Mitt fotografiska minne

Vida vyer med vidvinkel

Om storviltsjakt med ärtbössa

Liksom några andra fotografer var jag i Säter i helgen. Som en stadsråtta bland alla duktiga naturfotografer kände jag mig ändå hemma. Vi har ju samma intresse, liksom. Efter den första gastkramande heta dagen följde jag med ett gäng för att skåda utsikten på Bispberget. Det var relativt lättgått för mina vingliga ben men jag fick ändå koncentrera mig så mycket  på att hålla mig på rätt köl att vägens skönhet inskränkte sig till att lokalisera platser att sätta fötterna på. Till slut fick jag dock samma härliga upplevelse av naturen som mina vänner.

Här var vi. Jag brukar fota skyltar för att minnas var jag varit.

Naturfotografer med sina vapen för långskott.

Vidvinkel är bra. Ett skott. Klart.

De andra stannade kvar en god stund för att täcka in alla aspekter på landskapet. De måtte ha ett himla jobb när de kommer hem för att pussla ihop till mitt enda skott. Jag retas förstås bara. Jag tycker det är lika roligt som de andra att vara där och uppleva storslagenheten. Jag kan bara inte fånga mina känslor för naturen i en bild.

Medan jag väntade tog jag lite närmare bilder.

Maximilian är en förträfflig modell. Naturligare kan ingen vara.

Det fanns spår av mänsklig närvaro.

Träden är mig kärast.

Och så gjorde jag en macro bara för att komma ihåg hur jag använder tulipanläget på kameran.

Det lilla landskapet.

Jag tror jag täckte in mer än de andra. Eller gjorde i alla fall en annan version av Bispbergsklacken.

Tidigare under dagen samtalade vi om våra respektive motivområdens likheter. Gatufoto vs naturfoto. Vi kunde konstatera att vi i princip beter oss på samma sätt för att få våra bilder. Vi rekognoscerar platser, kollar ljuset vid olika tider på dagen, komponerar bilder från ett otal positioner på varje plats för att få de rätta vinklarna och sen väntar vi ut villebråden, människor eller djur, som ska passa in i miljön. Jag hade ingen aning om att vi arbetade så likartat =)

  

Eders hängivne med fåtal millimetrar

Inlagt 2013-07-29 18:25 | Läst 10803 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Det va ju skönt att du fick med en bild där vidvinkeln kom till sin rätt.... ;) Och tack, för att du inte körde macro.... ;)
Härliga grabbar, kunde ju lika gärna varit kaliber 12 hagelbössor..... :) Ja, gator är också en form av natur så..... Millimetrarna har ingen betydelse.... :) //Peter
Svar från N Thomas Meldert 2013-07-29 19:43
Ja, ibland är det bra att vara vidsynt =) Macro på vyn, då hade jag ju gått över stupet ju!
Peter-L 2013-07-29 19:47
Ja, men klarsynt är frågan om inte det är bättre.... :)
Trevlig utflykt med vackra vyer som lön för mödan
Svar från N Thomas Meldert 2013-07-29 21:10
Mycket trevlig utflykt.
Haha - ett skott räcker ju. Tycker dessutom att det blev riktigt bra :)
Svar från N Thomas Meldert 2013-07-29 21:12
Ja, jag tycker det blir mer autentiskt så här. Det är ju precis så här man ser det (utan kikare)
Det fanns en tid när jag ansåg att man måste ha en lång brännvidd för landskap. Fast nu vet jag bättre. Ofta blir bilderna intressantare med vidvinkel. Det gäller bara att komponera bilden med hänsyn till brännvidden. Här blev ju resultatet jättelyckat.

Så du var med i Säter? Ställde du ut något själv, eller inskränkte du dig till att vara åskådare? Det verkar som om fotodagen i Säterdalen växer i popularitet, och det är ju väldigt kul.
Svar från N Thomas Meldert 2013-07-30 07:43
Jovisst är vidvinkel bra för landskap. Teleobjektiven är bra för att fånga detaljerna. Jag har ibland funderat på en fotoresa i Norge med Bronican eller storformatare och vidvinkelobjektiv för att fånga det storslagna landskapet ute vid fjordarna. En drömresa som jag planerar i det tysta...
Ser ut som en plats som jag vill besöka då jag sluppit ifrån kryckorna.
Berg lockar och säkert även klackar också.
Svar från N Thomas Meldert 2013-07-30 12:01
Det är fint där uppe och det finns kvar när du lämnat ifrån dig kryckorna.
Visst var det en härlig och storslagen tur!
Gokväll!
ewa
Svar från N Thomas Meldert 2013-07-31 07:43
Visst var det det.