Kan, behöver eller måste gatufoto utvecklas?

Eller är det för evigt oföränderligt?

Det är lika bra att säga det genast: Jag gillar gatufoto. Jag gillar det ständigt pågående skådespelet i staden, att fånga ögonblick i dess liv. Sporten är att hålla på och aldrig ge sig. Ibland lyckas man få till en bra bild, ibland inte. Zlatan gör inte mål på alla passningar han får heller. Men han slutar aldrig att försöka. Det gör inte en gatufotograf heller.

Jag har avsiktligt hållit mig borta ifrån gatufototyckandet här på FS ett tag då jag insett att alla har rätt i vad de tycker att gatufoto är i någon mån. Alla har funnit sitt lilla korn av ämnet, så att säga. Inte heller nu ska jag säga vad gatufoto är eller inte är. Men jag tänkte bara dela med mig av en reflektion.

Reflektion

I grund och botten betraktar jag, som de flesta, gatufotografi som en slags dokumentär fotografi. Allt sedan gatufotografin etablerade sig för grovt 100 år sedan har den dokumentära aspekten inte lämnat genren. Annat är det med det samhälle som dokumenterats. Det har förändrats ordentligt genom åren. Utvecklats, för att använda ett ord som låter mer positivt. Inte bara samhället har utvecklats. Människorna har också utvecklats på många olika sätt.  Mode, umgänge, värderingar mm. Vi har upplevt många krig och en teknisk utveckling som överskuggar all tidigare utveckling i mänsklighetens historia. Allt inom ramen för ett århundrade. Världen såg helt annorlunda ut i början av det än den gör idag. De klassiska mästarna i genren levde och verkade under "sin" era av händelseförloppet och vi har "vår" era att dokumentera under andra villkor än de hade. Det är bara att gilla läget. Även om jag kanske är väldigt förtjust i 50-talet kan jag inte ta bilder på det idag. I varje fall inte utan en ordentlig ansträngning från mig själv och omgivningen =)

Hästdragen kärra 2011

Jag är förstås fascinerad av de gamlas bilder, inget behöver väl sägas mer om den saken. De inspirerar men jag inser att jag inte kan ta samma typ av bilder som de. "Deras" samhälle existerar inte idag. Jag måste ta bilder på ett annat sätt, hitta en annan stil. Att kopiera dem är dödfött. Alla dagens gatufotografer måste hitta sitt eget nya, färska grepp som kan bli klassiskt om ett halvsekel eller så. Därför är det också omöjligt att säga vad som är bra eller dåligt gatufoto idag. En varudeklaration för gatufotografi ter sig lite löjlig att försöka sätta på pränt. Det enda jag kan erkänna är att en del av dagens "gatufoto" begriper jag mig inte på medan annat är mer lätttillgängligt som gatufoto betraktat. Bildspråket har ändrats och det är kanske nödvändigt att utövarna i varje tid presentrar sin egen stil och talar sitt eget språk.

Jag tvingas nog till slut att vidga begreppet gatufoto till en tätortsdokumentär som är evigt pågående. Så länge det finns, av människor bebodda, tätorter att beskriva livet i. Och att den förändras i samma takt som samhället och dess fotograferande innevånare. Inte håller konstnärerna fast vid en gammal stil. De vill sätta sin egen signatur på sina verk. Utveckla konsten. Det borde vara lika fritt för gatufotografen att bygga sitt eget varumärke. Att utveckla gatufotografin. Och liksom konstnärerna som ville utveckla konsten, utsättas för spott och spe från förstå-sig-påiga äldre kollegor.

Så nu gör jag min grej och struntar i vad andra tycker =)

Väntrummen har blivit flera.

Landsvägsfoto lämnar jag sorglöst över till landskapsfotograferna =)

Mellanformataren

2011-10-30 17:28   Otten

Tog du bilden på Excaliburen samma dag som Pridefestivalen? I så fall stod vi väldigt nära varandra då.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-10-30 17:31

Ja, det var samma dag och jag stod vid T-bana Rådmansgatan. Det fanns många fotografer där och du var säkert en av dem =)

Svara

2011-10-30 17:58   so.larsson

Man lär sig alltid av andra. Ändå måste det vara var och ens rätt att tycka vad som är bra gatufoto liksom all annan fotografi. Bildseendet kan dock alltid utvecklas.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-10-30 19:04

Visst lär man sig av andra men man tjänar nog på att utveckla sin egen stil.

Svara

2011-10-30 18:32   syntax

Jag tycker nog att du har alldeles rätt i vad du skriver - i sig. Saken är bara den att jag numera har blivit så innerligt trött på kategoriseringar inom foto. Jag har fått för mig att sådana aktiviteter mest tjänar som egoförstärkning för mediokra fotografer. Tillhör man bara en grupp så behöver man inte riktigt stå på egna ben.
En bra bild är en bra bild - helt oavsett i vilket fack någon behagar stoppa den.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-10-30 19:07

Kategoriseringar tycks vara mänsklighetens sätt att hantera och förstå sin samtid. I värsta fall, när något inte passar in faller det genast under kategorin originell =)

Svara

syntax 2011-10-30 20:19

Ha, ha... OK. Men om vi säger så här: Anta att någon är passionerat intresserad av att fotografera brödrostar. Då måste vi fråga oss om hans bilder är BRA bilder på brödrostar? Det finns nämligen en uppsjö av usla bilder på brödrostar.
När jag var yrkesfotograf med en egen medelstor fotoateljé under 1970-talet, då hade jag inte råd eller utrymme för några "dogmalöften" eller diskussioner om vad slags fack som jag var fotografen för dagen inom. Vad som gällde var att förverkliga kundernas idéer i faktiskt bild - och BRA bilder skulle det vara, annars blev det inget klirr i kassan.
Min poäng är enklast tänkbara: Det är bilden som gäller - och den skall vara bra när den ligger på kundens bord. Det har sedermera fått gälla även för mitt bord.

Svara

Svar från N Thomas Meldert 2011-10-30 22:12

Jag måste erkänna att det aldrig har kommit mig för att indela fotografin i så snäva kategorier. Hur som helst har jag nog lyckats undvika din fiktiva kategori på mina vandringar i staden. Men vem vet, jag kanske av ouppmärksamhet har lyckats fotografera reklam om sagda vara, Gud förbjude. jag törs inte granska mina egna bilder beträffande en olycklig sammanblandning av genrer =)

Svara

2011-10-30 19:55   Otten

Nästan säker på att jag fotade dig i den korsingen, men har raderat det. :-)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-10-30 22:07

Lika bra det =)

Svara

2011-10-31 02:54   EGW

I princip tycker jag att ditt sätt att tänka är alldeles rätt. Men sedan så finns det ju faktiskt genrer, även om definitionen av dem kan diskuteras. Som med romaner. En bra roman är en bra roman, och då är genren inte det viktigaste. Men ändå är det liksom lite skillnad mellan historiska romaner, SF, deckare etc.

Om en bild passar i genren gatufoto eller ej är väl något som åskådaren avgör. Beroende på sin personliga uppfattning av genren. Jag tycker inte det är något som fotografen ska behöva bekymra sig om, faktiskt. Såtillvida är genrerna inom bildkonst antagligen mer flytande än inom litteratur. Tror jag.

Dokumentär fotografi av stadsmiljö passar nog ofta under genrebetckningen gatufoto. Om det ska utesluta andra typer av foto i gatumiljö, det får bli upp till var och en. Själv uppfattar jag inte ett foto i stadsmiljö som ett gatufoto om det inte är människor så att säga i centrum för uppmärksamheten. Då blir det mer stadslandskapsfoto. Men det är jag som upplever det så.

Excalibur ser man inte ofta. Den bilden kvalar under genrebeteckningen bilfoto :-) Den sägs vara en replik av en Mercedes (XK SS?).

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-10-31 07:34

Det är just svårigheten att plocka ut essensen av gatufoto som fick mig att fundera på varför gatufoto idag ser annorlunda ut än för 50 år sedan. Jag är inte riktigt beredd att döma i frågan även om jag fått vissa vinkar om varför en del av mina bilder i gatufotopoolen inte anses höra dit.
Men, som jag sa, numera kör jag på utan att bry mig om vad andra tycker. Jag letar fina bilder i gatumiljö. Punkt. Jag har förresten skrivit om min underrubrik på STREET-bloggen. Urban snapshots kallar jag den numera. Gatufoto är ett för känsligt ämne för somliga =)

Svara

2011-10-31 08:25   syntax

Att gatufoto är svårt att få grepp på, definiera och kategorisera är ju inte att undra på. Saken är ju så mångfacetterad. Å ena sidan är det den svåraste av konster, en slags snapshot-porträttkonst som bara mycket sofistikerade fotografer går i land med. Å andra sidan - för storstadsbon kan det även vara frågan om det allra bekvämast tänkbara - minsta motståndets lag. Det är bara att knalla sig utanför dörren och peka med kameran ditåt det rör sig.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-10-31 09:18

Att bara gå utanför dörren och plåta allt som rör sig tycker nog i alla fall jag är en för kraftig förenkling. Lite mer än så kräver jag av mig själv =)

Svara

syntax 2011-10-31 18:36

Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att du skulle göra så - men den sorten finns det faktiskt rätt gott om, och sedan kallar dom det för gatufotografi

Svara

2011-11-14 11:23   Christer_hurve

Roligt att hitta dig på Bloggen... Du vet ju att jag också försöker mig på gatufoto
På Fotosidan finns några av mina alster - det senaste från Södermalm där jag skall försöka få till en utställning med Björn B. Kanske du vill vara med?

Christer Hurve

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-11-14 12:12

Om du först nu har hittat min blogg har du mycket att ta igen. Jag har hållit på i drygt tre år! =)
utställningar är alltid intressanta och det är sällsynt med gatufotoutställningar. När och var är det aktuellt?

Svara