6. På jakt efter den skarpa bilden - eller tvärtom?

När jag lärde mig fotografera fick man också lära sig om skärpa (förutom allt annat förstås). Om att hålla kameran still och vilken exponeringstid som krävdes för det. Om att välja bländare för att få skärpedjup. Som landskapsfotograf (vilket jag till stor del länge var) jagade jag djupskärpa med bländare 22 och 24 mm på småbild.

Jag tar fortfarande skarpa bilder, men har också fått upp ögonen för oskärpa som ett kreativt hjälpmedel och ett sätt att skapa uttryck. Det blir inte längre bara skarpa, traditionella, avbildande, dokumentära fotografier utan också bilder där jag försöker uttrycka eller hitta något annat: känsla, stämning, enkelhet, formskönhet, tillstånd...

Utan tvekan har jag Fotosidan att tacka för detta. Jag fick upp ögonen för denna typ av foto när jag blev medlem här och gjorde mina första stapplande steg för fem år sedan. Till att börja med genom att röra på kameran under exponeringen (kameramålning har någon kallat det) för att skapa bilden. Här var ju utan tvekan Peter Tornlund och Erik Malm de stora inspiratörerna från början, men jag kan inte heller låta bli att nämna Marlene Lundmark och Rita Söderlund som har betytt mycket.

En färsk oskärpebild. Strandskog vid Vallentunasjön med skakig kamera (2 sekunder och fri hand)

Med tiden har jag utforskat andra oskärpor, t.ex. med makrot på bländare 2.8 för att få liten selektiv skärpa och vacker oskärpa. Det här är jag ju inte ensam om att göra, men jag kan inte nämna någon särsklid inspirationskälla (jo det ska vara Svante Lundgren då, för länge sedan, där jag plockade upp de första idéerna) eftersom jag mest experimenterat efter eget huvud och smak. Som den här, tex.:

Eller som i den här bilden (med 50 mm/1.4) där det korta skärpedjupet fokuserar på bildens innehåll tycker jag. Och där det är skarpt är det skarpt. Inte jakt på oskärpa längre, men skärpa på rätt ställe.

I våras när temapoolen här på FS hade plastfolie som sitt första tema experimenterade jag med att använda plastfolie som filter framför objektivet, för att ge ett diffust och mjukt intryck för att skapa bildens uttryck. Det kunde till exempel ge ett sådant här resultat. Baksidan av en runsten vid Markims kyrka.

Lensbaby 

Men det jag egentligen tänkte blogga om var gårdagens kameracykeltur på Järvafältet, där jag luftade min Lensbaby som inte fått vara i farten ännu i år. Det blev en del spännade resutat med objektivets överraskande och oväntade effekter och påverkan på bilden, där man inte ser de flesta förrän man kommit hem. Typiska bilder man får bearbeta lite i datorn innan de är färdiga. Och med bearbetning menar jag använder kurvor, nivåer, färgmättnad och oskarp mask i PhotoShop, inte något manipulerande utöver det.

Här har vi en vanlig gulmåra

Och ett träd

Fler av de här alstren lär dessutom dyka upp bland mina kritikbilder.

Slutord?

Gå ut i världen och var oskarpa och se vad ni kan hitta. Det är en spännande väg och en spännade värld och många misslyckanden på vägen. Jag skulle inte ha gett mig in på detta medan jag använde film. Så billig var inte filmen och så många misslyckade rutor blir det på vägen mot bilden, men när man lyckas blir glädjen desto större.

Ja just det; jag har också blivit utmanad.

Jag har blivit utmanad av Susanne Andersson:

Susanne Andersson

 Här kommer svaret på frågorna

5 saker som finns på din "Att-göra-lista" idag?

Hm. Det är sommar nu, och jag tar dagen som den kommer, så jag har ingen att-göra-lista. Det brukar jag f.ö. inte ha annars heller. Bara ibland. Men så glömmer jag bort saker i stället.

Vad gjorde du för 10 år sedan?

Mådde dåligt. Separerade. Flyttade. Höll på att avveckla firman. Höll på med "personlig utveckling". Var på Mullingstorp. Undervisade. Fotograferade inte.

Ställen jag bott på?

I tur och ordning.

Vallentuna

Trångsund

Södermalm (Stockholm)

Bromma (Hela skoltiden)

Hässelby gård, Hjorthagen, Söder igen

Sala

Ranstaby

Sala (2 ställen)

Sollentuna 

 5 saker du skulle göra om du blev biljonär?

1.Först skulle jag sätta mig ner och fundera  och försöka fatta hur mycket en biljon verkligen är. Och för att vara torrt logisk skulle jag undra vilken valuta det är och om det är en europeisk eller en amerikansk biljon. Hoppas det är en europeisk, för den är tusen amerikanska och då kan man ju börja fundera på att lösa in den svenska statsskulden (och varifrån alla pengar kommer)

2. När jag fattat hur mycket det är skulle jag skaffa mig en riktigt skön fåtölj och sätta mig ner och fundera på pengarna . Saker är inte så viktiga för mig, men en del småinvesteringar skulle jag göra.

3. Fundera på när/om man ska pensionera sig (jag har ju inte SÅ många år kvar) och vad jag ska göra istället (för det vet jag inte på rak arm) och var jag vill bo. Och varför.

4. Leka filantrop och stödja aktiviteter jag tycker är viktiga, i Sverige och annorstädes.

5.  Det lär nog bli resor också.

 Mina utmaningar.

Jag avstår tills vidare att utmana fler. Varför? Nu är logikern framme igen. Det finns inte folk nog! Om  6 personer utmanar 6 nya personer var så iinnebär det att  36 personer utmanas. I nästa led blir det 216 personer och två led  senare behövs det över 7000 pers. om kedjan skall fortsätta. Jag åtar mig därfö att stå för en del av det bortfall som behövs för att kedjan skall kunna gå vidare ;)

Dessutom, som någon redan påpekat, så är alla aktiva fotobloggare redan involverade.  

5. IDAG: Synliga bilder!

Bilder som ni inte fick se handlade det om igår. Bilder som ni fick tänka er själva. Idag gick jag samma väg (och lite till) och då blev det nya bilder. Jag hade nämligen tagit med mig en av apparaterna på bilden nedan. Det blev den till vänster, för den var minst och smidigast. Dessutom saknade ju den till höger ett kamerahus, för det var upptaget med att ta bilden.

Den är ganska behändig den där kompisen till vänster. Den är också trevlig på det viset att den har möjlighet till manuella inställningar och det gilla jag. Tid, bländare och avstånd. Så det går att använda den som  en traditionell hyperfokalgatufotograferingskamera, och det gjorde jag idag.

 Gårdagens katt var borta, så där blev det en tråkig bild och alla de lekande barnen i parken hade inte vaknat ännu, men i tunneln under järnvägen hittade jag två personer, hand-i-hand på väg mot Samsung-reklamen (den med 24 mm, själv hade jag min på 28 ekvivalenta millimetrar).

Nere i centrum hade två farbröder placerat sig strategiskt framför rulltrappan så att jag kunde få min rulltrappsbild, och ja, jag lyckades fånga ännu en person som precis lämnar rulltrappan, strategiskt mellan gubbarna. Förmodligen hade det varit bättre om han varit högre upp i trappan, men nu var han inte det.

I centrat bygger man om (det är Sollentuna jag talar om) så man får vara beredd på att det ser annorlunda varje gång man kommer dit, att man får gå en annan väg och att dörrarna har flyttat, för att inte tala om butikerna som är riktiga hoppjerkor.

Det jobbas lite överallt, bland annat på plan 5 (syns det? Att det är plan 5 alltså)

Det blir inte så mycket reflektioner idag, inte så mycket text, men vi får väl säga att det handlar om andra halvan av runrbriken på bloggen: "upplevelser" . Eller så är jag inte inspirerad. Eller så är det ett modernt överflödsfenomen. Den digitala tekniken gör det möjligt att på kort tid producera fler bilder än någonsin förr. Varje bild ägnas inte samma tid, samma hantverk och samma omsorg. Å andra sidan blir de tillgängliga att njuta av. Och de kan hjälpa till att förmedla upplevelser och bilda en berättelse. På ett annat sätt än i går när jag bara använde ord.

Se där, det blev en reflektion idag med.

Avslutar med att visa att det var fler ute och promenerade.

4. Bilderna som ingen annan får se.

Nu i kväll, söndagkväll, alldeles nyss, gick jag till affären för att handla frukostmat. Det är ju bättre att göra det nu än att stå där i morgon bitti och undra vad man skall ät till frukost.

 På vägen dit fanns en rad fotomotiv: katten som smög nedanför cementmuren, en barnvagn på väg hem med två föräldrar i bakhasorna, som en liten karavan, två pojkar som smågnabbades, en med cykel en med tom kundvagn, barnen i lekparken som satt sig i en välplanerad komposition, de tre ynglingarna som i bredd på tonårsvis fyllde hela gångvägen, de två måsarna som flög uppe vid hustaket i vackert aftonljus (och på hemvägen hade satt sig på takhörnet i fin profil),  och raden av mötande som kom från pendeltåget. Inte att förglömma fotbollsspelande killar, sms:ande tjejer och den nya upplysta rulltrappan.

Men de här bilderna är det ingen annan än jag som får se. Jag hade ingen kamera med mig, så bilderna finns bara i mitt minne, lite flyktigt så länge de varar. Ni andra får tänka er bilderna och de blir säkert inte som mina bilder. Är det här typiskt för fotografer att man ser bilder även när man inte har kameran med? Eller är inte alla sådana? Och hur är det med icke-fotografer?

Sedan är frågan hur många av de här bilderna jag hade haft med mig hem om kameran hade varit med. Några förstås. Några hade jag missat och några hade inte blivit som jag tänkt. Några hade inte blivit alls. Jag hade kanske inte velat eller vågat, men i några fall hade nog bilden försvunnit i samma ögonblick jag lyft på kameran.  Den interaktionen hade medvetet eller omedvetet påverkat motivet och förstört det.

En bild finns dock kvar även för er andra, i dubbel upplaga dessutom. Den stora reklamskylten om Samsungs nya kompaktdigital med 24 mm vidvinkel. Lite intressant att man i reklamen skriver 24 mm, fast det i själva verket bara är kring  5mm. Småbildskamerorna är fortfarande normen, fast jag tror att merparten av den tilltänkta målgruppen inte har den referensramen.

 God natt!

3. Att göra något nytt

Ibland behöver man göra något nytt för att hålla inspirationen och lusten uppe. I alla fall är jag sådan. Visst har jag gamla favoritmotiv och dito manér, och även en del yngre, men när jag behärskar dem så är de så småningom inte lika roliga och då är det inget roligt längre. För jag är ingen samlare som fortsätter att upprepa mig och tar fler och fler bilder på liknande motiv, på samma sätt. Det blir ju tråkigt, så då måste jag hitta på något nytt. Bli gatufotograf i stället för landskapsfotograf. Ta suddiga och oskarpa bilder istället för knivskarpa med bländare 22 och skärpa härifrån till evigheten. Hitta nya uttrycksätt helt enkelt.

 Nu har jag gjort något nytt. En längre tid har jag samlat på mig ytor (bilderalltså) utan att riktigt veta vad jag ska ha dem till. Någonstans i mitt undermedvetna har jag vetat att jag vill göra något med dem, men inte riktigt vad. Nu har jag gjort det, med några nytagna bilder (från igår). Jag har paketerat på ett (för mig) nytt sätt. Inkluderat en snygg och prydlig presentation i själva bilden. Det var riktigt roligt.

Av en bild på en falurödfärgad och väderbiten gammal planka gjorde jag följande bild där jag lade till en liten inramning.

Sedan fick jag blodad tand och gick vidare med följande bild (till vänster) som fick en ny inramning (till höger). En större version har jag lagt in på  här på Fotosidan. De här tumnaglarna gör ju inte bilden rättvisa ;)

Och när jag hunnit så långt var det ju bara att fortsätta; en avsågad björk fick bidra med motivet, jag stod för "inramningen".

Det här var jätteskoj!  Det här måste jag göra mer utav, med alla bilder som jag samlat på mig utan att veta varför. Nu vet jag. De är råmaterial för sådana här experiment. Men jag kommer inte att sluta gatufotografera för det. Det är också roligt.

Glad fotografering på er!