Mitt fotografiska minne
Kromatisk abberation
När vi var i Gamla stan igår körde jag med min 50/1.4D-glugg på D80:n. Idag tänkte jag titta närmare på bildskörden och upptäcker en förfärande mängd kromatisk abberation i bilder med himmel i. Jag körde visserligen med väldigt stor bländaröppning mest hela tiden men nog ska den här gluggen vara lite bättre än så. Här nedan originalbilden utan bearbetning och nerom den ett utsnitt med himmel.
Originalbilden, orörd.
Nästan självlysande kanter av kromatisk abberation.
Tips och trix mottages tacksamt.
Data för bilden
ISO200
f 1.8
1/1250s
Jag får sätta in en film i min Olympus Pen EE istället ty
”The PEN EE is the WORLD’S ONLY CAMERA THAT GIVES SUCH PERFECT PICTURES WITH SUCH CLARITY, AND WITH SUCH COMPLETE AUTOMATION”
Hämtat ur instruktionsboken. De var kaxigare förr...
Inlagt 2009-01-03 10:28 |
Läst 3872 ggr. |
Permalink
Det är lite svårt att se i den här förstoringen.
Jag tycker det verkar vara bara vid övergången mellan den väldigt ljusa himlen och den mörkare takkanten.
Då är det kanske diffraktion istället.
Använde du liten bländare? Då framträder (den alltid närvarande) diffraktionen mer.
Det skulle kunna vara i sensorn också. I en ccd (som i D80) kan pixlar blöda över om de mättas, sk "blooming".
Sen tog jag och tittade på objektivtester på dpreview och där tyckte jag mig kunna se att Nikon 50/1,4 hade mer av kromatiskt abberation i blått
Det är just blå abberation jag tycker mig se. Det var ju skönt att det var ett känt fenomen på 50/1.4-gluggen. Då kan man ju försöka hålla sig borta från starka kontraster. I lightroom kan jag också reglera den andra röd/cyan varianten men den fanns inte i bilderna.
Jag kollade också dpreview, och vid större bländare än f/2 avviker just det blå, framförallt i mitten.
Blooming borde det bli först vid kraftigare ljus, som solblänk t ex.
Jfr med farmors lådkamera, som är helt okorrigerad för färg. Där ser man hela regnbågen i spröjsen.
Jag har förresten samma objektiv själv numera, sedan jag köpte D300:an.
Jag gillar bländarringar!