Bildkris!

Det är lika bra att erkänna det som alla märker: Jag laddar upp väldigt lite bilder nu och kommentarlustan har sinat. Kan fotografer ha en identitetskris? Jag undrar ibland vad jag är för en fotograf egentligen. Naturfotografi har jag lämnat bakom mig för länge sedan. Det lockar inte alls. Vad gör man när stadslandskapsfotografering har gått i stå och gatufotograferandet aldrig riktigt tar fart. Jag vägrar ställa mig vid diskhon och fotografera vatten! Vad är min gren, egentligen?  Det är roligt att fotografera människor men när man gör det hellre än bra, ska man då låta bli?

Jag har varit bortskämd länge nu med gott om tid och rika tillfällen till fotografering. Kanske har jag förfotograferat mig? Kommer lusten tillbaka om jag håller upp ett tag? Eller ska jag bara stöna på och ta bilder tills det går över?

Jag har skaffat mig lite fotoböcker under året och på köpet har jag blivit kräsen med bilder och har börjat slänga en massa av mina bilder i datorns papperskorg och sen tömt den ordentligt. Negativen slänger jag dock inte. Det blir så pilligt att bara ladda enstaka bilder i skannern så jag sparar alla remsor som en slags dokumentation över en ivrig amatörfotograf. Eftersom jag gillar historia vill jag ju att framtida forskare ska finna arbete genom att försöka reda ut vem som tagit de där bilderna. Jag undrar också vilka slutsatser ännu mer framtida arkeologer kommer att dra när de ser de remsorna. Kodade svart/vita bildmeddelanden från antiken. Förunderligt nedtecknade på transparenta band. Synbarligen utan mening och budskap.

Jag famlar i mörkrummet efter ljus att göra bilder av. Men allting tycks ha slocknat eller hittat ett svart hål. Mörkret är kompakt, typ bländare 704. Det finns inga lysdioder i mina gamla kameror som kan lysa upp tillvaron lite. Framkallningen står i sin dunk och oxiderar och är snart mogen att hällas ut. Årgångsframkallare har väl ingen någonsin hört talas om?

2009-10-09 21:55   begust

Just nu har jag inte heller lust/ork att kommentera, och jag har aldrig varit så flitig som du.
Inspirationen kommer och går har jag märkt. Just nu tar jag mest bilder i jobbet och så uppdragsfotografering då. I alla fall kul att fakturera :)
Lycka till med adrenalinkicken! KOlla mitt mail, lite inspiration på söndag?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-10-09 22:06

Jo, det är väl av övergående art =) Jag brukar komma igen, vad som än händer. På söndag har vi arbetsdag i bostadsrättsföreningen och förresten så är jag måttligt intresserad av nästa års utställningstema. Håller mig nog till den fria delen då om det finns plats.

Svara

2009-10-09 22:01   Marols

Jag tror att det är många som känner som du gör!
Undertecknad är en av dom. Inspirationen ligger på minus just nu, men jag låter det vara så och låter "bilderna i huvudet" samla sig på hög, för att så småningom kunna bli bilder på fs så småningom.
Jag tror det är nyttigt med en liten konstpaus ibland faktiskt!
Ha en go helg!
/maria

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-10-09 22:13

Så du letar också efter ljus i mörkrummet? =) Jag har lite idéer och sånt men steget till handling är ibland långt. Jag behöver lust och ibland blir det för mycket lust =) Nu åker jag till Åmål på måndag. Då kanske livsandarna vaknar till.

Svara

2009-10-09 22:07   Anna-Lena Forsman

Thomas!
Tack för en stunds "trevlig" läsning:-) Ja, för är väl bättre än att läsa om andras vånda och frustration och känna igen sig??:-)
Dessutom två VÄLDIGT bra bilder nr 1 och 2..
Ja..jag är superimponerad!
Ha en fin helg Thomas! Själv ska jag åka ut till Almåsa tidigt imorgon bitti. Lennart min sambo har ett litet uppdrag där. Under tiden ska jag försöka hitta min inspiration igen:-)

/Anna

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-10-09 22:20

Ojdå. Oväntat beröm för bilder som jag ratat förut =) Den sista bilden kom med bara för att insinuera för mig själv att det kanske är dags att gå till ögondoktorn =) Alla bilder är förstås tagna med gamla kameror från 1940 och 1952. Kommer din digitala att fungera om 69 år? Lycka till i Almåsa. Om du hittar nån inspiration där så tala om det för mig så att jag kan åka till "ungdomens källa" =) Själv åker jag hem till Åmål några dagar och letar.

Svara

2009-10-09 22:25   Peter-L

Be cooool! Det löser sig!! Jag har själv tänkt tankarna som du ställer dig själv. Och faktiskt är ju, att du själv svarar på dina frågor! Har du tänkt på det? Så, jag är säker på att din inspiration kommer tillbaka. Och sedan är du ju en underhållande och utmärkt skribent, kåsör! Till glädje för oss andra!

Njut av helgen, luta dig tillbaka med ett gott glas vin. Fundera kring hur mycket vackert det finns runt om oss..... Och, hur du skall dokumentera det!! Vad, är det vackraste du vet??
Visa mig!

Allt gott! /Peter

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-10-09 22:31

Jag får börja kalla dig Peter Peppare. Du säger precis det jag behöver höra. Jag ska ta det cool i helgen och fundera ut nåt fint att visa dig =)

Svara

2009-10-09 23:58   ylva_h

Men du asså? Dina bilder har ju blivit så himla bra på sista tiden så du kanske har börjat konkurrera med dig själv? ;-)

Jag tyckte den sista bilden var kul. Det finns något lockande i såna där öde bilder. Det är väl därför boken "tråkiga vykort" blev en sån hit.

Kan din spleen bero på att ljuset håller på att försvinna lite kanske? Hoppas entusiasmen kommer tillbaka snart!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-10-10 09:09

Tack för berömmet. Helt oförtjänt tycker jag =) Konkurrera med mig själv?! Schizofreni, digitaljaget mot filmjaget? Nä, men kanske ett övermått av självkritik. Jag tror mer på att det är den turbulenta tid som föregår nästa utvecklingssteg. Det är bara att härda ut.

Svara

2009-10-09 23:58   pic-tor

Jag gill ljuset i bild nr två. Även världsmästare hamnar i tillfälliga formsvackor. Det är bara å gå på som förut å inte stanna eller se sig om....
Hoppsan nu blev det visst en strof ur Ola Magnells Kliff. Du kanske ska köra digitalt ett tag :)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-10-10 09:14

I idrott är det lätt. Det är alltid någon som vinner och någon som kommer sist. Inom fotokonsten är det inte mätbart vem som vinner eller ens önskvärt att någon gör det. All bidrar med sin version av verkligheten och på så sätt är denna konst mycket demokratisk. Jag samlar mig väl bara för att få ihop min version =)

Svara

2009-10-10 02:52   EGW

Sådana där formsvackor upplever vi alla! I gamla tider kallades det helt enkelt för melankoli, varav det ansågs finnas två slag: vanlig bonnmelankoli och den "den skapande melankolin". Den senare ett ofrånkomligt förstadium till skapande. Så när jag har en formsvacka utnämner jag den till ett anfall av "skapande melankoli" :-)

Men det är intressant att se responserna här i kommentarfältet -- du värvar starka sympatier från dina medmänniskor med din uppriktiga bekännelse!

Det skulle förvåna mig om inte din fotoglädje återvände ifall du helt enkelt bara plåtar på. I alla fall är dina bilder alltid sevärda och speciella!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-10-10 09:18

Melankoli är ett bra ord för som det känns nu. "Skapande melankoli" låter hoppfullt så det håller jag fast vid =) Det nordiska kynnet/arvet spelar mig nog ett spratt. Jag har gått igenom såna perioder förr och alltid kommit tillbaka med större lust och glädje. Så jag väntar bara. Så vänta bara! =)

Svara

2009-10-10 10:38   Anders Berlin

Välkommen, Thomas in i klubben! Ja, den för oss som saknar inspiration, alltså! ...men jag har en teori - den kommer tillbaka! Kan redan skönja min egen lust till "the noble art of photography" lura bakom hörnet.

Katalysatorn är 1750 framkallade & inskannade negativ och nästan lika mycket till som ska processas. Där ibland negativen finns lusten som man hade och börjar skönja under betraktandet, gryniga, illa förvarade, flyttade från frys till frys... Nu börjar lusten att infinna sig... ;-)
Ska nog skriva lite i bloggen om det här!
Svarar på ditt mejl inom en snar framtid!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-10-10 22:10

Du verkar vara på G =) Har saknat dig ett bra tag. Håller du på att skanna ikapp alla år? Jag bävar för att börja titta på mina tvåhundra blad med färgneg.
Vi hörs och kanske träffs i Norrköping. Bostad är fixad i Finspång men Peking ligger ju på armlängds avstånd.

Svara

2009-10-10 21:54   Enicar

Jag travar också runt i tillvaron och funderar över vad jag skall fotografera. Undrar om det hjälper om man helt enkelt bara bestämmer sig för ett visst motiv en viss dag?

mvh
Pa

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-10-10 22:07

Det spelar nog ingen större roll vilken metod man använder, bara man fotograferar.

Svara

2009-10-11 22:51   Sabud

Intressant ämne du tar upp! Idé/bildtorka beroende på vikande inspiration har vi nog drabbats av lite till mans. Jag botade min senast genom att överge det tunga artilleriet och skaffa mig en liten och tyst kamera med ljusstark vidvinkel. Sedan lämnade jag skogen för det urbana. Ungefär som när man byter pool;) Känner dock att lusten till naturen inte på något sätt försvunnit utan att det får vila lite.
/Stephan

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-10-12 07:14

Jag kanske skulle göra tvärsom som du. Gå ut i naturen istället för på stan. Det kan vara värt att pröva ett tag.

Svara