Kan, behöver eller måste gatufoto utvecklas?
Eller är det för evigt oföränderligt?
Det är lika bra att säga det genast: Jag gillar gatufoto. Jag gillar det ständigt pågående skådespelet i staden, att fånga ögonblick i dess liv. Sporten är att hålla på och aldrig ge sig. Ibland lyckas man få till en bra bild, ibland inte. Zlatan gör inte mål på alla passningar han får heller. Men han slutar aldrig att försöka. Det gör inte en gatufotograf heller.
Jag har avsiktligt hållit mig borta ifrån gatufototyckandet här på FS ett tag då jag insett att alla har rätt i vad de tycker att gatufoto är i någon mån. Alla har funnit sitt lilla korn av ämnet, så att säga. Inte heller nu ska jag säga vad gatufoto är eller inte är. Men jag tänkte bara dela med mig av en reflektion.
I grund och botten betraktar jag, som de flesta, gatufotografi som en slags dokumentär fotografi. Allt sedan gatufotografin etablerade sig för grovt 100 år sedan har den dokumentära aspekten inte lämnat genren. Annat är det med det samhälle som dokumenterats. Det har förändrats ordentligt genom åren. Utvecklats, för att använda ett ord som låter mer positivt. Inte bara samhället har utvecklats. Människorna har också utvecklats på många olika sätt. Mode, umgänge, värderingar mm. Vi har upplevt många krig och en teknisk utveckling som överskuggar all tidigare utveckling i mänsklighetens historia. Allt inom ramen för ett århundrade. Världen såg helt annorlunda ut i början av det än den gör idag. De klassiska mästarna i genren levde och verkade under "sin" era av händelseförloppet och vi har "vår" era att dokumentera under andra villkor än de hade. Det är bara att gilla läget. Även om jag kanske är väldigt förtjust i 50-talet kan jag inte ta bilder på det idag. I varje fall inte utan en ordentlig ansträngning från mig själv och omgivningen =)
Jag är förstås fascinerad av de gamlas bilder, inget behöver väl sägas mer om den saken. De inspirerar men jag inser att jag inte kan ta samma typ av bilder som de. "Deras" samhälle existerar inte idag. Jag måste ta bilder på ett annat sätt, hitta en annan stil. Att kopiera dem är dödfött. Alla dagens gatufotografer måste hitta sitt eget nya, färska grepp som kan bli klassiskt om ett halvsekel eller så. Därför är det också omöjligt att säga vad som är bra eller dåligt gatufoto idag. En varudeklaration för gatufotografi ter sig lite löjlig att försöka sätta på pränt. Det enda jag kan erkänna är att en del av dagens "gatufoto" begriper jag mig inte på medan annat är mer lätttillgängligt som gatufoto betraktat. Bildspråket har ändrats och det är kanske nödvändigt att utövarna i varje tid presentrar sin egen stil och talar sitt eget språk.
Jag tvingas nog till slut att vidga begreppet gatufoto till en tätortsdokumentär som är evigt pågående. Så länge det finns, av människor bebodda, tätorter att beskriva livet i. Och att den förändras i samma takt som samhället och dess fotograferande innevånare. Inte håller konstnärerna fast vid en gammal stil. De vill sätta sin egen signatur på sina verk. Utveckla konsten. Det borde vara lika fritt för gatufotografen att bygga sitt eget varumärke. Att utveckla gatufotografin. Och liksom konstnärerna som ville utveckla konsten, utsättas för spott och spe från förstå-sig-påiga äldre kollegor.
Så nu gör jag min grej och struntar i vad andra tycker =)
Väntrummen har blivit flera.
Landsvägsfoto lämnar jag sorglöst över till landskapsfotograferna =)
Mellanformataren
En bra bild är en bra bild - helt oavsett i vilket fack någon behagar stoppa den.
När jag var yrkesfotograf med en egen medelstor fotoateljé under 1970-talet, då hade jag inte råd eller utrymme för några "dogmalöften" eller diskussioner om vad slags fack som jag var fotografen för dagen inom. Vad som gällde var att förverkliga kundernas idéer i faktiskt bild - och BRA bilder skulle det vara, annars blev det inget klirr i kassan.
Min poäng är enklast tänkbara: Det är bilden som gäller - och den skall vara bra när den ligger på kundens bord. Det har sedermera fått gälla även för mitt bord.
Om en bild passar i genren gatufoto eller ej är väl något som åskådaren avgör. Beroende på sin personliga uppfattning av genren. Jag tycker inte det är något som fotografen ska behöva bekymra sig om, faktiskt. Såtillvida är genrerna inom bildkonst antagligen mer flytande än inom litteratur. Tror jag.
Dokumentär fotografi av stadsmiljö passar nog ofta under genrebetckningen gatufoto. Om det ska utesluta andra typer av foto i gatumiljö, det får bli upp till var och en. Själv uppfattar jag inte ett foto i stadsmiljö som ett gatufoto om det inte är människor så att säga i centrum för uppmärksamheten. Då blir det mer stadslandskapsfoto. Men det är jag som upplever det så.
Excalibur ser man inte ofta. Den bilden kvalar under genrebeteckningen bilfoto :-) Den sägs vara en replik av en Mercedes (XK SS?).
Men, som jag sa, numera kör jag på utan att bry mig om vad andra tycker. Jag letar fina bilder i gatumiljö. Punkt. Jag har förresten skrivit om min underrubrik på STREET-bloggen. Urban snapshots kallar jag den numera. Gatufoto är ett för känsligt ämne för somliga =)
På Fotosidan finns några av mina alster - det senaste från Södermalm där jag skall försöka få till en utställning med Björn B. Kanske du vill vara med?
Christer Hurve
utställningar är alltid intressanta och det är sällsynt med gatufotoutställningar. När och var är det aktuellt?