Sista bilden
Sommaren 1969 åkte vi till Arvika vid något tillfälle. Morbror Olle bodde där med sin familj, d v s med sin fru och mina tvenne kusiner. Pappa var i tagen med Rolleicorden och körde nästan en hel rulle på kusin Britt-Marie i bikini och i en solstol. Jag tvivlar på att hon skulle uppskatta att bli publicerad som sjuttonåring i bikini här på FS så ni får tro mig när jag säger att bilderna är bra. Elva bilder tog han på henne och sen skulle han förstås göra slut på filmen så då tog han en bild på mig. En bild som jag inte kom ihåg ens när den dök upp i våras. Men jag gillar den så den får bli december månads profilbild.
Det här året började jag köra moppe. Inte bara en utan två. Pappa köpte en treväxlad DKW som gick som ett skott men tappade farten i uppförsbackar. Roligare var den Monarped med påhängsmotor och remdrift som pappa hade. Enväxlad men oj, vilken maskin. Det kändes nästan som att köra motorcykel. Snabb var den också. Jag känner fortfarande hjärtats kittling i halsgropen när jag störtade fram i mina gamla barndomskvarter. Det här året begick jag och två kompisar en premiär. Vi var troligen de första som premiäråkte riksväg 45 mellan Åmål och Säffle innan den öppnades för trafik. I alla fall på moped. Tre moppar på bredd. Easy rider på svenska. Vi kände oss som Kings of the road. Tyvärr har jag ingen bild på dem men om det hade funnits hade jag önskat att det var på Monarpeden. Alla andra hade Zündapp eller Puch. Ha! Småglin! Monarpeden var en riktig hoj.
Till sist en annan bild från det året. Märket på kameran är höljt i dunkel men är troligtvis en Agfa Silette. Jag fotograferade den fina naturen och har fortfarande kvar negativen. Vilket bevisas med en av bilderna jag tog då. Ni förstår kanske varför jag inte är någon naturfotograf =) Mina naturbilder har alltid gjort mig besviken. Men inte upplevelsen.
Sundhult, Grums kommun. Där låg farfars sommarstuga.
Jag tittade på kartan och inser att platsen ligger alldeles i närheten av naturreservatet Getgarsudde (där jag däremot smugit runt med kameran otaliga gånger).
Kul med en lokalgeografisk lektion. Tack för den!
/John-Erik
Naturbilden håller gott. Räta upp horisonten och lite mera kontrast i molnen.:-))
HA de bra//Kurre
Naturbilder har ett stort fel. De har inte ett perifert seende, ingen känsla av temperatur och vind, inga ljud. Därför blir dessa bilder alltid en besvikelse för mig. Om jag var där vetjag hur det kändes. Om jag tittar på andras kanske jag bara anar hur det borde ha känts att vara där och ta bilden. Dessutom har jag inget tålamod att vänta på odjuren och flygfäna =)
Själv fick jag moppe i mars 1957. Det var en tvåväxlad modell M24 med NSU Quickly-motor.
http://mo-ped.se/monark/m56_24.htm
Robust, bränslesnål, driftsäker och krångelfri. Den var extremt tystgående genom att den hade effektiv ljuddämpare, även på insuget. Rätt fort gick den också, det var nog normalt med 40 km/t, kanske 45 i syrerik kvällsluft.
Den efterföljande sommaren gjorde jag en långfärd, ca 40 mil på en dag, från Stockholm till Västergötland.
Själv gör jag skillnad mellan natur- och lanskapsfoto. De ställer olika krav. Natufoto: upp före soluppgången, ut i ur och skur för att smyga på orrar och älgar, sitta och trycka i gömsle medan tårna förfryser och kaffetarmen kvider. Så mycket estetisk känsla krävs inte, men ett långt teleobjektiv. Så får motivet stå för det estetiska.
Till landskapsfoto ska man helst ha en storformatskamera med planfilm, men då blir det ju inte i färg förstås. Att ta fina landskapsbilder med småbildskamera kräver en stark känsla för bildkomposition, och en förståelse för hur perspektivet påverkas av brännvidden. Kanske lyckas jag lära mig det, jag har faktiskt tagit ett par tre rätt lyckade landskapsbilder under min levnadsbana.
Landskapsfoto skulle jag kanske till nöds tillåta mig att stå ut med =) Men resultatet är likafullt ofta en besvikelse. Mer därom i kommande bloggar.