King of the road
Igår (söndag) åkte vi Mälaren runt på elva timmar. Eller egentligen halva ty vi genade mellan Enköping och Strängnäs. Tre kameror hade jag med på färden. En Super Ikonta med Portra 160NC, Rolleiflexen med Tri-X och så D80:n med fyra Gigabyte. Fördel retro med andra ord. Bilder från Zeissen blir det inte denna gång. Crimson är inte lika snabba som jag i framkallningen. Här kommer lite smakprov från turen.
Vi började vid Väppeby (?) kyrka
Fikade vid Kungs Husby kvarn från 1880.
Första etappmålet var Grönsöö slott
Jag var förstås inte ensam om att fotografera. Fru och dotter körde digitalt.
Det blir lite luckor här p g a att Zeissens film inte är framkallad.
Nägra knuttar var också på slottet. Här använde jag den kromade kåpan på en Honda som ett vidvinkel för att få en hel HD Roadking med i bilden. Analogt förarbete kallas det här.
Så här såg den ut i sitt eget höga majestät.
Nästa etappmål var Enköping där vi besåg Drömparken. Vi imponerades inte så vi drog vidare till Strängnäs när vi väl hade hittat ut ur Enköping.
I Strängnäs tog jag mycket bilder med Zeissen så istället visar jag dagens fynd; en Volvo Sport. En sällsynt raritet.
En herre med hund stannade och pratade gamla kameror. Rolleiflexen har gett mig många trevliga samtal när jag varit ute med den. Han hade ägt en men sålt den för att köpa en Hasselbladare istället. Nu fotograferade han inte särskilt mycket med den. Stackars kamera!
Nu far vi vidare till Mariefred och Gripsholms slott. Vi kom precis lagom till stängningsdags så snopet gick vi runt slottet på utsidan.
Det var då jag upptäckte att stora delar av Gripsholms murade väggar är fejk. Man har målat tegelstenar i fasaden. Det såg bra ut på håll men gräsligt på nära. I den här bilden är dock teglet autentiskt.
Trötta och hungriga drog vi oss sedan mot Gripsholms Värdshus och tog "det bästa huset hava". Mina flickor tog gös med lax men eftersom jag är köttätare (ibland) så tog jag sörmländsk kalv och lämpliga drycker därtill, körvänligt för chauffören. Smaken var helt i klass med priset och kan varmt rekommenderas.
Chauffören (jag) fick en kopp kaffe och sen gick det bra ända hem. Sällskapet var nog för trötta eller rusiga för att lägga märke till evenuella incidenter.
Alla färgbilder med D80 med 4 Gigabyte minne och alla svartvita med Rolleiflex och Tri-X-minne.
Rolleiflex står sig bestämt. Bilden på flickan vid bordet är ett helt utsökt porträtt. För sv/v undrar jag om det funnits något bättre än Rolleiflex -- Hasselblad med fler i all ära. Allt förstås beroende på hur man lever med kameran. Hellre en Rollei som används än en Hasselblad i garderoben! Mannen du mötte skuklle ha behållit sin Rollei och fortsatt att fotografera.
För mig är analogt mer eller mindre uteslutet, dock. Jag är digitalnörd!
/John-Erik
De bästa bilderna är väl alltid dem man inte tog. Missade en fin Ford Edsel i Söderköping här om dagen, maten kom just varm på bordet och hungern överröstade fotoreflexen...