Den motvillige naturfotografen

eller  Kan den storslagna naturen fångas på bild?

Det är lika bra att klargöra en gång för alla: Jag älskar naturen. Med vissa undantag. Insekter är ett sånt. Myrar ett annat. Jag söker mig gärna till platser där jag kan insupa hela härligheten med varje andetag och låta ögonen fägnas av dess visuella skönhet. Om jag kunde, skulle jag ta bilder på allt det vackra och njuta av det hemma i fåtöljen. Men det går inte. Det blir aldrig samma sak. Det är som att sitta i fängelse och minnas hur det är att vara fri.

Hösten är vacker.

Jag har tagit hundratals naturbilder med avsikten att fånga det där fina. Men när jag ser det ynkliga resultatet undrade jag varför jag tagit bilden. Därför har jag kommit till följande personliga slutsats:

Naturen ska upplevas på plats. Utan kamera. Punkt.

En skön sommarkväll i båten på Björkön i Vänern.

Om en kamera råkar vara medtagen ska den användas till annat. Ta bilder på sällskapet och vad de gör tillsammans t ex. Naturen kan gärna vara bakgrund, aldrig motiv. Men det man gör i den kan vara värt att minnas. "Det var den där gången Olle tappade förlovningsringen i lingonriset och vi letade och fann den". Typ. (Händelsen är autentisk men jag tog ingen bild. Vi letade ju.)

Min familj vid vattenfallen i St Ursule, Canada. Och de beundrar utsikten.

Om jag, Gud förbjude, någon gång skulle vara domare i en fototävling, skulle jag lägga alla naturbilder i en hög med en lapp som säger "Delad sista plats". Alla försöker säga att naturen är storslagen och vacker. Alla betraktare vet det redan. Så varför slå in öppna dörrar? Varför spendera tiotusentals kronor på värstingtelezoomar och gömslen för att sitta på häcken i timmar för att fånga en råtta på bild? Jag tror jag vet varför. Man gillar att vara ute i naturen, precis som jag. Man söker upplevelsen, precis som jag. Men man har gått på en nit om man tror att utrustningen är biljetten till härligheten. Man har missat att det är gratis! Men tala inte om det för nån, ok? Jag vill inte ha hotbrev från Canon och Nikon för det här.

Om man köper en sån här så skrämmer man djuren.

Ok, det var det om naturbilder. Ett annat inlägg kommer att handla om ett annat landskap.

Mellanformataren

PS
Jag beundrar förstås avundsjukt alla naturfotografer som trots svårigheter att få till en riktigt bra bild ändå försöker. År ut och är in. Det är en imponerande prestation i stönighet (eller tålamod om du så vill). Men jag tänker ägna mig åt något annat...

2011-01-06 14:12   Billingen

Okej, vi vet att krig är hemskt, att uteliggare har det svårt, att kärleken är underbar osv. - så varför fotografera det, "varför slå in öppna dörrar?" Med ditt resonemang kan man ju avfärda all fotografering. Fast du skämtar väl?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-06 15:57

Du fattar. Jag raljear över min egen oförmåga och ointresse. Varför i Herrans namn tar alla mig på allvar =)

Svara

2011-01-06 14:34   wirja

Jag delar helt din åsikt angående den oändliga raden av meningslösa naturbilder. Men - vi är ju alla olika. Många tycker säkert att t.ex. gatubilder är tråkiga. Tur att det finns utrymme för oss alla och att vi alla kan finna glädje i den fotografering som passar oss!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-06 16:00

Jag håller med dig. Allt passar inte alla. Själv förstår jag ingenting när jag ser ännu en bild på en blomma. Men det är väl tur att några gör det och gläds åt det.

Svara

2011-01-06 14:42   johnerik

Trots vad du skriver så tycker jag att bilden på magasinet, ladan, är riktigt bra.

Men jag håller med dig, naturen upplevs bäst utan kamera. Jag har gjort fåfänga försök att fånga landskapet, plåta makro mm. Det kan bli hyfsade bilder men det är sällan som de motsvarar min upplevelse.

/John-Erik

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-06 16:03

Inget är som the real thing när det gäller naturen. Att det ska vara så märkvärdigt svårt att avbilda vad man känner inför den, det är en gåta för mig.

Svara

2011-01-06 15:01   porträttfotograf h.valde

faktiskt jag får nog lov at hålla me dig i de du skriver,för då jag är me mina fotokompisar ut och ska fotta natur så tycker jag de är roligara at fotta mäniskorna rundt omkring naturen uplever jag på platsen som du skriver,fast i bland kan de väl bli en eller annan vy ochså,om jag tycker ljuset är de rätta

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-06 16:06

Människor som gör nåt, vare sig det är i stan eller på landet. Det är det som är grejen för mig.

Svara

2011-01-06 15:04   walter-g

Jag tycker också att magasins bilden är bra,rent tekniskt sett riktigt bra-fast är den egentligen bra.?
Har du tänkt på gyllene cirkeln. (ha ha)Mera diagonal struktur på kompositionen,fotografen längre ut till vänster magasinet något i profil upp mot rutans högra del och stolparna helt framträdande till höger.Äsch-jag hade en elev på en kurs som sa "åt h-vete med gyllene cirkeln jag står där jag vill och siktar som jag vill"- och jag måste villigt erkänna att han nog hade rätt.
Jag fotograferar också gärna naturen,Det blir inte som ögat ser det -men so What!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-06 16:11

Som jag ser det är det huvudsaken att fotografen gillar det han gör och det framgår väl att jag inte gillar att ta naturbilder. Ändå händer det ibland för att jag inte har något annat att ta på =) Det finns många som tycker det är roligt med naturfoto. Det är bra för dom. Men inte för mig. Den gyllene cirkeln har jag aldrig hört talas men däremot det gyllene snittet och ibland försöker jag undvika det =)

Svara

2011-01-06 16:03   Billingen

Hellre att bli tagen på allvar när man raljerar än att bli tagen för en pajas när man menar allvar ;-) Njut av naturen, med eller utan kamera!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-06 16:17

Ja, du har rätt i det. Huvudsaken är att man fotograferar det som man gillar att fotografera. Det som står i samklang med ens egen natur, så att säga. Annars skulle nog många tappa intresset för fotografering.
Jag hoppas att det framgick tydligt att det var mig det handlade om och ett försök att motivera mig själv till att låta bli naturfoto.

Svara

2011-01-06 16:13   Arianna

Vet inte hur många bilder jag har tagit för att föreviga storslagen natur - sen tittar jag på bilderna och allt är bara... platt. Besvikelse, och minnet blir litet sämre. Så numera fotar jag nånting, vad som helst, som sker där, i det där vackra. Och när jag tittar på bilderna får jag tillbaka den känsla jag hade i just det ögonblicket. Av naturens storslagenhet.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-06 16:21

Exakt. Oavsett vilken miljö man befinner sig i så är det händelser som är grejen. Att man gjorde nåt. Och bilden blir därmed ett stöd för minnet. Och då kommer naturupplevelsen på köpet.

Svara

2011-01-06 17:31   walter-g

gyllene snittet-javisst så heter det naturligtvis .Du ser man börjar bli mossig också..

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-06 17:56

Det är "naturligt" med mossa =)

Svara

2011-01-06 19:44   EGW

Det är klart att jag förstår vad du menar. Jag minns mina första bilder från svenska fjällvärlden. En trave eländiga besvikelser! :-D Men är det verkligen meningen att en bild av naturen ska ersätta naturen? Om man hoppats på det så är det helt rätt att strunta i att försöka, för det går förstås inte.

Själv kan jag se två funktioner för naturbilder:
1. När man tittar på bilden blir man inspirerad att i sin fantasi återskapa en naturupplevelse. Hjärnforskarna lär numer ha kommit fram till att vårt nervsystem inte strikt skiljer mellan verkliga sinnesupplevelser och sådant vi föreställer oss med hjälp av fantasin. Förmågan att verkligen återskapa en upplevelse på det sättet är väl olika för olika personer kan jag tänka mig. Eller om behovet att göra det är olika.

2. Man använder ett natursceneri --stort eller litet -- för att skapa en vacker eller intressant bild, eftersom en sådan har ett egenvärde. Just det egenvärde som teoretiskt sett varje bild kan kan ha.

Det är faktiskt inte så stor skillnad mellan naturbilder och bilder av människor i det här avseendet. En bild av en människa är ju inte heller samma sak som ett verkligt möte med människan!

Sedan må det vara att dina egna naturbilder kanske inte är så kul (har inte sett några) -- men du tar riktigt maffiga landskapsbilder! :-) Är färgerna i bilden med magasinet autentiska?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-06 20:22

Det känns bra att du förstår. Men jag håller inte med om det där med att i fantasin återskapa synintryck. Då skulle vi inte alls behöva fotografier. Det är ju bara att fantisera =) Möjligen kan ett naturfoto tjäna som en trigger för minnet så att man återupplever en känsla men då måste det nog vara en bra bild.
Landskap är en delmängd av natur och jag har provat alla delmängder. Färgerna i höstbilden är helt autentiska.

Svara

2011-01-07 01:37   EGW

Natur är en delmängd av landskap! :-D

Besvara

2011-01-07 18:38   Kurre Ekh

Men Thomas, vad är detta?? JAg som alltid betraktat dig som "coming star" när det gäller naturfofgrafi.!! Sta'n är ju oxå nå'n form av natur eller........ :-))))
En massa bra!//Kurre

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-07 19:31

Stadslandskapet är en helt annan sak, Kurt =)

Svara

2011-01-07 23:10   so.larsson

Jag har mer och mer hamnat i tänk om vad man ska plåta. Jag kommer att hoppa över naturfoto, macro och en del annat. Jag tycker emellertid att man kan lära av bilder som man själv aldrig skulle komma på att fota. Och så kan man bli inspirerad att testa något nytt :-) Jättebra blogginlägg av dig som sätter funderingar kring vad man fotar.
// S-O

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-08 18:52

Jag kanske är onödigt kritisk mot mig själv. Om jag övade mig riktigt ordentligt på naturfoto så kanske det till sist skulle gå bra. Men jag har tappat intresset för det så det är lika bra att ägna sig åt det man tycker är roligt att fotografera. Det tycker jag att du också ska göra. Fortsätt med det som är roligt och känns lätt. Förfina din stil och pröva nya grepp inom dina intresseområden. Att pröva nya områden är intressant det också. Vem vet, jag kanske ger mig på porträttfotografering i studio =)

Svara

2011-01-10 13:48   TH-56

Förstår dig helt och fullt.
Naturen gör sig ju bäst på plats,men det är det som är den stora utmaningen:att
kunna förmedla bara bråkdelen av den känslan.Och det är få förunnat att ha det
ögat.Jag är allätare när det gäller foto,men jag lägger störst tonvikt vid det visuella
och konstnärliga,inte innehåll.Därmed inte sagt att jag ogillar dokumentära bilder
och gatufoto,tvärtom.Men det är inget jag sätter i första rummet.

Thomas

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-01-10 13:53

Alla har vi våra favoritområden. Och tur är väl det. Tänk om alla fotograferade samma sak hela tiden?

Svara