Tri-X och Rolleiflex Baby = Succé
För nytillkomna fotografer och läsare av denna blogg. Det här handlar inte om digitalfotografi. Det handlar om att hålla liv i gamla kameror så länge som möjligt. Jag har ett par Rolleiflex Baby varav den ena fungerar klanderfritt (den äldsta) och den andra fungerar för det mesta. Man kan säga att det är en mellanformatskompakt. Det är en skön kamera att fota med och jag vill inte gärna ställa den på hyllan. Emellertid är det svårt med filmtillgången. Svartvit film finns det bara en sort av, Efke R100. Negativ färg finns i form av Kodak Portra 160NC, Macocolor 200 (kan köpas men tillverkas inte längre) och Bluefire Murano 160 (tillgänglig ibland). Diafilm finns i Fuji Velvia (ibland). Alltid utomlands, så frakten blir alltid en betydande del av priset/rulle.
Visst vore det väl synd att ställa den här skönheten på hyllan?
I ett tidigare inlägg har jag nu rådit bot på filmtillgången för en överskådlig framtid. Jag kan välja vilken film jag vill! Den första filmen jag gjorde blev en Tri-X och denna körde jag helt och hållet på Nyårsafton. Tolv bilder/per rulle ger den men jag hade nog kunnat få ut tretton om inte räkneverket hade lagt av vid tolv och enväldigt bestämt att att nu är jag färdig. 120-filmen som jag använde och skar till det mindre 127-formatet är lite längre än standardlängden på en 127-rulle. Nå, jag är nöjd med att experimentet lyckades och nu är det bara att fortsätta i ullstrumporna och skära mer film. Här är några av bilderna från Nyårsafton.
Ja, jag vet! Naturbilder är olyckshändelser
Jag kunde dock notera ränder i emulsionen som jag nödtorftigt photoshoppade bort. Så det får bli lite finlir med skärapparaten innan nästa rulle.
Mellanformataren
Jag läste om hur du skär till film. Med tanke på allt annat hantverk som behövs vid filmhantering så ökar väl tillskärningen det hela bara marginellt. Synd att det formatet blev omodernt, det är ett trevligt format som väl skulle försvarat sin plats i en fortsatt filmvärld. Men det fanns ju inte så många kameror som använde det.
I det visade skicket är alla bilderna lite för mörka och nyansfattiga för min smak, men det kanske beror på digitaliseringen. Fast bilden med båtarna är förbluffande fattig på toner.
En bild som den sista blir inte klassad som naturbild när jag organiserar mina egna bilder. Den är välkomponerad, och tonskalan är rik även om det kanske inte syns just här. En bild med fin vinterkänsla. Så jag förstår att du frestats publicera den trots aversioner mot vad du kallar naturbilder :-) Den ger i vart fall en fin uppfattning om hur man kan jobba med Rolleibebisen.
Det blev något konstigt i framkallningen. Negativen ser helt ok ut men efter skanningen fick jag tillgripa många knep i PS för att få fason på dem. Möjligen var framkallaren för gammal. Men alldeles innan hade jag framkallat ett par småbildsfilmer från samma ursprung med klart godkänt resultat. Kanske körde jag för kort tid? Jag vet inte men resultatet var lite oväntat grådaskigt. Eller så var det bara det att solen höll på att gå ned och den blå timmen skulle börja...
Det är helt klart en naturbild, den sista. =) En sjö, en skog, ett träd och massor med snö. OK, kanske 3,5% av bildytan visar en sak som är tillverkad av människan men det är inte huvudmotivet =)
//Johan
Angående bilderna så tror jag som EGW att du ska dra på lite mera kontrast, kolla också nivåer och, inte minst, vitbalans.
Hälsn
F
Jag pillade ganska mycket bilderna. Men det viktiga för mig var att bevisa att det gick att skära och köra en vanlig 120-film. Det faktiska resultatet, bildmässigt, gav en del övrigt att önska men jag tror att den här gången låg det i kemin.
När du säger det så ser jag att den är lite grå. Kan det vara någon ljusläcka under laddningen?
Jag har råkat ut för liknande i bland, men fattar inte riktigt vad det beror på.
Får du till skäraren bra kan du starta en alternativ verksamhet som filmleverantör... vi är nog några som gärna skulle ha, men inte gitter fixa själva.
/Ylva
Du får väl putsa lite mer på kretskortet, men annars gick det väl bra. :-)
Jag funderar på att lägga kaptontejp på laminatet för att få en riktigt slät yta utan uppstickande grader. Det är nog speciellt kanterna tvärs mot dragriktiningen som är fulla med uppstickande fibrer.
Du måste lyckats beskära den rätt exakt för för du fick den in i spiralen. Fint jobbat!
Själv har jag traderat hem en liten och plastig Bedfordflex som också äter 127-film.
Kameran är tillverkad i samma fabrik som Diana, förpackningen var oöppnad och innehöll 2 rullar Fino-Suprema, bäst före datum nov 1968. Nu har jag använt filmerna och framkallat bilderna och resultatet är jaaa, jooo... om inte bra så lite som en småmagisk hälsning från 60-talet.
Nu ska den få mumsa på några rullar Efke och sedan ska det kanske, kanske skäras film här också.
TACK för trevliga blogginlägg som vanligt!
:o) Kirsi (som är ooootroligt rädd om sina fingrar :o)
Gammal film ska man akta sig för. I alla fall inte förvänta sig något särskilt bra resultat.. Jag laddade nyss min stora Rollei med färsk Tri-X. Inspirerad som jag blivit av Vivian Maier =)
// S-O
Men glöm inte att det är bilden som är det viktiga. Försök ta bra bilder med de gamla också!