4+ och lät den hänga med på alla turer under sommaren. Allt är manuellt på den och sökaren har ingen koppling till objektivet. Det blev till att uppskatta avståndet och sikta bra med den minimala sökaren. Ingen coating finns det heller så man fick tänka sig för lite. Jag tycker det gick bra. Här kommer några bilder från den rullen.

Vi hälsade på hos den mäktiga kvarnen i Kungs Husby

Lotteribodar

Slottsträdgården på Ulriksdal

Motljusbild från stenbrottet i Stenhamra

Eders Hängivne

PS
Alla bilder framkallade i Rodinal och stående framkallning.

Hököga - men ingen indian

Om en lådkamera

Den andra gamla kameran jag fick samtidigt med polacken var en Kodak Six 20 Hawkeye som tillverkats 1938. Bara det året. Inget mer. Som alla Kodaks lådkameror är den enkel och billig. George Eastman ville ju att alla skulle ha råd att fotografera. Och han ville tjäna pengar. Kameran är klädd med präglat papper på något som liknar kartong och har plåt i de vitala inre delarna. Plus en enkel lins förstås. Den tar 620-film som namnet antyder men en 120-rulle funkar om man tar en sidavbitare och klipper ner spolgavlarna till papperet.

Jag laddade den med en Ilford Delta 100 men borde kanske ha kört en Pan F. De här kamerorna har så långa slutartider att det lätt blir överexponerat i solsken.

Det är ingen större idé att ange några tekniska data. Allt är minimalistiskt. Snäppet över hålkamera. om man säger så. En bländare, en tid. That's it.

Den här har nog varit med om en del. Den ena sökarspegeln ligger och skramlar i kamerans främre del, den andra är så oxiderad att man bara kan skönja det man siktar på. Jag valde att sikta med kameran och hoppas på det bästa. Ingen precision precis men det duger.

Och så bilder då från George Eastmans version och vision om amatörfotografi.

När jag ser resultatet undrar jag om inte George Eastmans ambition att tjäna pengar i själva verket motverkade hans vision om amatörfotografi för alla. 

Eders Hängivne

PS
Kameran hamnar i den museala avdelningen i hemmet och kommer på sin höjd att få vara rekvisita om jag någon gång får ändan ur vagnen och kör min egen version av "the Kodak girl".

Historiens vingslag

Om en jubileumskamera

Jag har köpt en hel del kameror på auktionssajterna världen över genom åren. Allt färre nu för tiden än för några år sedan. Nu gör jag mig av med en del istället. Årsnettot har varit negativt några år nu. Och det är bra. Jag har ändå för många kameror som det sitter en rulle i. En fördel är förstås att jag kan välja kamera efter film som passar för tillfället.

Nå, det var inte det det här skulle handla om. Tidigare i livet när jag bara hade en kamera att fota med hade jag en tid en Olympus µ:mjuZOOM 115. I princip från 1999 och fram till dess att jag började med digitalt 2004. Den var med överallt där jag var. Till Amerika där mina föräldrar och jag hälsade på släkten som jag lyckats återknyta kontakten med via detektivarbete på internet. Till Spanien där jag träffade Hon som kom att bli min fru. Alla båtturer på Vänern blev dokumenterade med den. Jag har använt den då och då under de senare åren också men eftersom jag skaffat några gamla drömkameror som jag helt plötsligt hade råd med så blev det inte så ofta. Jag lånade nyss ut den till äldsta barnbarnet med fräscht batteri och en färsk svartvit film. Baktanken var förstås att locka in henne i den analoga fotovärlden. Och så gick den sönder efter bara ett par bilder. För att inte besvikelsen skulle bli för stor skaffade jag snabbt en annan kompakt point-and-shot med autofokus och auto-allt. Det där manuella får jag nog introducera senare.

Harmsen över att min sista kamera från den tid jag bara hade en hade gått sönder, bjöd jag på och vann en likadan. När jag packade upp paketet var det första jag hittade något helt annat än jag förväntade mig. En Balda Jubilette från deras jubileumsår 1938. Fullt fungerande. T o m sekunden var nästan rätt. Värre var det med T, men det använder jag ju aldrig. Jag måste ju bara testa den så jag satte  in en rulle FP4+ i den . Eftersom den är så liten kan den gott få hänga med lite varstans i någon ficka. Eller vad säger ni?

Balda Jubilette 1938

Eders Hängivne

PS
Jorå, Olympusen var med i paketet också.