4. Bilderna som ingen annan får se.

Nu i kväll, söndagkväll, alldeles nyss, gick jag till affären för att handla frukostmat. Det är ju bättre att göra det nu än att stå där i morgon bitti och undra vad man skall ät till frukost.

 På vägen dit fanns en rad fotomotiv: katten som smög nedanför cementmuren, en barnvagn på väg hem med två föräldrar i bakhasorna, som en liten karavan, två pojkar som smågnabbades, en med cykel en med tom kundvagn, barnen i lekparken som satt sig i en välplanerad komposition, de tre ynglingarna som i bredd på tonårsvis fyllde hela gångvägen, de två måsarna som flög uppe vid hustaket i vackert aftonljus (och på hemvägen hade satt sig på takhörnet i fin profil),  och raden av mötande som kom från pendeltåget. Inte att förglömma fotbollsspelande killar, sms:ande tjejer och den nya upplysta rulltrappan.

Men de här bilderna är det ingen annan än jag som får se. Jag hade ingen kamera med mig, så bilderna finns bara i mitt minne, lite flyktigt så länge de varar. Ni andra får tänka er bilderna och de blir säkert inte som mina bilder. Är det här typiskt för fotografer att man ser bilder även när man inte har kameran med? Eller är inte alla sådana? Och hur är det med icke-fotografer?

Sedan är frågan hur många av de här bilderna jag hade haft med mig hem om kameran hade varit med. Några förstås. Några hade jag missat och några hade inte blivit som jag tänkt. Några hade inte blivit alls. Jag hade kanske inte velat eller vågat, men i några fall hade nog bilden försvunnit i samma ögonblick jag lyft på kameran.  Den interaktionen hade medvetet eller omedvetet påverkat motivet och förstört det.

En bild finns dock kvar även för er andra, i dubbel upplaga dessutom. Den stora reklamskylten om Samsungs nya kompaktdigital med 24 mm vidvinkel. Lite intressant att man i reklamen skriver 24 mm, fast det i själva verket bara är kring  5mm. Småbildskamerorna är fortfarande normen, fast jag tror att merparten av den tilltänkta målgruppen inte har den referensramen.

 God natt!