Mitt fotografiska minne

Gatufotografisk premiär - och flopp

Egentligen är det ingen premiär. Fotograferat på gator har jag gjort sedan jag började fotografera men för att högtidlighålla mitt inträde i Gatufotopoolen gav jag mig ut att gatufotografera med föresatsen att nu ska det vara människor i bilderna. I varenda bild! Till saken hör att jag nu läser Kurt Bergengrens bok ”Fotografera är nödvändigt” och har tagit intryck av en del av de fotografer han skriver om. Nåväl, ut i vimlet och ta bilder på folk. Dagens utrustning var en Olympus 35RD mätsökarkamera med Tmax 400 i buken. Jag fick den av mor i maj. Hon använder den inte längre. Och jag har ett nyårslöfte att uppfylla.

Började i Björns trädgård på Medborgarplatsen men var inte nöjd med det skarpa solljuset och de mörka skuggorna. Ingen bild. Gick vidare till Fatbursparken som var så fin i våras med sina blommande träd. Nu var den bara grön och inte alls lika fin. Tog ett bröstskott på ett tystlåtet par längs vägen.


Ruta sex. Laddat möte.

Lite närmare Södra station gjorde jag mitt första övertramp. Stockholms stads allmänna cykelpool utan en levande människa i närheten! Jag var medveten om brottet och gick vidare bannande mig själv. Jag hade behövt den Alvedon som cyklarna gör reklam för.


Ruta sju. Cykelstånd.

 

Mariatorget. Folkvimmel och fina möjligheter till bilder. Tog flera skott här och hoppades mycket på en del. Gick Hornsgatan ner mot Slussen och trampade sånär på en skateboard vid trappan ner till Södermalmstorg men klarade mig från en klassisk cartoonvurpa. Såg att Stadsmuseet var öppet så jag passade på att titta på SvD:s reportagebildutställning. Till min förvåning kände jag igen en del bilder. Och ändå läste vi aldrig Svenska Dagbladet i de västra provinserna där jag kommer ifrån. Kanske NWT köpte några? Nu letade jag mig ner i katakomberna vid Slussen för att hitta Affes hörna och denna gång lyckades jag. Inte en kotte där! Gick gången bort och där! Nere vid en busshållplats satt en ensam resenär och väntade. Jag tog i lugn och ro två skott. Gick vidare in i mörkret och kände mig som en upptäcktsresande som trampade ny mark. Så småningom uppdagades en väbekant syn; Gamla stan. Så jag gick dit där Djurgårdsfärjorna anlöper ty där var mycket folk. Tog många bilder här och filmen närmade sig sitt slut. Bestämde mig för att spara några rutor till hemfärden även om jag inte gillar att fotografera i tunnelbanan. Gick längs kajen till Gamla stans tunnelbanestation och tog tåget hem. Rullen tog slut innan jag klev av.

 

Framkallning. Jag gillar det ordet. Att kalla fram något (ur mörkret). Men min fru gillar inte lukten. Kemikalierna ligger på 24°C och jag kör fem minuter, stoppbad 30 s, fix 7 min drygt, skölj 30 min. Sanningens minut är slagen. Har jag lyckats i föresatsen att ha människor i alla bilder? (förutom Alvedoncyklarna förstås) De första åtta bilderna ser ut som bilder sedan är allting svart som i graven! D v s överexponerat som om slutaren ville gömma sig för solen i objektivets periferi. Jag sneglar misstänksamt mot kameran, tar den och testar medan jag stirrar rakt in i objektivet (som står på full glugg) och ser till min förfäran att slutaren öppnas mycket långsamt och stannar i öppet läge och stängs inte förrän jag ”drar fram” mera film. Och jag som hade hoppats på en del fina bilder... men efter ruta åtta gick den sönder. Jag fick i alla fall bilder till nyårslöftet. Och en ordentlig promenad.

 


Första rutan. Genom fönstret hemma i Åmål med nyladdad film


Ruta åtta. Motorcyklar på Swedenborgsgatan. Sista normala rutan.

PS addendum

Nu har jag gjort några fina bokmärken av den svarta negativremsan =)

Inlagt 2009-07-26 09:37 | Läst 10128 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Bokmärken är ju bra att ha och en promenad är inte heller så tokigt. Och förresten så tycker jag gatufoto är svårt även om kameran fungerar.
/Pa
Svar från N Thomas Meldert 2009-07-26 12:26
Jag känner mig inte riktigt bekväm än med att fota människor på gatan. Men man lär sig väl om man bara envisas med sig själv =) Promenera är bra för hälsan och det är lättare med en kamera i handen. För mig i alla fall. Bokmärkena? Ja nån nytta ska man ju ha av filmremsan!
DE bilder som blev, blev ju bra. Jag har själv precis börjat lufta en Olympus 35RC, filmen är ännu oframkallad.
/John-Erik
Svar från N Thomas Meldert 2009-07-26 15:27
Vi får väl hoppas då att din håller hela vägen. Min fick nog en chock av att plötsligt börja användas =)
Motorcyklarna blev ju bra, och det är människor med också. Hoppas att kameran går att fixa, vore ju synd om det var sista sucken när resultatet blev så fint!
Hälsningar Ylva
Svar från N Thomas Meldert 2009-07-28 06:54
På de bilder som blev sabbade fanns det mycket intressantare och närmare bilder av människor. Det är bara att ge sig ut igen! Vi får se om jag ger mig på kameran. Den var himla trevlig att fota med och är värd ett försök.
Otroligt fina svartvita bilder med din Olympus 35 RD.
// Mvh S-O
Svar från N Thomas Meldert 2009-11-08 15:45
Jo, jag sörjde verkligen att den slutade funka. Den var väldigt trevlig att fota med.