Bildkris!
Det är lika bra att erkänna det som alla märker: Jag laddar upp väldigt lite bilder nu och kommentarlustan har sinat. Kan fotografer ha en identitetskris? Jag undrar ibland vad jag är för en fotograf egentligen. Naturfotografi har jag lämnat bakom mig för länge sedan. Det lockar inte alls. Vad gör man när stadslandskapsfotografering har gått i stå och gatufotograferandet aldrig riktigt tar fart. Jag vägrar ställa mig vid diskhon och fotografera vatten! Vad är min gren, egentligen? Det är roligt att fotografera människor men när man gör det hellre än bra, ska man då låta bli?
Jag har varit bortskämd länge nu med gott om tid och rika tillfällen till fotografering. Kanske har jag förfotograferat mig? Kommer lusten tillbaka om jag håller upp ett tag? Eller ska jag bara stöna på och ta bilder tills det går över?
Jag har skaffat mig lite fotoböcker under året och på köpet har jag blivit kräsen med bilder och har börjat slänga en massa av mina bilder i datorns papperskorg och sen tömt den ordentligt. Negativen slänger jag dock inte. Det blir så pilligt att bara ladda enstaka bilder i skannern så jag sparar alla remsor som en slags dokumentation över en ivrig amatörfotograf. Eftersom jag gillar historia vill jag ju att framtida forskare ska finna arbete genom att försöka reda ut vem som tagit de där bilderna. Jag undrar också vilka slutsatser ännu mer framtida arkeologer kommer att dra när de ser de remsorna. Kodade svart/vita bildmeddelanden från antiken. Förunderligt nedtecknade på transparenta band. Synbarligen utan mening och budskap.
Jag famlar i mörkrummet efter ljus att göra bilder av. Men allting tycks ha slocknat eller hittat ett svart hål. Mörkret är kompakt, typ bländare 704. Det finns inga lysdioder i mina gamla kameror som kan lysa upp tillvaron lite. Framkallningen står i sin dunk och oxiderar och är snart mogen att hällas ut. Årgångsframkallare har väl ingen någonsin hört talas om?
Om du kommit ända hit, käre läsare, vill jag bara tala om att det här är ett kåseri och inget manus till en dokusåpa. Jag häcklar bara mig själv för att trissa upp adrenalinet lite så att jag i rena ilskan kan klättra upp ur svackan =)
Inspirationen kommer och går har jag märkt. Just nu tar jag mest bilder i jobbet och så uppdragsfotografering då. I alla fall kul att fakturera :)
Lycka till med adrenalinkicken! KOlla mitt mail, lite inspiration på söndag?
Undertecknad är en av dom. Inspirationen ligger på minus just nu, men jag låter det vara så och låter "bilderna i huvudet" samla sig på hög, för att så småningom kunna bli bilder på fs så småningom.
Jag tror det är nyttigt med en liten konstpaus ibland faktiskt!
Ha en go helg!
/maria
Tack för en stunds "trevlig" läsning:-) Ja, för är väl bättre än att läsa om andras vånda och frustration och känna igen sig??:-)
Dessutom två VÄLDIGT bra bilder nr 1 och 2..
Ja..jag är superimponerad!
Ha en fin helg Thomas! Själv ska jag åka ut till Almåsa tidigt imorgon bitti. Lennart min sambo har ett litet uppdrag där. Under tiden ska jag försöka hitta min inspiration igen:-)
/Anna
Njut av helgen, luta dig tillbaka med ett gott glas vin. Fundera kring hur mycket vackert det finns runt om oss..... Och, hur du skall dokumentera det!! Vad, är det vackraste du vet??
Visa mig!
Allt gott! /Peter
Jag tyckte den sista bilden var kul. Det finns något lockande i såna där öde bilder. Det är väl därför boken "tråkiga vykort" blev en sån hit.
Kan din spleen bero på att ljuset håller på att försvinna lite kanske? Hoppas entusiasmen kommer tillbaka snart!
Hoppsan nu blev det visst en strof ur Ola Magnells Kliff. Du kanske ska köra digitalt ett tag :)
Men det är intressant att se responserna här i kommentarfältet -- du värvar starka sympatier från dina medmänniskor med din uppriktiga bekännelse!
Det skulle förvåna mig om inte din fotoglädje återvände ifall du helt enkelt bara plåtar på. I alla fall är dina bilder alltid sevärda och speciella!
Katalysatorn är 1750 framkallade & inskannade negativ och nästan lika mycket till som ska processas. Där ibland negativen finns lusten som man hade och börjar skönja under betraktandet, gryniga, illa förvarade, flyttade från frys till frys... Nu börjar lusten att infinna sig... ;-)
Ska nog skriva lite i bloggen om det här!
Svarar på ditt mejl inom en snar framtid!
Vi hörs och kanske träffs i Norrköping. Bostad är fixad i Finspång men Peking ligger ju på armlängds avstånd.
mvh
Pa
/Stephan